Berättat av Ylva Larsson

Berätta om din dag: ✏️

24 oktober 2023

Jag vaknade 06, utan att ha satt klockan på ringning, hos särbon. Han kom med kaffe som vi drack i sängen. Läste lite ur lokaltidningen via telefonen, och löste en Sudoku medan TV4:s nyhetsmorgon gick i bakgrunden, han har TV i sovrummet.

Ute var det mulet, kallt och blåsigt. Jag körde de knappa två milen på småvägarna hem mot mitt hus. Längs vägen såg jag att den sista fodermajsen var skördad, och att den höstsådda rapsen kommit upp bra. Jag förväntar mig att den börjar blomma på 1 maj nästa år som vanligt. Inga rådjur syntes till idag, det finns annars gott om.

Under Covid-pandemin insåg många arbetsgivare att det funkar bra att de anställda utför sitt jobb sittandes hemma. Nu tillåter min arbetsgivare, Försäkringskassan, att jag arbetar hemifrån ca hälften av tiden. När det är möten vill de att vi kommer till kontoret. Sedan jag blev änka för ca 5,5 år sedan, har jag plats med ett litet kontor i min lilla villa, byggd år 2000. Jag hade inte råd att sälja villan och köpa en lägenhet, så jag blev kvar i huset. Drivmedel till min dieselbil är dyrt så jag sitter gärna hemma och jobbar, för att spara tid och pengar.

Jag bor på landet ca 11 km från arbetsplatsen i Visby.

Mitt arbete består i att utreda rätten till barnbidrag och bostadsbidrag för familjer som har en fot i Sverige och en annan i ett annat EU/EES-land. Vi utgår från kapitel 15 och 16 i Socialförsäkringsbalken, samt artiklarna 67 och 68 i EG-förordningen 883/2004. Meningen är att familjerna ska få det mesta som de har rätt till enligt respektive lands lagar, men inte dubbelt. Det är att sitta framför datorn åtta timmar per dag. En eller två timmar per vecka sitter jag i telefoni och pratar med dem som ringer in och har frågor.

Medan jag arbetade lyssnade jag som vanligt på streamad musik från min spellista som innehåller allt från aktuell pop-musik, dansband, hårdrock, klassiskt, opera, kyrkomusik m.m. Musik funkar bra att arbeta till, radioprat funkar inte, för min del.

Till lunch åt jag matrester, värmda i mikrovågsugn. Kokt potatis, bacon, gröna bönor, riven morot, ketchup och gurkmajonnäs, orkade inte steka ägg. Bubbelvatten till det.

Jag och särbon brukar oftast äta middag och sova tillsammans, men idag orkade han inte komma till mig. Han och hans idrottsklubbkamrater arbetade hela dagen, och gårdagen, med att resa tält och styra upp utställar-området på Tofta skjutfält infor den stora Enduro-tävlingen ”GGN” (Gotland Grand National). I år är sista året (av 40) som Försvarsmakten upplåter marken för tävlingen. Det verkar bli extra många deltagare i år. Frusen, skitig och genomtrött var han efter att ha burit och kånkat och byggt och jobbat i regnet och blåsten därute.

Så jag åt i min ensamhet en hemlagad matlåda från frysen; pasta och kyckling i chilisås. Jag är väl en av de få vuxna som dricker mjölk till maten, och gillar verkligen det. Inte ens mina barnbarn gillar att dricka mjölk (om de inte får O’boy-pulver i).

Efter jobbet satt jag en stund vid symaskinen. Håller på att sy några julkuddar i lapptäcksteknik, som jag ska skänka till min IOGT-NTO-förenings julauktion. Vi har den varje år sedan åtminstone 1990-talet. En trevlig tradition med många närvarande. Vi kombinerar svartsoppa med julauktion.

Till sist landade jag i soffan och såg mitt favoritprogram ”Mord i paradiset” på TV innan jag gick och la mig. Jag har ingen streamingtjänst för TV och film, så jag får passa sändningstiderna.