Berättat av Tina

Berätta om din dag: ✏️

Det är en orolig värld att vakna upp till och nyhetsflödet får pausas idag, varannan dag räcker fint att uppdatera sig kring konflikter, krig och militär upprustning. Jag vet inte om någon/ hur många som blivit skjutna inatt, eller om en bomb briserat i någons trappuppgång. Jag VET att Erdogan skrivit under Sveriges medlemsansökan till Nato. Det kunde jag inte undvika i det sociala flödet, när jag läste mina meddelanden i telefonen vid frukosten.

Jag vet också att i kontrast till allt det där som sker i det stora, ofattbara, så är det lilla värdefulla helt nödvändigt att omfamna.

Svart kaffe och surdegsmacka med råg, extrasaltat smör och några skivor ost av en lagrad sort ( som jag låtit ligga i skafferiet och mogna på sig, några veckor ), ett äpple av sorten ” Ingrid Marie” , som jag fått av en vän med äppelträd, och några glas vatten med pressad citron i. Det är sådan frukosten blir, när dagen är halvledig.

Jag tittar ut genom fönstret och tänker att naturen får fylla på med kraft och skönhet- det är soligt och vackert och alla palettens färger finns i löv och växter, som ännu inte hunnit blåsa iväg, eller blivit tagna av frosten.

Jag tar en promenad på den gamla gatan som är mittpunkt i den fina lilla staden, träffar flera jag känner och är glad för dessa möten, som utgör den sociala kontakt jag kommer ha idag. Jag dröjer lite länge i en butik och struntar i det- tänker att det är som det ska, att njuta av stunden och dra ut på den, ingår i planen för dagen.

Jag vet att det är bra och ger energi.

Några av dem jag möter har mössa, vantar och vinterjackor, andra har inte brytt sig om att det blivit kallare, och har som jag, för tunna tröjor eller jackor.

Nästan alla har gympaskor.

I klädbutikerna är nästan allt som säljs beige. Kanske beror det på läget i världen- människor vill kanske inte synas, inte kännas vid att de är människor.

Det går att förstå.

Men jag tror ändå på det vackra, söker det vackra och snälla, vänliga och jag vänder mig till naturen och hämtar kraft och lust.

Jag vet att idag är det nödvändigt och viktigt och livgivande och jag hoppas att naturen kommer att orka med oss.

Jag plockar runt bland penslar och trådrullar och samlade löv, förbereder för arbetsdagen, letar efter kaffekoppen, glasögonen och telefonen en stund och är tacksam över min frihet, som envist klamrar sig fast i det som är nu.