Mitt Liv

Berättat av Smålänning i Malmö

Berätta om din dag: ✏️

Jag vaknar av mig själv vid halvsextiden. Jag vaknade en gång strax efter fyra men lyckades somna om. Jag går upp, tänder ett ljus med en sista tändstickan i asken. Klär på mig morgonrock, mjukisbyxor och tjocka sockar. Jag går på toaletten innan jag

i vardagsrummet hämtar min mobil, en Fairphone 4. Tillbaka i sängen kollar jag mejlen – ”Una parola al giorno”, några ointressanta lägenhetsannonser och ett medlemsbrev från Svenska Freds som jag inte orkar läsa. Istället scrollar jag på Googles nyheter och artiklar, ville läsa något intressant om Augustpriset men allt var sådant jag redan läst dagen före, och inget annat intresserar mig något vidare.

Jag läser dagens text i boken Strengthing my recovery som är dagliga meditationstexter för vuxna barn, utgivna av ACA. Försöker ta in vad den handlar om, nämligen steg två av ACA:s tolv steg: ”Kom till tro att en kraft större än mig själv kunde återge oss förståndet.” Tycker inte att den ger mig så mycket. Jag har aldrig sett på mitt liv som ”galet, sjukt eller oförståndigt” och kan inte identifiera mig, även om jag borde. Försöker känna efter hur jag mår och hur trött jag är, om ska göra någon meditation eller andningsövning och kommer fram till att jag inte orkar. När jag läst sinnesrobönen går jag upp.

I köket sätter jag på radions P1, dricker ett glas ljummet citronvatten och tar mina kosttillskott. Sätter på vatten i vattenkokaren och lägger en örtteblandning i teklämman. Till frukost gör jag en smoothie med spenat, sallad, avocado, kollagenpulver, kokosmjölk, ingefära, lime och varmt vatten. Över den strösslar jag rostade solrosfrön och pumpafrön. Jag tänder några ljus och läser i Häng City av Mikael Yvesand medan jag äter frukost.

Efter frukosten sköter jag om mina tänder med tandtråd och tandborste, tvättar mig och därefter klär jag på mig. Idag har jag på mig ett par lite säckiga svarta Levis jeans, en ljusblå tröja i återvunnen ull och en blå och vitmönstrad snusnäsduk. När jag drar ifrån sovrumsgardinerna står jag en stund och betraktar den starkt rosaröda soluppgången. Jag packar min ryggsäck med datorn, några böcker, bl.a. två av mina romaner som en kontorskollega ville köpa, samt dagens lunch. Jag tar på mig en tjock parkas, en blå bomullsbasker och en rutig tyghalsduk. Det känns som om jag har överdrivet tjocka kläder för vädret.

Dagen är grå men inte helt igenmulen, kanske 10-11 grader. Jag cyklar från min adress Nobelvägen 17 C, till kontoret – Ordförrådet – som ligger på Rörsjögatan 26. På vägen lyssnar jag på Spotify i hörlurarna, upptäcker att den ”daily mix” med bra rocklåtar jag lyssnade på sist är utbytt mot klassisk musik som jag inte känner för just nu. Jag byter till en spellista som heter ”Din tidskapsel” som innehåller låtar från min ungdom, t.ex. Rod Stewart och Bob Marley. Jag cyklar genom Södervärn, korsar Spårvägsgatan, Ystadsgatan, fortsätter längs Parkgatan, över Amiralsgatan och in på St. Knut varifrån jag svänger ner mot Rörsjöstaden. Cykelsadeln som jag köpte dagen före eftersom min förra blev stulen är hård och obekväm, eventuellt sitter den för högt. Jag är på kontoret ca kl åtta. Eftersom ryggsäcken är tung och jag känner mig trött i kroppen tar jag hissen upp till våning fyra. Två andra har redan kommit. På vårt kontor finns elva kontor som tjugotvå personer hyr. De som arbetar där är översättare, journalister, författare eller andra kulturarbetare.

Väl inne brygger jag en stor kopp earl greyte och kopplar upp datorn mot skärmen. Jag svarar på en enkät som heter Vårdanalys Panel eftersom jag är deltagare i Myndigheten för vård- och omsorgsanalys befolkningspanel. Den handlar om vilket förtroende jag har för olika sociala myndigheter i Sverige. Jag tycker det är svårt att avgöra men svarar så gott jag kan. Sedan skickar jag ett mejl till Författarcentrum syd och tackar för en kurs i sakprosa jag gick på söndagen, och frågar hur jag ska göra för att ansöka om resebidrag.

Efter att ha stängt av mejlen börjar jag arbeta. Upptäcker att huvudet inte är med mig, att det känns tungt och att det är svårt att tänka. Fram till lunch arbetar jag med att redigera två kapitel i min kommande roman Gesällen. Det går trögt och jag är ofokuserad men jag inser att jag ligger bra till i förhållande till inlämningsdatum, så jag oroar mig inte så mycket. Länge funderar jag på om jag ska skriva om ett kapitel som nu är i brevform, och istället gestalta det i handling. Kommer fram till att det inte finns tillräcklig substans för att gestalta och att jag vill ha kvar karaktärens egen röst.

Medan jag arbetar avbryter jag mig flera gånger för att kolla mejlen, läsa på nyhetssajter samt en gång på Facebook och kolla mitt bankkonto. Saldo: 298 kr. Konstaterar att jag klarar mig tills jag för över pengar den 26. Mejlen är mest från Ordförrådets interna mejllista: om vilka som kommer eller inte till en presentationsfika för en ny medlem, om städningen som någon tycker kunde bättras medan städansvariga försvarar sig, samt ifall någon har röda pluggar så att vi kan sätta upp handduksbehållaren som ramlat ner på ena toaletten.

Vid tolv lagar jag lunch: hummus, kokt brysselkål, råkost på morot och äpple samt surkål. Under lunchen pratar jag och tre andra som också hyr kontor på Ordförrådet: Mari, Ulrika och Taliah. Vi pratar om situationen i Israel och Gaza och om hur Taliah har det som har engagerat sig i frågan i några debattartiklar i DN. Hon berättar att hon ska delta i Talk Show i P1 samma dag. Andra samtalsämnen är konstiga maträtter som ankägg med foster i, invasiva duvor på balkongen och att människor i vissa bostadsområden matar duvor och måsar samt hur en av våra hyresvärd stänger ner tvättstugor för att bygga fler lägenheter. Jag berättar om min stulna cykelsadel.

Efter lunchen redigerar jag färdigt det tredje kapitlet men det går allt sämre. Efter en stund ser jag att min bror ringt och jag ringer upp honom. Han är på jobbet, som lastbilschaufför, och väntar på att få lasta på några containrar. Vi pratar en stund om min senaste bok Skörgossen som han läst och tyckte om, och om hans liv och ekonomiska situation, som nu är betydligt bättre än tidigare.

När jag just ska gå hem, strax före halv tre, knackar René på dörren och visar att han har pluggar. Jag säger att han kan lägga dem någonstans så att Martin som skickade mejlet om dem kan hitta dem. Först går vi en vända in på toaletten och tittar på var de eventuellt ska sättas upp. Nu är jag riktigt tung i huvudet och känner mig trött och urlakad i kroppen. Jag lockas inte av att cykla hem utan sätter mig på AB Smålands café Hildas tårar. Där köper jag en rawfoodkaka med choklad och salted caramel och en kopp örtte. Det hela kostar 98 kronor. Jag irriterar mig på att alla platserna längs väggen med en kuddförsedd bänk är upptagna men hittar en annan plats som jag är nöjd med där jag har utsikt över krukväxtavdelningen och ser många gröna växter. Medan jag fikar skriver jag detta. Klockan är snart fyra. På caféet sitter åtta andra personer med laptops, alla betydligt yngre än jag. Vid ett bord sitter tre mammor med små bebisar och barnvagnar. Två kvinnor i min ålder sitter och pratar och två män i olika åldrar sitter vid varsitt bord och tittar i sina mobiltelefoner. På mitt bord står två ljuslyktor, en mindre och en större cylinder i grågult glas.

Jag tycker mycket om att vara på AB Smålands för att de har så vackra saker och snygga kvalitetskläder, mycket second hand och hantverk, även om jag sällan har råd att köpa något eftersom de också har väldigt höga priser.

När jag går ut sätter jag igen på Spotify med Din tidskapel och när låten ”Mull of Kintyre” kommer börjar jag nästan gråta. Då förstår jag att tyngdkänslan, tröttheten och huvudvärken är sorg jag måste få ur mig, antagligen något som aktiverades kvällen före under en session med breath work som jag nyligen börjat med. Sedan köper jag tändstickor och en zucchini på Willys som ligger på Södra Förstadsgatan liksom AB Smålands. När jag cyklar hem blåser det upp och duggregnar. Hemma parkerar jag cykeln i cykelstället under taket. Jag öppnar postluckan i entrén men där finns ingen post, tar sedan hissen upp till tredje våningen.

Genast när jag tagit av mig dimper jag ner i soffan, trött i kroppen. Scrollar nyheter och kollar mejlen och någon på kontoret har länkat till Talk show i P1 där Taliah medverkar, så jag lyssnar på det och tycker det var ett mycket bra samtal om vad man kan göra för att inte hamna i hat i konflikten mellan Gaza och Israel.

Jag inser att jag måste ta i tu med gråten jag håller inne med och öppnar appen Insight Timer. Först lyssnar jag på en kort meditation på svenska som ska få mig att se och lyssna på mitt inre barn. Därefter lyssnar jag på en längre, på engelska av Glenda Cederleaf som också handlar om att hela sitt inre barn. Då börjar jag gråta djupt och med stor smärta. Jag vet inte varför jag gråter men antar att det är bra. Efteråt är huvudvärken mildare.

Innan jag lagar kvällsmat dricker jag ett glas vatten och tar mina kosttillskott. Ungefär kvart i sex börjar jag laga maten: snabbt frästa strimlor av zucchini, sallad med vitkål, gurka, lök och alfalfagroddar samt en stor bit rökt makrill. Till det en kopp kamomillte och till efterrätt äter jag en apelsin. Under matlagningen lyssnar jag på P1, hinne höra lite av Språket om överklasspråk som var mycket intressant. Medan jag äter ser jag på ett avsnitt av Carmen Curlers som jag streamar på SVTplay. Jag hinner inte se hela för kl 19 har jag ett videosamtal med min sponsor i ACA, Christoph. Vi talas vid i ca 40 minuter. Jag berättar om en kurs i sakprosa jag gick i söndags som gjorde mig gott och där jag fungerade bra. Sedan delade jag ett minne från när jag var 19-20 år och nästan hjälpte en kille på Polenfärjan med att ta över något – säkert olagligt – men min partner avstyrde det i sista stund. Denna händelse berättar jag om för att visa hur vilsen jag var som ung, och hur illa det kunde ha gått om jag slog ihop mig med någon som den där killen. Jag vill också ha lite råd om det som händer när jag gör breath work, om känslor som kommer upp och vad jag ska göra med dem.

Efter vårt samtal diskar jag, det är både från frukosten och kvällsmaten och lyssnar samtidigt på P1, hör hela Michael Azaars essä om hämnd som var väldigt tankeväckande. Sedan klär jag om till nattlinne och morgonrock. Kl 20.15 ringer jag Linda och vi delar tid, dvs. vi har tio minuter var där vi får prata om och känna på vad vi behöver för stunden. Jag tar upp min gråt tidigare under kvällen, och hur fint jag tycker det är att höra Glenda Cederleafs röst i appen som säger Mama is here now och sådana snälla saker.

Efter samtalet sitter jag i soffan och skriver detta. Klockan är nu 21.12. Under tiden jag skrivit har jag lyssnat på ”Din tidskapsel” och just nu spelas”All i need is the air that I love you”. Nu ska jag borsta tänderna med både mellanrumsborstar och vanlig tandborste, ta tre Lergigan mite (5 mg) och två droppar CBD olja, lägga mig och lösa ett korsord. Antagligen kommer jag att sova inom en halvtimme.