Berättat av SE

Berätta om din dag: ✏️

Jag vaknade 06:28 vilket är senare än vanligt, men mitt smarta larm i telefonen måste märkt att jag var i djup sömn och väntat 28 minuter med att väcka mig tills jag kommit ur det. Jag tog mitt östrogen och gjorde min morgonrutin och satte mig sedan vid skrivbordet med en kopp kaffe. Vid skrivbordet har jag två datorer, dels min hemdator och även min jobbdator; jag jobbar endast hemma ibland men ett tag nu har jag haft ont i fotleden och inte velat ta mig till kontoret. Klockan var bara sju så jag spenderade lite tid på social media, Bluesky, innan jag tog fram jobbdatorn. Jag skrev även till min partner, som jag är i ett långdistansförhållande med, att jag var på bra humör och tyckte jag hade sovit bra, men hen skulle inte vakna på ett par timmar till.

På Bluesky delades en artikel runt om en journalistisk utredning av en ätstörningsklinik, Mandometerkliniken, som jag inte läste. Min gissning av innehållet från vad andra skrev var att kliniken använt sig av AI för att prata med patienter och haft en avsaknad på behörig personal, samt att de fuskat till sig skattepengar. Jag orkade inte sätta mig in i utredningen för hela situationen påminde mig för mycket om saker som skrivits om Tavistock-kliniken i Storbritannien som stängdes, vilket lämnade hundratals transpersoner utan vård. I år är väntetiden på transvård i Sverige över 4 år för nybesök, och jag skrev ett kort inlägg om att jag hoppas att hjälp för ätstörning inte kommer upp i samma absurda väntetider, men att det vore oförvånande om det hände. Jag har själv stått ett år i kö för att få göra en utredning för könsinkongruens, som är nödvändig för att få byta juridiskt kön, få svensk förskrivning av hormoner och att få göra könsbekräftande operationer i Sverige.

Jag öppnade jobbdatorn och började läsa mejl. Ett av mejlen frågade efter data som jag skulle överlämna, vilket vore ett rätt litet jobb, men som till slut tog mig hela dagen. Det var inte enbart på grund av oväntade svårigheter, utan mer för att jag fortfarande hade en gnagande bitterhet och sorg efter att ha blivit påmind om den rådande situationen för transpersoner i Sverige. Bland annat grät jag en ganska lång stund och blev kvarliggandes på sängen ett tag. Min lunch blev rester av en pasta pesto som jag hade lagat två dagar tidigare. Jag blev till slut färdig med den korta arbetsuppgiften och slutade jobba för dagen.

Där är jag nu. Dagen är inte över men jag kom över denna minnessida och ville skriva något. Hoppas saker i framtiden är bättre än nu, men det ser inte ut att bli så sett härifrån, utvecklingen i dagsläget är förskräcklig på alla plan, och då menar jag inte bara för transpersoner utan i helhet.