Berättat av Sara B

Berätta om din dag: ✏️

Väckarklockan på mobilen ringde 05.50. Jag snoozade två gånger eftersom jag lagt mig lite för sent och fått för få timmars sömn.

Jag tänkte äta frukost men det blev bara två koppar svart kaffe. Jag samlar på muminmuggar och dricker alltid mitt kaffe i en sådan. Den här gången blev det sommarmuggen från i år ”Trädgårdsfest”, den med en tiger på.

Klockan 06.30 kollade jag att mina stora barn hade vaknat. De är 15 och 18 år och sköter sig själva men det kan vara bra att dubbelkolla. Kl 07.45 väckte jag 11-åringen. Han är ganska svårväckt och inte så pigg på att kliva upp. Vi hjälptes åt att hitta bra kläder, packa skolväskan och ta på varma kläder. Det var nedåt nollan och vi diskuterade behovet av skalbyxor. Han vill helst inte ha sådana på sig men jag övertygade honom. Sedan cyklade vi till skolan som ligger ca 2 km hemifrån. Egentligen skulle min 11-åring kunna cykla själv till och från skolan men han tycker om när saker är lika varje dag och därför brukar jag eller hans pappa cykla med. Han har också autism och adhd vilket gör att en motgång till exempel på väg till skolan skulle kunna få hela dagen att krascha ihop. Så vi cyklar med.

När jag lämnat sonen på skolan cyklade jag hem. De flesta löv har ramlat av träden och vädret var sådär oktober-blött och lite omysigt. Men jag gillar sådant, trots att många runt mig klagar. På något sätt gillar jag när vädret eller naturen bjuder på lite motstånd. Det får mig att känna mig levande och samtidigt liten. Jag påminns om att många saker som swishar förbi i livet egentligen är ganska oviktiga och det är en skön känsla.

Jag jobbar inte heltid pga av att jag vill orka med något annat i livet än mitt arbete. Jag är scoutledare, sjunger i kör och har ett nationellt ideellt uppdrag som programutvecklare på Scouterna. Jag är förälder till tre barn varav två har diagnoserna autism och adhd vilket kräver lite extra. Skulle jag jobba heltid skulle jag förmodligen inte orka, eller så skulle jag behöva prioritera bort något och det vill jag inte. Så jag jobbar 80% och den här dagen var en ledig dag för mig.

När jag kom hem åt jag en ostsmörgås och drack lite mer kaffe. Min familj är helt värdelös på att städa så huset ser alltid mer eller mindre kaosartat ut. Vi är fem ganska stora personer i ett litet hus (105 m2) och alla är lite röriga så det blir verkligen grejor överallt. Min Ola. Var att jag skulle ta tag i hallen, eller vardagsrummet, eller kanske hinna städa hela bottenvåningen (förutom barnens rum, det får de sköta själva) men jag fastnade i köket. På en förmiddag hann jag bara städa ur skafferiet. Jag slängde gammalt godis som ingen ätit upp, tårtpynt från 2017 och hällde ihop tre halvfulla påsar rågmjöl och sådant. Det blev mer plats men samtidigt var det lika stökigt i resten av huset.

Kl 12.45 skulle jag äta något men hade ingen inspiration. Åt några knäckemackor med ost, ett äpple och två morötter och sedan cyklade jag till stan. Min son har problem med näsblod och jag skulle till apoteket för att handla näsolja. När jag kom till stan gick jag först till biblioteket för att lämna en bok som vi lånat, jag tittade in på en utställning som var i kulturhuset. Massoud Farhang ställde ut några ”skrot”skulpturer och målningar. Fint, fantasifullt och trevligt. Sedan behövde jag hämta ett par byxor på H&M. De hade ringt eftersom jag köpt ett par mjukisbyxor som det var 2 för 1 på men jag fick bara med mig ett par. Jag gick dit och hämtade byxorna. Sedan köpte jag också nya strumpbyxor. Jag ska på en jubileumsfest på fredag när Örebro studentkår fyller 60 år. Jag var aktiv i kåren under min studietid. Men jag är rätt värdelös på finkläder och behövde nya strumpbyxor. Jag köpte dem, glömde bort Apoteket och cyklade mot skolan. Min son slutade 14.15 och vi hade gjort upp om att vi skulle mötas på halva vägen. Jag cyklade, lyssnade på ljudboken och hoppades att jag och sonen skulle välja samma väg. Vi cyklar oftast samma väg men inte alltid. Risk för missförstånd = risk för en jobbig eftermiddag. Men allt gick bra och vi sågs ca 500 meter från skolan. Sonen hade en sur min vilket brukar betyda att det har varit bråk på skolan. Det stämde. Jag stängde av ljudboken och vi cyklade hemåt medan vi pratade om hur dagen hade varit. Tydligen hade sonen skvallrat på en kompis och kompisen hade sagt att han inte ville vara min sons vän längre. Men min son verkade inte särskilt ledsen. Jag funderar såklart, som förälder, men sonens sätt att se på omvärlden och på sina relationer stämmer inte med mina och jag går en balansgång mellan att hjälp honom att bygga starka band till andra och att låta honom vara ifred. Den balansgången är ganska svår. Han är rätt nöjd med att vara själv men hur länge då? Än så länge verkar han rätt obekymrad om att han är annorlunda men det kanske blir för ensamt till slut? Svårt att säga. Vi cyklade i alla fall och resonerade lite hit och dit om vad som hade hänt och hur det kändes.

När vi kom hem ordnade vi mellis. Mjölk, ostmacka och kaffe till mig. Sonen gjorde matteläxa (öva på multiplikationstabeller) och vi diskuterade hur vi skulle göra med scouterna idag. Han kände sig trött sa han och ville bara vara hemma. Samtidigt ville han vara med på mötet för att kunna få det märke som de jobbar med. Han bestämde sig för att följa med men att kanske få åka hem lite tidigare. Sedan fick han speltid. Jag fastnade med ljudboken och ett mobilspel (Garden scapes) i kökssoffan. Jag städade lite till i köket och förberedde kaminen för kvällens eldning. Vi har en täljstensugn och eldar en gång om dagen om det inte är kallare än -15 för då eldar vi både morgon och kväll. Mellanbarnet och hans pappa (min man) kom hem efter utvecklingssamtal. Allt verkade lugnt. Barnet klarar skolan bra och funderar på sitt gymnasieval. Det verkar stå mellan teknik, ekonomi eller jakt- och fiskeguide. Dottern kom också hem och meddelade att hon inte skulle på några scouter: hon är ledare med mig och är också med i den äldsta åldersgruppen som också träffas på tisdagar. Men imorgon skulle hon ha en konsert på skolan och behövde förbereda sig. Jag blev besviken men har lärt mig att inte visa det. Det skapar bara mer friktion och ännu mer besvikelse. Hon är också 18 år och måste få bestämma själv. Samtidigt tycker jag att ett ansvar man har tagit på sig ska väga lite tungt. Men hon har kämpigt med att hantera stress och sådant så jag pressar inte på. Det känns viktigare att hon mår bra.

Jag bytte om till ullunderställ, funktionsbrallor, scoutskjorta och min ledarjacka och cyklade till scoutstugan som ligger ca 3,5 kilometer hemifrån. Jag var först på plats så jag låste upp stugan, toaletten, ladan där vi har vårt material och vedboden. Jag tog en låda ved från vedboden och tände elden i eldningen där vi har vår samling.

Vi har en grovplanering för terminen men har vår löpande planering och kommunikation i Messenger. Jag var inte huvudansvarig för kvällens möte men hade lovat att fixa en tipspromenad om kniv, yxa och såg. Scouterna, som tillhör åldersgruppen upptäckare (10-12år) jobbar med att ta knivbevis eller yx- och sågbevis. På tipspromenaden fanns frågor om sågen, knivens och yxans olika delar, vad knivlagen innebär och hur man sköter verktyget på ett säkert sätt. Lite sådant. Jag satte upp den och sedan pratade jag med kårordförande som kom för att ta emot en ny medlem. Vi har kö till scouterna så varje gång det blir en ledig plats försöker vi fylla upp den.

Barnen började droppa in från 17.45 ungefär.. klockan 17.50 kom min man och min son. Min man är med som ”assistent” åt vår son eftersom han har lite svårt att klara det sociala samspelet. Vi har 25 barn i gruppen och är fem ledare. På mötet lekte vi en monsterlek, tränade på såg, slipade jobbar, täljde, gick tipspromenaden och kokade nyponsoppa som vi drack på slutet.

Under mötet hade min man skjutsat hem min yngsta son och hämtat upp mellanbarnet som också går på scouterna och som börjar sitt möte efter vårt.. Jag packade ihop och städade undan allt, pratade lite med mina ledarkompisar om planen för veckorna som kommer och sedan cyklade jag hem. Vägen ut till scoutstugan är en privat grusväg så den har inga gatlyktor och jag har inga fungerande lysen. Jag har satt fast en liten ficklampa på styret med hjälp av en gummisnodd så att jag ska synas i alla fall, men själv hade jag svårt att se hur vägen svängde mellan tallarnas stammar.

När jag kom hem startade jag brasan i kaminen och stekte plättar eftersom jag hade lovat min yngste son det. Det äldsta barnet som var hemma ville inte ha, utan vi åt själva. Jag städade undan i köket, hjälpte den yngsta att komma i säng. Han äter medicin för astma och eksem så vi fixade lite med det, läste bok, (The great book of Trains —om olika tågmodeller) och sedan sade vi godnatt.

När maken och mellanbarnet kom hem satte vi oss en stund i Tv-soffan och tittade på första avsnittet på säsong 3 av ”The great”, en väldigt rolig TV serie som både jag, min man och mitt äldsta barn gillar. Jag åt ostkrokar lchcdrack te till. Sedan blev det tandborstning och någon halvtimme ljudbok innan jag somnade.

Det var min dag 24 oktober 2023