Berättat av Matilda

Berätta om din dag: ✏️

Imorse vaknade jag tio minuter i åtta, steg upp och frös tills mina tår domnade. Pappa hade satt upp värmen igår, och jag satte på elementet igår, men trots det så är det iskallt när jag kommer upp på morgnarna. Jag hatar att gå upp på morgonen och speciellt när det är kallt ute, men idag hade jag ändå sovmorgon, vilket är ovanligt när man går naturvetenskaplig linje på gymnasiet. Min syster, som precis har kommit hem från Berlin där hon jobbar som aupair, fick såklart ligga kvar under täcket. När jag kom in i köket gjorde jag min vanliga frukost: guldkorn med leverpastej och ett glas äppeljuice med fruktkött från kiviks musteri. Den absolut godaste juicen som någonsin gjorts. När jag sedan gjorde mig i ordning, borstade jag tänderna samtidigt som jag skrollade Tiktok, fixade min lugg med en papiljott och la på två lager mascara på mina ögonfransar. Jag tog mina airpods, som hade legat på laddning hela natten, och skyndade mig iväg med cykeln för att inte missa bussen. På vägen spelades artister som Birdy, Daughter och Sleeping At Last i mina lurar, plus många låtar från Wolf Alice och The Neighbourhood. När jag stod på buss 6, som går från Klagshamn till Toftanäs, kunde jag inte hålla mig från att kolla på de nyheter som visas på de små skärmarna som fästs i taket, även om jag försöker undvika dem på vägen till skolan. De visade nya dödstal i Palestina, USA’s korruption och regeringens motvilja att agera. Framtiden ser inte särskilt lovande ut i nuläget, och nya tragedier händer hela tiden. Kriget i Ukraina pågår fortfarande, svält i Yemen pågår fortfarande och Kinas koncentrationsläger finns fortfarande. Vad ska det bli av oss? Vi sitter här som väntande kycklingar påväg mot slakthuset, och jag undrar vad folk i framtiden kommer tänka om oss, vad ni kommer tänka om mig? Är jag en fegis och helt värdelös eller är jag en 17 årig flicka som är livrädd för framtiden, som vill göra allt men som inte kan? Tankarna plågade mig en viss tid efter den där bussresan, men efter ett tag går det inte att göra annat än att leva vidare, en dag i taget. Jag anlände till skolan lite innan tjugo i tio, och tog mig ner till klassrummet där vi skulle ha kemi och lära oss om hur man beräknar jämviktsekvationer med svaga syror och baser. Under fysiken satt jag och tänkte på Lovisa, som inte är i skolan idag för att hon är på projektvecka med sin ensemble, eftersom hon ville att jag skulle ta anteckningar till henne. Hon skrev till mig senare och sa att hon hade skrivit ett argt mail till vår fysiklärare, troligen för att han fortsatte att ha genomgångar när en tredjedel av klassen inte hade möjlighet att delta på lektionerna. Jag brukar nästan aldrig skriva arga mail, jag är en people-pleaser at heart, och ler nästintill alltid mot personer som jag interagerar med. Enda gången som jag minns att jag har skrivit ett argt mail, var när jag hade beställt en bok från Adlibris som hade skickats tillbaka utan att jag hade fått någon notis om det, och sedan var jag fortfarande tvungen att betala för frakten åt båda håll och boken. Skoldagen har gått och vi hade idrott för en stund sedan, där jag fick ett skrattanfall för att en klasskamrat inte trodde att man fick serva på ett sätt som alla andra hade servat på hela matchen (fråga mig inte varför det var så kul, men det var skönt att skratta ut stressen). I eftermiddag ska jag plugga, eftersom jag har ett prov i bioteknik imorgon där jag ska kunna skillnaden på grampositiva och gramnegativa bakteriers cellväggar. Jag får se hur länge jag pluggar, men jag hoppas att jag har tid för att titta på Brooklyn 99 på Netflix innan jag går och lägger mig. Jag vill tillägga några saker som har spelat stor roll för mig och min barndom: Bolibompa, Starstable, Momio, Subway Surfers, Movie Star Planet, Disneyfilmer, Barbie-dockor, Monster High, Sprit: Hästen från vildmarken och böcker. Mina favoritböcker som barn var Tam: tiggarpojken, Sprit Animals, Amargitrilogin och Warrior Cats.