Berättat av Mathilda

Berätta om din dag: ✏️

Jag vaknade klockan 06.10 när alarmet på min telefon ringde, bredvid min man hemma i vårt hus i Brittatorp utanför Växjö. Vi låg kvar och drog oss ett tag innan vi klev upp, det är så mycket svårare att komma upp nu när det är mörkt på morgonen. Jag klev upp först, tog på mig tighta, svarta jeans och en orange tjocktröja som mamma köpte åt mig när hon hälsade på mig i Wien för fem år sedan. Hundarna låg kvar i sina korgar tills att jag hällde upp deras mat i skålarna nere i köket. Jag åt mackor till frukost, och gjorde snabbkaffe som jag hällde upp i en termosmugg. Samtidigt som jag åt frukost läste jag på Omni på telefonen om kriget mellan Israel och Palestina, kriget i Ukraina, färjan som gått på grund utanför Karlshamn och läcker olja, och om gängkriget i Sverige. Allt känns så himla mörkt just nu. Och på detta dessutom klimathotet. Det känns som allt är på väg rakt åt helvete och ändå bara fortsätter livet. Som i en parallell verklighet trampar jag på i samma fotspår i vardagen mellan allt rämnar omkring mig.

Min man tog ut hundarna, jag sminkade mig, borstade tänderna och tog min ryggsäck och termosmugg och gick ut till bilen, en vit Toyota Corolla Hybrid. Det tar knappt 50 minuter att köra till mitt jobb i Tingsryd, så jag är glad att jag inte behöver göra det så ofta. Jag arbetar som Web and digital media specialist på ett företag som heter Orthex, och tillverkar saker av plast, framför allt förvaring och köksredskap. Jag synkar alltid med mina kollegor om vilka dagar vi ska vara på kontoret, så idag var vi tre av fyra från marknadsavdelningen som var på plats. Förmiddagen flöt på, jag gick igenom sortimentet för nästa år och började lägga in information för webben i PIM-systemet. Jag lyssnade på ett webinar om influencers som var ganska värdelöst, alldeles för grunt.

Jag åt lunch med en kollega på hotellet, vi tog båda halloumiburgaren som är riktigt god men stor och jag klämde i mig hela och blev tokmätt. Eftermiddagen försvann ganska snabbt med diverse uppgifter och diskussioner med kollegor om hur vi kan förbättra vårt sätt att arbeta.

På vägen hem pratade jag med min man som skulle ut med ena hunden, en schillerstövare, och därför åka hemifrån innan jag kom hem. Jag pratade även med min mamma, som var på väg på hundkurs med sin 6-månaders cocker spaniel. Väl hemma tog jag en kort promenad med vår andra hund, en östsibirisk lajka, som var mer oberörd av det blåsiga, grå vädret än jag var. Jag tänkte att snart börjar årstiden med pannlampa. Jag lagade en Hello Fresh-rätt till middag, krämig pärlcouscous med stekt bacon och grönsaker som var väldigt god. Sen samlade jag ihop mina saker och körde in till staden igen. Jag sjunger i kör, Joyvoice, varje tisdagkväll. I en gympasal på Öster samlas vi, en stor grupp kvinnor och två män, för att sjunga och för ett tag glömma allt annat. Det är en av veckans höjdpunkter för mig, jag blir så glad av det. Ikväll sjöng vi Stilla Natt, Sankta Klara klocka, Make You Feel My Love, Shackles och You Will Be Found.

Jag kom hem sent, lyssnade på P1 på vägen hem, där de läste upp en följetong. Det var mitt i en bok jag inte vet något om, men det var lugnande att höra en människa läsa högt och jag vaggades in i det. Ett skönt avbrott från alla nyheter.

När jag kom hem var jag tvungen att duscha, eftersom jag behövde tvätta håret. Sedan stupade jag i säng.