Berättat av Märta

Gamla brandstation i Vagnhärad 24 okt 1973

Klockan är 8. Einar kommer in i sovrummet, drar på radion och frågar om jag vill ha te. Han har varit upp minst en timme. Alltid före mig. Vi är pensionärer. E. 71 år, jag 64. Han är frisk och kry och morgonpigg. Sjunger andra-Aenorstäm-man i ”Vår sångarhyllning tag”. Kanske för dig som i dag fyller 100 år. Kanske bara för att solen skiner över de frostvita taken.

Jag segar mig igång med ”mycken möda och stort besvär”. En 28-årig ledgångsreumatism håller mig nere. Förmiddagarna är svåra, säg inget åt mig, för då börjar jag gråta. Jag ”trular” på mig kläderna, välsingnar toaletten och varmvattnet. bäddar min goda säng med tjock skumgummimadrass och ljusblått duntäcke. Skakar nödtorftigt filtar och schalar på balkongen. Dricker otäcka potatisvattnet, bra mot reumatismen, kanske?

Vi läser Södermanlands Nyheter som kommer tidigt på morgonen. Vi väntar på brevbärarn som i dag har ölandsbladet med sig. Roligt läsa nyheter från vår sommar ö sen 18 år. E. kokar sitt frukostkaffe och breder två smörgåsar, är noga med ett inte gå upp i vikt. Byter tofflorna mot träskor, kränger på sig svarta skinntröjan och tar en promenad.

Jag har en stickning liggande på köksbordet, vantar till Röda Korsets handarbetstombola. Ester, min vän och jag, lägger tillsammans våra garnrester, det blir många lustiga randningar på de sakta framväxande vantparen. Ester ringde på fm. och berättade, som hon lovat, om teatern i Trosa folkets hus i går kväll. Sjung vackert om kärlek, ett spel om Gustaf Fröding. Flexteatern, östra Södermanlands kulturråd står för föreställningen.

Jag förbereder middagen, som vi äter kl. 13. I dag blir det köttkorv och potatismos och russinsoppa. Pysslar med mina krukväxter i de fyra fönstren. Pelargonior, Rosengeranium, Porslinsblomma, ST.Paulior. Begonia, Novemberljus, Prydnadsnässla, Häng-begonia.

Från mitt köksfönster ser jag nyplöjda åkrar, och några höst-sådda fält som lyser ljusgröna. Pilskogen, Stenbacken, Kommun – skogen som en mörk krans i bakgrunden. Genom detta landskap drar E 4 sitt asfaltband med aldrig sinande trafik och S.J. sina blanka skenor med tåg som bara sviss-schar förbi vår nerlagda station. Trafikflyget till och från STHLM går mitt över huset. I radion hör vi ofta flygarna rapportera var de befinner sig i lufthavet före inflytandet till STHLM.

På en kulle med åkrar runt om, ligger Solberga. Stora höga lövträd. Just nu avlövade. Några gamla fruktträd på västersidan, trädgården igenvuxen. Vid uppfarten till gården står två grind-stolpar. Massiva ekstolpar, fyrkantiga, svarta. Stora, gissar på omkr. 1 meter x 4. De stod för några år sedan vid Lånesta, men den gården har Vagnh. samhälle i det närmaste ”ätit upp”. Det byggs o byggs o byggs.

Solberga är en gammal Koministergård. ”Prästgårn” säger de gamla ännu i dag. Där får inget röras, inte repareras utan att ”Kulturen” ger tillstånd. Det är en 1700-ta s gård som ska bevaras, men ändå göras beboelig för arrendatorn. Lagårn är nybyggd. Sol-berga är en pärla i landskapet. Där har Lars Vidding i en roman beskrivit en ovanlig präst i gången tid. Om du får se Solberga en klar höstdag i solnedgången glömmer du det aldrig.

Från stora fönstret i ”salen”, som vi säger på skoj, ser jag ut över en garage- och verkstadsgård. Shell och Texaco bensinstastioner med vidhängande verkstäder och en Gummiverkstad. Här kryllar det av bilar och långtradare med utländska namn.

En ny tvätthall är snart färdig. (Arbetar-stugorna kördes bort i dag.) Taket är alldeles plant, jag kan inte se någon lutning, hur ska det gå om det blir massor av snö i vinter? Gummiverkstaden är inrymd i Gamla vägstyrelsens garage. Det är bara gatans brädd som skiljer vår bostad från detta. En bilförsäljning med bilar innom högt staket och ett lågt kontors- o bilvisningshus finns också i den här röran. Tittar jag över detta, lyfter blicken mot horisonten ser jag Trosa lands kyrka och gamla skolan som nu är idrottsgård och heter Häradsvallen. Berga hage med gles skog och stora höga berg-bumlingar och med en jättelik tallrik på höga ben högst upp på berget är till för flygets pejlingar. Nu flyttar vi oss till hallfönstret som vettar mot väster. Närmaste grannar är kyrkvaktmästarns och Kantorns, med hus och trädgårdar. Kyrkogården och Kyrkan på sin höga kulle. Stora lövträd på kyrkogården och omkr. gravkapellet. Prästgården intill församlingshemmet (nytt) och kyrkbacken som är parkeringsplats för bilar. Kyrkan är från 1200-talet.

Den ligger på en gammal kult plats, en del fornfynd talar för det. Trosa-ån som jag ser vindla sig genom åkrar och ängar var segelbar till Vagnhärads kvarn med sin kvarndamm, för länge sedan.

På em. tog vi bilen, volvo 142, och åkte till Gnesta för att handla. Trodde GA:s skulle ha 3/4 långa kalsonger åt Einar. Men icke! Handlade mat i konsum och bröd hos Humbles. Tog en omväg hem till V-d. Körde västra sidan om sjön Sillen. Vi såg ett svanpar med ungar på det blanka stilla vattnet.

Rapsfälten kraftigt gröna. Snö kvar här och där. Ungdjur fortf. ute på bete. Skolbussen lämnade av barn vid nästan varje avtagsväg. Stora ekar, gamla, ihåliga, urgröpta så man kan gå rätt igenom stammen. Vid Brohagslkurvan kom vi ut på nya sträckningen av E 4.

När vi kom hem kastade vi oss över radion, oroliga över hur det otäcka kriget mellan Israel och Arabstaterna ska utvecklas. Ryssland och U.S.A. ligger bakom, matar var sin sida med vapen och matriel.

Vi kokade kaffe åt E. och te åt mig, åt goda Humblebullar.

Såg TV på kvällen, men övergick till radion och Pekkas program vid kvällssmörgåsen vid köksbordet.

Jag är en i ett ”bärarlag” som ber till Gud varje kväll för Nils att han ska bli frisk. Måtte han bli det, ung som han är