-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
-
Marie Bjelkefelt
Berättat av Marie Bjelkefelt
Berätta om din dag: ✏️
Tisdag igen! Det betyder skrivarglädje på Folkuniversitetet, en kurs som nu går för fjärde året. Jag som jobbat på Marieborgs folkhögskola i 20 år har nu efter pensionen fått återvända till folkbildningens sköna miljö.
Jag äter frukost och lyssnar på P1, men bara en stund. Numera händer så mycket hemskt ute i världen, och för all del även i Sverige och Norrköping, att jag blir trött och stänger av. Kommer på att jag skulle kunna övergå till P2, som jag gjorde när jag körde bil till arbetet ibland. Vid nio cyklar jag iväg ned till stan. Träffas av solen! Luften är inte så tung som igår, det doftar löv och jord under lindarna i Södra promenaden.
Parkerar cykeln och tänker återigen att jag måste ta kontakt med kommunen: här fanns cykelställ förut, nu är de borta och cykeln får låsas utan att ha något att haka fast i. Att behovet är stort syns ; säkert 20 cyklar står här, ”lösa”.
Jag minns inte koden till dörren utan får ta upp mobilens anteckningar. ALLT har jag snart i mobilen!
Vid tio börjar vi vår skrivarglädje-kurs, alla är här idag; vi är åtta stycken, sex kvinnor och två män. Vi ger varandra respons på den uppgift alla haft sedan förra träffen. Vi är snälla, respektfulla och konkreta. Stämningen är avslappnad, många skratt och glada tillrop. Det här är så jag trivs bäst. När vi skiljs åt efter tre x 45 minuter har alla fått en ny uppgift: att skriva en dialog med rubriken Två gamla vänner möts efter lång tid.
Jag tar en runda på stan, fastnar på Åhle´ns och provar tröjor, men tar mitt förnuft tillfånga. Istället går jag vidare till Akademibokhandeln och köper några Halloween- saker till barnbarnen jag ska hälsa på till helgen: ett spel och färger till ansiktsmålning. Det där att avstå konsumtion är inte helt lätt. Jag tycker om kläder, men vet ju också att jag har hela garderoben full – inte behöver jag något egentligen.
Löven prasslar under cykeldäcken när jag trampar hemåt, söderut uppför Såpkullebacken. Numera kan jag ta den på tvåans växel, riktigt bra dagar på trean!
Hemma på gatan och på gården är hösten påtaglig; rönnen dignar av bär, linden med sin vackra hjärtformade krona börjar gulna. Balkongen städade jag igår och tog in de sista lejongapen och zinniorna i vaser. De pyttesmå tomater som återstod på plantan får mogna intill ett halvt äpple. Nu har ljungen övertagit balkongkrukan.