Berättat av Margareta Mirstam

Berätta om din dag: ✏️

Idag vaknade jag i vårt hus som vi hyr på Åland. Jag bor på Kungsholmen i Stockholm, men igår åkte jag med Eckerölinjen till Åland där vi sen 35 år tillbaka hyr ett hus i Geta. Min man åkte hit för en vecka sen eftersom han vill vara här i längre perioder än jag.

Nu väcker han mig med kaffe på sängen. Solen lyser in genom sovrumsfönstret och jag ligger i sängen och lyssnar på Ålandsradion. Nyheterna här känns lättare att lyssna på än i Stockholm. Idag talas det om försvunna mopeder, en viltolycka och en novelltävling för ungdomar. I Stockholm rapporteras det nästan varje morgon om gängskjutningar, explosioner i trapphus och inställda pendeltåg.

Efter morgonkaffe och frukost tar vi in trädgårdsmöblerna för vintern, krattar löv och kastanjer. Ute är det 4 plusgrader, svag vind och emellanåt tittar solen fram. Talgoxar flyger runt på tomten och tjattrar, annars är det helt tyst. Det luktar blöt jord och vissna löv. Jag tycker om att vara här och blir lugn i själen av det. Man hinner tänka mycket när man trädgårdsarbetar. Världen idag är orolig och kaotisk. Det är krig mellan Ryssland och Ukraina sen ett par år, likaså nu igen mellan Israel och Palestina sen ett par veckor, gängvåldet i Sverige har på ganska kort tid eskalerat och det har på senaste tiden varit dödsskjutningar var och varannan dag, speciellt i Stockholm och Södertälje. Klimathotet ligger över oss alla. Det tänker jag på just nu och ganska ofta annars också.

Men jag är ändå bra på att ta tillvara de goda stunderna och att tänka positivt.

Vi värmer oss vid vedspisen i köket, äter korv med bröd och dricker varsin öl. Sen vilar vi en stund, något som vi gör varje dag efter lunch sen vi blev pensionärer. Efter trekaffe och munk ger vi oss ut och krattar igen och går sen en promenad ner till vattnet. Grannen här tog upp vår båt för två veckor sen eftersom en storm var på väg och vi var i Stockholm. Det gjorde oss så glada…så snällt att tänka på det.

Jag gör en bukett av solros, ringblommor, krasse och alunrot, ställer den på köksbordet och tar en bild med mobilen och lägger ut den på Instagram. Blommor och färger gör mig glad och jag delar med mig. Såna små saker(som ibland kanske känns meningslösa och inte tillräckligt viktiga) tror jag behövs.

På kvällen får jag ett sms från ett av mina barnbarn. Hon är 14 år och vi hade bestämt att gå på Unga Klara teatern i Stockholm och se Romeo och Julia men tyvärr var det helt utsålt, vilket jag meddelade henne via sms under gårdagen.

”Nej, Va synd 💕Godnatt Kram” skriver hon tillbaka och jag blir varm i hjärtat. Barnbarn är livets efterrätt sägs det ju och jag kan bara hålla med. Våra fem är i olika åldrar. Vi har mycket kontakt med dem och våra två barn och de ger oss så mycket glädje, men också oro. Hur kommer deras framtida liv att gestalta sig?

Innan jag somnar tänker jag på fred, mänsklighet och solidaritet. Vi får aldrig tappa tron på det. Det mest meningslösa i detta nu är våld och krig. Jag känner mig ändå så lyckligt lottad som har det som jag har det.