Berättat av Mamma Roma

Berätta om din dag: ✏️

Nu tar jag fjädern för att skriva min berättelse om denna dag, 24 oktober 2023. Min ena dotter bad mig om detta i morse när hon ringde och det är ett kärt uppdrag att utföra. Att skriva brev blev ju ett måste efter att jag lämnade Tyskland i början av juni 1950. När jag stod på perrongen i Bremen kunde jag se stadsdelar som var allt annat än hela. De allierades bombningar hade gjort sitt.

Jag växte upp i Oldenburg, en stad som i stort sett skonades från bomber. Jag tjänstgjorde som piga på olika gårdar. På en av dem, hos Herman och Grete Räbken, stannade jag i två år. Jag trivdes aldrig riktigt bra där, man fick veta sin plats som tjänstehjon alltför väl. När frun upptäckte Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga på mitt rum tog hon den ifrån mig. Jag skulle minsann inte läsa hennes böcker. Det var ett hårt slag.

Jag har sovit gott. Vaknade 05.12, utsövd. Vilken känsla. Efter sex duschade jag, nu känns allt så rent och auf zu neuen Taten! Frukost blev som vanligt eine Scheibe dunkles Roggenbrot mit Butter und Käse aus Holland. Jörg Deutgen, som bor i Högland, köper alltid med sig sådan ost när han besökt sin dotter i Örnsköldsvik. Han brukar hälsa på mig ibland och då spelar vi RummiKub.

Jag kan se tillbaka på ett långt och omväxlande liv. Min barndom var en katastrof. Min pappa Johann Alexander var på ett nervhem i Wehnen då mamma blev gravid med en annan man, Christian B¬unger. På den tiden var det straffbart. Hon blev dömd till fängelse men slapp avtjäna det. Mina bröder Herman och Richard föddes 1938 och 1940. Då hade vi flyttat ut till Tweelbäke och jag fick byta skola. Till lägenheten hörde tre åkrar så maten hemma blev betydligt bättre. Mamma var en naiv person. Vi var alltid vänner, hon har gett mig livet, men särskilt begåvad var hon inte. Hon var ingen kämparnatur och hade inga egna åsikter, men hon var snäll.

På den här platsen, som ursprungligen var fäbod åt bönderna längst Tåsjö – Svedje, har jag bott i 68 år. 1955 bodde flera hundra personer i byn, exakt svar finns i kyrkböckerna. På varje gård fanns det två-tre kor samt ungdjur. En och annan gris blev slaktad på hösten, annars levde folk på det som gården gav – potatis och rovor. Trädgårdsland hade ingen. 1963 höll Hushållningssällskapet i en kurs i just det syftet. Vi var väl 12-15 personer. Konsulenten kom på våren, vi ställde i ordning ett stycke land. Sen kom han en eller två gånger till för att skörda och det blev ett fint kalas. Ett fotografi finns bevarat någonstans. På tal om kurs hade vi en annan med temat fisk. Den var mycket omtyckt eftersom fisket stod högt i kurs här. Innan kraftverksbygget gick byborna till Saxälven för att fiska och de blev sällan utan. Där finns en stor sten som kallades för Harrstenen. Numera är alla vattendrag reglerade. 1955 kunde man se Saxälven från Tåsjöberget. I byn var det bra sammanhållning för det mesta. John Johansson hade en affär. Jag har ännu kvar ett våffeljärn som vi köpte där 1958.

Hemtjänsten kommer morgon och kväll. På eftermiddagen klockan tre ringer de. Det kostar omkring 2000 kr i månaden. Varje månad får jag utbetalat 12.620 kr på mitt konto, pension samt bostadsbidrag. Sen får jag 2.600 kr från Tyskland för de åtta år som jag arbetade inom jordbruket. Jag gissar att driftskostnader för mitt hus är cirka 60.000 kronor per år, d.v.s 5.000 kr/månaden. Min inkomst är drygt 15.000 kr, så jag klarar mig och är nöjd. Det bästa är att jag kan få bo här i mitt eget hem och att jag har förståndet i behåll (tror jag i alla fall). Maten betyder mycket och den är jag noga med, på bestämda tider. Proteiner, kolhydrater, fett, vitaminer och mineraler. Mitt huvudmål, potatis och grönsaker med sovel, klarar jag själv. Sover min dagliga beauty nap i två timmar och när jag vaknar dricker jag dagens enda mugg starkt, hett kaffe, med kakor till.

På eftermiddagen hör jag en CD med klassisk musik. Den köpte jag för över 20 år sedan. Bachs Air, Mozarts Eine kleine Nachtmusik m.m. Osökt tänker jag på människans hjärna. Viss musik kan jag höra utan en ljudanläggning, You know. Griegs The last Spring har förklingat. Tänker att denna CD skulle passa bra på min begravning. I mina papper finns en artikel om begravningar, ska be mina barn att läsa den. Det Vita arkivet där jag förut hade anteckningar har jag bränt upp.

Under tiden pysslar jag med mina dockor. Det är ett projekt som aldrig tar slut (Gud ske lov). En del är riktiga praktexemplar, i synnerhet när färgerna stämmer fint ihop. Min andra dotter har skickat ett brev med specialnålar som jag behöver för att trä pärlor på en tråd. Provade idag och det gick som smort, men tur att jag har förstoringsglas på lampan. Om jag inte hade vävt hade det inte blivit en enda docka. Av någon anledning sparade jag hylsorna som mattvarpen var på (egyptisk bomull). Det var över 100 stycken och de blev grunden till dockornas kroppar. Jag har en maskin som jag kan klä piprensare med. Det är bara fantasin som sätter stopp. Alla dessa pärlor. Göra halsband – vilken genialisk idé!

Jag tänker på skogen. Sverige består till 70% av skog. Här i norr tar det 75 år innan en gran är fullvuxen, men i södra Sverige bara 50 år. Man förstår vilken betydelse skogen hade. Utanför brotrappan (farstukvisten) lades stora grankvistar som tog bort den värsta snön och smutsen. Korna åt hela tiden medan de gick på lösbete ner till ån där de drack vatten. Det var fjällkor; en av dem (ledarkon) hade alltid en koskälla.

Hemtjänsten kommer vid 18-19-tiden och lägger fram min medicin. Jag har borstat tänderna och skall sluta nu. Jag har en policy: Allting med måtta. Får inte överanstränga ögonen. Skall lägga mig och förhoppningsvis sova gott.

God natt!