Berättat av Maluska

Berätta om din dag: ✏️

Dagbok 24 oktober 2023

Marie Louise Andersén född 1950

Vasastan i Stockholm

Min dag börjar med de vanliga rutinerna. så rutinerna är väl inarbetade. Rutinerna har satt sig eftersom jag har bott i huset ett kvarter från Odenplan sedan jag var fem år. Jag bor ensam och har aldrig varit gift, inga barn. Nu är jag pensionär sedan åtta år, Upp kl 08.00, vädra sängkläderna utanför fönstret medan jag tillagar min grötfrukost. Jag äter ensam i köket eller framför frukostteven i stora rummet. Morgnarna blir långdragna och ger tid för reflektion. På min telefon skummar jag igenom dagens nyheter. Kriget i Uikraina har tonats ned i medierna. I stället är det Hamas otäcka massaker på judiska ungdomar den 7 oktober och Israels vansinniga vedergällning mot palestinierna och Hamas som dominerar i media. Otryggheten i Sverige är också påtaglig. Gängkriminella tar livet av varandra här. Det senaste halvåret har det nästan varje dag utförts bombattentat mot bostäder och ungdomar som skjutit ner varandra. Ja gärningsmännen har varit så unga som 13-17 år.

Efter kaffe och nyhetstittande på teve gör jag gymnastik med ”Sofia” på SVT 1. Väldigt bra anpassat för oss pensionärer, tjugo minuters träning framför teven. Jag diskar för hand, har aldrig skaffat någon diskmaskin.

Sedan funderar jag på att åka till min sommarstuga i Oskarshamn. ujnder allhelgonahelgen. Måste planera busstider dit och tvätta mitt långa hår med Fungoral. Har haft besvär med klåda i hårbottnen specellt efter att ha haft håret uppsatt.

Efter ett telefonsamtal med en barndomsvän som bor på Östermalm i ett hus som också hon bott i så gott som hela sitt liv. Jag väljer att klä mig färgglatt eftersom solen lyser idag och jag gläder mig till promenaden. Mellanblå jeans, röd skaljacka av märket Tenson och en grå tovad mössa/hatt med skärm och dekoration. Jag har hästsvans. Det blir en promenad på drygt en halv timme dit där hon bor. Vi har först bestämt oss för att gå till Nordiska museet och se om det är lite speciellt under denna dag då insamlingsverksamheten av dagböcker ska äga rum. Men vi stannar dock vid Historiska museet på Narvavägen för att äta på deras restaurang. Jag bjuder Eva på en laxssmörgås på mörkt bröd och picklad rättika och lite grönsaker och frön. Jättegott. Och till kaffet delar vi på en morotskaka. Vi pratar om andra klasskamrater som vi haft, någon har vi fortfarande kontakt med och planerar för att träffa. Vi går sedan in på Esplanad, en ICA-butik på Karlavägen – Eva skulle skulle komplettera lite till middagen som hon skulle äta tillsammans med sitt barnbarn och hans fyraåriga son som fått disponera halva hennes våning under ett hemskillnadsår.

När jag kommer hem har jag ont i fötterna, sätter mig framför teven och tittar på ”efter fem”, ett magasinprogram med mycket nyheter. Det blir ingen middag, men en hård smörgås med ost och en banan. Senare på kvällen ser jag ”I Faderns namn”, en Israelisk dokumentär om ultraortodox rabbi i New York och Israel som har lett sin församling som en sekt där han sett till att unga gifter sig när flickor är 14 och pojkar är 17. Han höll sin församling i ett järngrepp, med sina moralregler och fördömanden. En otäck sidohistoria just nu när Mellanöstern står i brand.

Som anslutning på dagen läser jag tio sidor i boken ”Ostron i Prag” av Richard Swartz där han berättar om sin tid som ung under en längre vistelse i Tjeckoslovakien där han studerar vardagslivet i Prag i början av 1970-talet.

Sedan släcker jag lampan och somnar.

Upptecknat av

Marie Louise Andersén.