Berättat av Lova Lakso

Berätta om din dag: ✏️

Jag fick sovmorgon. Det är svårt att få till med en ettåring, och nästa tillfälle kommer dröja 11 dagar vad jag kan se. Men det är en viktig dag. Jag har sista tillfället på min grundläggande psykoterapiutbildning. Sista mötet med patient, och sista handledningen med utbildningspsykologen. Dagen till ära har jag en oanvänd klänning, som ändå inte ger ett för märkbart intryck. Jag tänker på att psykodynamisk psykoterapi är under ständigt hot i vår samtid. Man vill ha ”evidens”. Det kan man inte få genom existentiella samtal om människans personlighet, inre konflikter och plats i kulturen. Det finns inga sådana blanketter. Det ska inte finnas sådana blanketter. Men man kan veta att tio tillfällen psykodynamisk terapi ger samma förbättring som kbt-inriktning. Det räcker visst inte, man måste kunna kontrollera. Jag avskyr kontroll. Det tänker jag på. Nej, så viktigt att bevara möjligheten till mötet, samtalet, tiden. Jag ser fram emot det. Vi har tiden under bältet nu, min utbildningspatient och jag, och tiden fortsätter. Jag ska hämta min dotter efteråt. Hon tycker om Pippi Långstrump nu. Det är nytt för henne att upptäcka, fastän avsnitten spelades in för femtio år sedan. Varje barn uppfinner världen, det tänker jag på. Jag är mätt, jag åt vietnamesisk bahn mí. Jag får en påminnelse från min syster om att pappa fyller 74 år idag. Jag ska börja gå. Jag måste gå för att inte få ryggskott. Jag sitter för mycket, särskilt i bilen. Det är mycket att tänka på med kroppen som jag inte behövde tänka på förut. Jag vill inte tänka på krigen som tycks starta på nytt. Jag tänker att jag vill läsa om ”Den tunna hinnan mellan omsorg och grymhet.” Den borde alla läsa. Allt går att förstå, också det hemska, annars är det något om sig själv man inte förstått. Det kommer inte gå att mäta med blanketter vad läsning gör med dig. Jag älskar att läsa. Jag tänker på att jag aldrig får försöka sluta vara en fri människa.