Mitt Liv

Berättat av Lisa Backman

Berätta om din dag: ✏️

24 oktober 2023

Jag vaknade på morgonen mitt emellan mina två barn som tycker om att sova hos oss. Stängde av den silverfärgade väckarklocka jag valt för att undvika att ha mobilen i rummet. Mobilen, mobiltelefonen, som jag skriver detta meddelande med och kan använda till allt möjligt. Som att sköta bankärenden, titta på film, ta och redigera bilder med, spela spel på, meditera med, lyssna på poddar med, kommunicera med, läsa nyheter och kolla upp vad som helst på internet med. Mobilen används också som väckarklocka. Men forskningen uppmanar till att lämna den utanför sovrummet. Äntligen hörsammar jag det.

Morgonen följde sedan här hemma. Drog på mig tajta mörkblå jeans, en t-shorts jag köpt på secondhand vid Mariatorget, och en mjuk , rymlig, benvit cashmirtröja som jag köpt på en pop-up butik Globen. Jag och barnen åt frukost runt köksbordet. Kaffe till mig, smörgås och gröt till treåriga Vilma, smörgås och yoghurt till Ines och mig. Ines som fyller sju imorgon!

Den äldsta var trött och när vi hade bråttom iväg i hallen la hon sig på golvet och undrade högljutt varför vi måste ha skolplikt i Sverige. Jag resonerade om varför, gav exempel från en dokumentär om en extrem Waldorfskola apropå hur det kan bli för barn som inte får lära sig saker i skolan som andra kan, som att läsa, skriva och räkna. Hon lyssnade uppmärksamt, svarade klokt, sa att hon var glad för att hon fick gå i en så bra skola och började sjunga skolans sång (Enskede skola) om bästa skolan. Vilken vändning.

Ut genom dörren, cyklade med Vilma i barnstol på pakethållaren, genom villaområdet och lämnade Ines som kommenterade att det snart är dags för dubbdäck. Hon har rätt. Cyklade tillbaka till vårt cykelförråd för att den lilla skulle få cykla på sin balanscykel till förskolan. Väl där bytte vi hennes ytterkläder till varmare, för hon har en vilja av stål som jag inte kan bråka bra med när vi har bråttom men nu är det kallt. Nåväl.

Därifrån hem och snabbstädade eftersom Micke min man kommer hem från en resa (USA) idag, och vi båda uppskattar när den andre gjort fint när en kommer hem.

Sen upp på min gröna cykel igen. Förbi de gigantiska grushögarna som är den påbörjade förändringen av Slakthusområdet bredvid oss. Över Söder och Slussen som också är byggd om för fullt och är ett område i förändring nu. Blickade som vanligt ut över vattnet, och upp mot fönstren högst upp längst till höger på Skeppsbron 46 (Räntmästartrappan) där jag växte upp och mina föräldrar fortfarande bor. Hej mamma, hej pappa. Tvärs över Östermalm fram till KB, Kungliga biblioteket, där höstlöven låg strösslade och den bitande kylan samtidigt bjöd på sol.

Jag har nyligen fått tillgång till ett bokskåp i forskarläsesalen på KB, lyxigt! Och ett par lunchvänner där nu, två doktorander i antropologi, samt Olle från min institution men ämnet didaktik istället för som jag utbildningssociologi. Han och jag har samma biträdande handledare (professor i teoretisk filosofi) och det är så vi först började prata med varandra. Vi fyra åt lunch ur våra matlådor idag, och pratade om allt möjligt. Vi bor alla i Stockholm, men är doktorander i Uppsala. Tacksamma för biblioteket på närmare håll. Efter lunchen gick Olle och jag ut och köpte varsin take away-kaffe på seven eleven-butiken och gick en runda i Humlegården medan vi drack. Väl inne igen jobbade jag på med mitt avhandlingsmanus och tiden försvann. Plötsligt var klockan fem och dags att cykla hem. Jag hade kommunicerat med Micke via appen whattsapp och han var hemma och hade hämtat barnen.

Fint att komma hem till familjen. Det blev hämtpizza från Tomatis. Barnen fick sedan se på film och Micke kunde i lugn och ro berätta om sin resa. Sedan skulle barnen nattas, hans tur. Jag gick ut till paketboxen utanför vårt hus och hämtade vinterkläderna jag beställt åt Ines, just precis, på mobilen. Slog in hennes paket. Cyklade till Coop vid Sockenplan och köpte frysta croissanter till imorgon bitti. Kom hem och skrev det här. Väldigt bokstavligt, inte så poetisk som jag gillar. Men håll till godo. Ett vardags-, plats- och tidsdokument. /Lisa