Berättat av Lena Löfgren

Berätta om din dag: ✏️

Jag sov länge, till nästan kl 8. Hade varit vaken ett par timmar på natten. Hunden Freya kom och påpekade att det var dags att stiga upp och ta dagens första promenad. Jag ville gärna ligga ett tag till och morna mig, men insåg att hon hade rätt. Gick upp. Eftersom jag nyss opererat ena ögat (eller snarare det andra) för starr tog jag dagens första ögondroppe, 6-7 minuter senare den andra. Fyra grader varmt ute, men ingen blåst verkar det som. Så det fick bli de knallgula mjukisbyxorna och över dem ett par jeans. Långärmad lila topp, en sweatshirt och en fleecetröja. Eftersom det inte var dagsljus än så fick det bli varselväst på både mig och Freya. Dessutom min klargula mössa – om det skulle råka vara några älgjägare i farten, men de jagar väl bara på helgerna nu, om alls – och fingervantar.

Vi gick bortåt vägen som vi brukar. Lyssnade till forsens brus. Såg på höstfärgerna i träden. Vi gick fram till dammen dit vi brukar gå och stod och tittade ut över vattnet. Visst är det två bävrar som simmar där borta, bara huvudena synliga över vattnet. Så går vi tillbaka igen. När vi kommer till stigen som går in mot skogen ser Freya bedjande på mig. Det var ett tag sen nu – älgjakt – och först tänker jag nej vi fortsätter landsvägen. Men så blir lockelsen att gå i skogen ”på riktigt” för stark. Vi viker in på stigen och verkar njuta lika mycket båda två. Visserligen är det ganska blött. Stövlarna står kvar hemma. Men det värsta som kan hända är att jag blir blöt om fötterna. Och mycket riktigt. Skorna har goretexfolie som gått sönder för länge sedan och vätan tränger sig in. Men vad gör det. Skogen är så vacker.

Hemma igen är det dags att fylla på fågelfrö till de små flygande vännerna. Det är första året sen jag flyttade till eget boende – d v s ca 50 år – som jag matar fåglar. Har alltid sagt att naturen förser de sina. Men i år kan jag inte låta bli. Och som de äter!! Talgbollar finns det fortfarande en del så det får räcka med påfyllning av frön. Sen vill Freya ha frukost, det tar ungefär 3 minuter så har hon tömt skålen. Själv sätter jag mig och läser igenom den Hemmets Veckotidning som kom i går. Det känns lite kyligt så jag lägger in ved och tänder i kökskaminen. För ovanlighetens skull fick jag pula en del och till slut – efter tre tändstickor – sprakade det muntert. Disken sen i går stod och tjatade på mig så mitt nästa projekt blev att ta hand om den. Stod ett tag och funderade på vad jag skulle göra med mat”skräpet”. Jag har ju bokashikompostering men ingen tom hink så till slut fick det åka ner i bruna påsen och i soptunnan för vidarebefordring till biogas och biogödsel. Eftersom det innehöll en del från kött ville jag inte lägga det i min öppna kompost.

Så satte jag på datorn och kollade in min mail. Konstaterade att det var mest ”reklammail” från företag jag kontaktat och som nu är ivriga att få sälja, sälja, sälja. Det slutade med att jag beställde ett par kraftiga ficklampor. Bra att ha här på landet där allt är beckmörkt allt tidigare på kvällarna.

Eftersom jag är protokollsekreterare i Odd Fellows Rebeckaloge behövde jag skicka iväg lite mail, både till andra loger och till mina logesystrar.

Jag brukar inte äta frukost men idag började jag bli hungrig vid tio/halvelva-tiden. Och blir jag hungrig så behöver jag väl äta, resonerar jag, och tar mig en smörgås med jordnötssmör och honung – en kombination som äldste sonen lärt mig och som är riktigt smaskig.

Så småningom sätter jag på en gryta på kaminen. Den är inte lika varm som en vedspis utan allt tar lite längre tid. Så där gör jag i ordning hirsmannagrynsgröt med russin, hampafrö och kanel som jag sedan aväter med mjölk och äppelmos. Under tiden jag ärter passar jag på att lägga lite patiens.

Nu säger Freya att det är dags för dagens andra promenad. Eftersom det blev lite väl varmt i morse byter jag ut de två tröjorna mot en stickad islandströja. Skorna är fortfarande blöta så det får bli stövlar. Och så går vi iväg. Det är en underbar dag med solsken och vindstilla. Jag blir på så gott humör att jag beslutar att ge småfåglarna en extra portion frö. De fåglar jag har som matgäster är mest talgoxar och pilfinkar, även några nötväckor och blåmesar. Jag passar också på att bära in mer ved så att jag klarar mig några dagar till. Jag inser att fröförrådet håller på att minska med en dramatisk fart så jag tar en tur till närmaste affär – ca 1,5 km hemifrån. När jag ändå är där blir det – förutom en fröpåse 4 kg – några förpackningar krossade tomater, lite bröd, några kexchoklad och ett paket glass till mig själv. Hemma igen sätter jag mig med en bok. Jag läser just nu ”De bortglömda namnens bok” av Kristin Harmel. Lite mer dator”arbete” såsom lägga ett puzzel, läsa på facebook….. Dags för Freyas portion nr 2 och den försvinner lika snabbt. Snart dags för min middag/kvällsmat. Det får bli rester sen i fredags – Flygande Jakob med svart ris. Gott! Kvällen sedan kommer att fortsätta med mer läsa bok och – antagligen – ett tag med mitt korsstygnsbroderi.

Jag har de senaste dagarna funderat mycket på meningen med mänskligheten. Varför lever vi så länge efter att vi slutat vara fertila. Det är bara ett par däggdjursarter som gör det och vi är en av dem. Det måste bero på något. Det måste ha ett syfte. Så vad är syftet med våran levnad? Tänker att det måste vara för att vi ska göra världen till en bättre plats för alla levande varelser. Men vi gör ett erbarmligt dåligt jobb. Det är så lätt att slå sig till ro med bok och korsstygnsbroderi. Och det är ju trevligt. Men jag kan inte se att det gör världen bättre. Och jag undrar: varför är vi så bra på att hitta på meningslösa sysselsättningar i stället för att göra något som gör skillnad. Ja, ja – det är bara att börja med sig själv. Det ska jag fundera vidare på. Ca kl 21 brukar vi börja stänga ner, ta en sista promenad för att sedan komma i säng. Oftast – i mitt fall, Freya är inte så mycket för det – med ett korsord eller två.