Berättat av Kerstin

Berätta om din dag: ✏️

Vaknade av väckarklockan 06.00 och gick för ovanlighetens skull upp direkt. Hundarna fick frukost, jag drack några klunkar vatten och så tog jag på mig vinterjacka, benreflexer och pannlampa för att gå första hundpromenaden samt hämta tidningarna i brevlådan. Våra tyska hyresgäster höll redan på att packa bilen inför hemfärd efter sin semestervecka i vårt gästhus. Efter vanliga 2 km rundan lagade vi frukost och innan vi satte oss till bords gick jag ut och sa adjö till tyskarna som var mycket nöjda med huset och semestern, trots regnandet. Fallfrukten av Gravensteiner stod i hinkar och lådor på trappen, så det fick bli rårivet äpple på min havregrynsgröt. Vävde på beställda mattan på förmiddagen, trots den onda vänsterhandleden, men skyddet jag fick av arbetsterapeuten gör ju i alla fall vävningen möjlig. Så bred väv som 147 cm är nog sista gången jag utsätter mig för (fast det sa jag förra gången också!). Ritade lite på duvan som jag ska plocka in på mattans mitt, för att knyta an till dopfunten där den ska ligga i kyrkan. Till lunch blev det nästan som vanligt en enkel färdig Keldasoppa med hembakat bröd, och sen dags för lunchpromenaden med hundarna. Vi tog vägen genom skogen bort till sommarstugeområdet och båthamnen, och bara Viktor vågade doppa framtassarna och dricka lite vid strandkanten. Daisy fick vara lös som vanligt för hon rymmer ju inte. Det var postutdelning idag och Kvällsstunden gav mig anledning att slöa vid köksbordet med två ganska mediokra följetänger som jag följer. Novellen var däremot ovanligt fin. Till middag åt vi lasagnen som var rest från helgen, fortfarande supergod, och sen tog jag bilen och hämtade upp två grannar för gemensam färd 5 km till bygdegården och veckans lättjympapass. Kom hem lagom till Rapport 19.30, och efter Fråga Lund gick jag igenom våra sorgekläder inför begravningen av mannens gode vän som vi skulle på under morgondagen. Kvällsrunda med hundarna, med benreflexer och pannlampa, och sen la vi oss, läste var sin bok, mannen läser Ingvar Carlssons ”I sällskap med döden”, och jag läser om Marianne Fredrikssons ”Blindgång”. Vi släckte vid 22.45, och jag laddade som vanligt med öronproppar. Daisy valde sin hundbädd på golvet, medan Viktor rullade ihop sig i min maggrop.