Berättat av Kerstin Nordlinder Arlid

Berätta om din dag: ✏️

Idag har jag fortsatt att jobba med mitt projekt En skatt med mönster. Projektet har handlat om att jag har bearbetat några av mina ärvda mönster till livstycken från det Blekingska dräktskicket omkring 1830-1850. Jag har gjort storleksgraderingar av en uppritning som jag har, och fört över det till att rita samma ritning i Open Source programmet Inkscape. Nu har jag kommit till att jag ska sy upp ett färdigt livstycke i en av storlekarna så att jag kan fota av det för att använda i en sömnadsbeskrivning till mönstret. Mönstret kommer att gå att köpas av mig.

Det som är lite extra speciellt med detta är att de uppritningar som jag har bearbetat är gjorda av min mamma Eva Liljedahl Nordlinder på 1970-talet på livstycken från bl.a. Nordiska museets samlingar. Eva jobbade, på senare 70-talet, som mönsterritare på Nordiska museet och gjorde oerhört noggranna och detaljerade uppritningar, så fina och dekorativa, men i skala 1:5 för att plagget skulle få plats på ett A4-papper. Uppritningarna går fortfarande att köpa via museets bibliotek och jag hoppas att de kommer att få göra det i minst 50 år till. För så är det, att historien och det historiska intresset aldrig kommer att gå ur tiden.

Eva dog alldeles för tidigt, endast 33 år gammal, i en bilolycka 1985 och lämnade ett tomrum inom folkdräktsforskningen i Blekinge men även i hela Sverige, då hon var noggrann och mycket kunnig i ämnet. Hon ledde studiecirklar och höll kurser i folkdräktssömnad, folklig dans och etnologi och var omtyckt av många, det är min personliga erfarenhet av alla de gånger som kända och okända personer kommit fram till mig och berättat om deras fina minnen av henne.

Nu är det dags för mig att fortsätta hennes arbete med att belysa och lyfta fram det dräktskick i Blekinge som innehåller så många olika sorters tyger, färgkombinationer och accessoarer som inte framkommer i den stilicerade ”blå och rosa” Blekingedräkten. Genom att ta fram mönster och beskrivningar, efter Evas privat uppritade mönster, som är så likt originalen som möjligt hoppas jag på att fler och fler kommer vilja sy efter detta och att tanken på den Blekingska folkdräkten istället blir en bild av en mängd olika färger och mönster och uttryck.

Min mamma skulle ha varit en nöjd pensionär nu och kunnat se tillbaka på allt hon jobbat med tillsammans med sina medarbetare på Nordiska museet och på Väddö folkhögskola där hon jobbade vid tiden för olyckan, men även på andra museer hon jobbat på med projekt, bl.a. på Vasamuseet. Hon hade nog även stöttat mig i det jag gör just nu, nämligen att fortsätta utforska företeelser kring de folkliga dräktskicket i Sverige, Norden, Europa osv.

Om 50 år är jag själv en gammal pensionär, nämligen 90 år, men kanske jag ändå är pigg nog att kunna skriva ett nytt sådant här tidsdokument. Vi ska ju leva tills att vi är över 100 nu har jag hört.