Berättat av Kalle Anka

Berätta om din dag: ✏️

Jag vaknade 06:50 imorse av att min make öppnade dörren till sovrummet för att släppa ut vår lille hund, yorkshireterriern Reidar (döpt efter storheten Reidar Dahlén – look it up) som gick omkring i sängen. Ibland vill han bli utsläppt för att kunna lägga sig i soffan, men just den här morgonen så behövde han verkligen gå ut och kissa! Jag märker det direkt när jag lämnar sovrummet då han sitter med sina stora ögon spända i mig och väntar vid ytterdörren. Så jag tog på mig vinterjackan och gick en liten sväng med honom i närområdet där vi bor. Hösten är här, men vädret skiftar från väldigt kallt till rätt behagligt var och varannan dag. Just denna morgon var det friskt och skönt.

Efter promenaden så gick jag in och förberedde mig inför skolan. Min chef ordnade så att jag kunde gå en utbildning för att utöka min kompetens med full lön och det känns oftast väldigt roligt. Det är också intensivt då vi läser in hela kurser på enbart fem veckor i stöten, men hittills har det fungerat bra. Jag är förvånad över hur bra det går när jag aldrig varit något vidare ljushuvud tidigare. Mycket har kanske med mognad att göra, men den här utbildningen är också inriktad på det jag vill arbeta med. Jag ser det som ett enormt privilegium, särskilt då det är kommunalt och inom vård och omsorg. Det är en branch som inte är särskilt prioriterad alla gånger, milt uttryckt.

Klockan 08 kliver jag på min buss och vid 08:20 står jag på perrongen och väntar på tåg. Jag behöver bara åka en station och det kommer nya hela tiden, så jag avvaktar tills det är lite mindre folk så man slipper trängas och få panik när det är dags att kliva av. Vid 08:34 är jag framme vid min station (Skanstull) och börjar promenera mot skolan. Jag går ned för en trappa och noterar att den äldre mannen som brukar stå där och spela gitarr inte är där idag.

Framme på skolan möter jag två klasskamrater som säger att jag alltid verkar så glad! Jag säger att jag ljuger väldigt bra då med andra ord, och de skrattar och börjar diskutera en kurs i anatomi och fysiologi.

Kursen är tung och ganska otydlig, så de flesta har det rätt kämpigt med pluggandet.

Vi börjar gå upp mot klassrummet 08:45 och trapporna är många! Vi pratar aldrig under den processen för då hade vi förmodligen avlidit pga andnöd. Den dåliga konditionen gör sig ständigt påmind! Min höft känns lite mör också, så snart behöver jag förmodligen en fyrhjuling (eller rullator).

På lektionen diskuterar vi demens och ser några filmer. Vi slutar strax innan klockan 12:00 för självstudier och läraren uppmuntrar oss att göra webbutbildningar under eftermiddagen! Jag är lättad då jag behöver skynda hem för att göra ett användartest om banktjänster klockan 13:00 (och få 500 kr i ersättning). Jag ringer min make då han lovat att handla mat så jag hinner äta innan detta! Men han och hunden hade somnat om och inte hunnit ännu. Så vi bestämmer att han och Reidar ska möta mig vid bussen så att han kan handla medan vi står utanför och väntar.

Hemma igen så frågar han mig hur många korvar jag vill att han ska koka! Jag svarar fyra och han fixar snabbt detta då han vet att jag är lite stressad och hangry! Han är fin och jag känner mig tacksam när han underlättar för mig. Han gör ofta det. Han förstår mig på ett sätt som få människor gör. Vi tittar lite på Kitchen Nightmares med Gordon Ramsay medan vi äter och sedan går jag in i sovrummet och startar användartestet. Det är över webben via webcam och jag får svara på frågor och klicka runt i en prototyp. Jag känner mig lite trög mellan varven men tänker också att det inte spelar någon roll!

Nu känner jag spontant att jag tagit med för många detaljer och att jag får svårt att upprätthålla nivån då jag är trött! Klockan är 21:45 på kvällen och jag ligger i soffan med Reidar under armen. Han gillar att ligga nära och vaknar till mellan varven för att slicka mig i ansiktet! Ibland kikar han bara upp och ger mig lite sideye. Han är fantastiskt söt! Jag vill äta upp hans ansikte! Sen mår jag dåligt, för istället för att skriva detta så borde jag ha pluggat Anatomi och fysiologi. Vi har prov på fredag om nervsystemet men jag orkar verkligen inte. Jag sitter hellre med Reidar under armen och kollar om The Office för 203:e gången, men nu måste jag gå ut med honom på sista rasten. Jag känner tacksamhet över att inte ha barn och att min söta hund inte bär blöja och skriker tills trumhinnorna exploderar.

Godnatt