Berättat av KajsaLisa

Berätta om din dag: ✏️

24 oktober 2023

Höstdag. Vi har varit i huset på Gotland i en dryg vecka och upplevt sol, frost, hagel, styv kuling, ösregn. Samtidigt är de så lugnt och skönt och skogen är full med gul trumpetsvamp. I en tid med både gängkrig och krig mellan nationer, så blir man ibland lite orolig när det är stora folksamlingar. Ingenstans går man säker. Men Gotland på hösten är inte tätbefolkat.

Det är 50 år nu som jag och min man varit på Gotland tillsammans, minst en gång om året, men oftast flera. Första året cyklade vi till lånat hus. Numera, när vi har ett hus som är lätt att värma och är pensionärer så blir det många gånger.

Nu är det dags att lämna ön för ett tag och åka tillbaka till Göteborg. Prognosen säger att det är lucka i regnet och vinden. Man får välja tid att resa. Förra lördagen var färjorna inställda eller försenade på grund av kuling. Skönt att vara pensionär och inte vara bunden av arbete och skola.

Dagen inleds som vanligt med att vi läser dagens tidningar på dator eller ipad. Vi läser kanske väl många tidningar, just nu SvD, Göteborgsposten, DN och Gotlands Allehanda. Det står ju samma sak i dem till stor del. Det blir mer och mer av innehållet som skrivs av freelancejournalister och då blir det samma artiklar i flera tidningar. Men det känns i alla fall bra att vara uppdaterad, och debatt och kultursidor är intressanta.

Efter frukosten, bestående av havregrynsgröt med lingonsylt och mjölk, kaffe/te (jag och min man har olika syn på vad man behöver), juice och hembakt surdegsbröd med ost eller kaviar är det dags att packa och städa huset. Märkligt att det är så svårt att ha ”rätt” kläder på rätt plats. Man borde teoretiskt kunna åka mellan sina hus utan packning, men att ha komplett utrustning för alla årstider på båda ställen är inte enkelt. Nu har vi i alla fall bara två hus, sedan vi lyckats sälja min pappas radhus i Segeltorp sedan han gick bort för två år sedan. Det var inte så lätt, mitt i jobbet med att röja och ta tillvara på allt som finns i ett hus när en 96 åring går bort, började låneräntorna skena och de betrodda husköparna blev färre. Men det lyckades till slut under förra hösten. Sista länken till Stockholm försvann, men med tanke på hur gängkrigen spritt sig i sydväst och drabbat både Snättringe och Fruängen och inte bara Fittja, m fl områden, känns det skönt att inte ha någon kvar där.

I alla fall så fick vi Gotlandshuset uppsnyggat – konstigt att det alltid är bäst städat och undanröjt när man ska åka därifrån. Och det känns alltid konstigt att lämna Gotland. Huset, som vi köpte som unga 1982 för ett ”skambud” och som vi har uppgraderat till modern standard genom åren, är en fast punkt. Den dag det inte gör ont att åka därifrån är det dags att ta vägen om mäklaren. Men det har inte hänt ännu. Vi hade huset innan våra döttrar föddes 1986 och 1989 och det är en del av deras barndom också.

Lunchdags. Vi har gott om tid till färjan så min man kokar potatis och steker köttbullar från frysen. Sedan kör vi diskmaskinen – tänk att huset bara hade vatten i en grön gårdspump ute när vi köpte det….

När diskmaskinen är klar och färskvarorna i kylskåpet stoppade i en kylväska för att ta hem, är det dags att åka mot Visby. Dags att sätta på sig ”civilicerade” kläder. Rena jeans, polotröja och hemstickad islandskofta. Det ska vara bekvämt både att sitta på båten och att köra bil.

Vi stannar i Slite för att reklamera duschflaskan vi köpte i fredags på Gahms varuhus – Gotlands svar på Ullared. Även om den inte kostade mycket så ska den helst fungera. Det var inget problem och vi fick byta till en annan flaska som de testade för säkerhets skull.

I Visby är det dags för ett nedslag på Stora Coop för att köpa mat till att äta på färjan. Efter att ha åkt färja många gånger genom åren – vi var på Gotland tillsammans första gången 1973 – vet vi att det är både ekonomiskt och kvalitetsmässigt fördelaktigt att ha egen proviant. Numera är kvalitén på maten inte problem, men det sitter i ryggmärgen att man ska handla innan man går ombord.

Vi har gott om tid så vi fikar på Almedalsbiblioteket. Alltid mycket folk på bibblan och bra fika. Latte och blåbärspaj respektive nötmarängpaj slår vi till med.

Färjan till Oskarshamn går 16.50. Vi är i god tid och sitter på kajen och tittar på lastningen. Det är ”godstur”, vilket innebär att antalet passagerare är begränsat till 200. Inte något problem, egentligen, så här års, oftast är det inte så många passagerare någon dag i veckan. Många lastbilar är det i alla fall. Och även farligt gods, som lastas på det däcket som är utomhus.

Denna dag är första gången som den gamla 1500 färjan Drotten kör sedan 11 augusti. De fick fel på drivlinan på något sätt den dagen. Det tog tid att få plats på varv och hitta reservdelar, men i dag är det nypremiär. Det verkar lite orutinerat, det är ju en personal som inte varit ute med den båten på ett tag. Men vi kommer ombord och hittar våra platser i försalongen. När man har långt att köra efter färjan är det skönt med en tyst och bekväm överresa. Det är filmvisning i försalongen, inte alltid de filmer man skulle valt, kanske, men bra tidsfördriv. Vi äter vår inköpta matsäck, räkmacka till mig och rostbiff med potatissallad till maken. Filmen är gammal, från 2010, och heter ”The last song”. Lite mycket av allt – tonårskärlek, gräl med föräldrar och död i salig röra. Det man kan säga är att huvudpersonen, tonårstjejen Ronnie har en stark integritet och inte går på vad som helst.

Filmen räcker nästan ända till Oskarshamn och vi kommer av färjan efter att ha tagit en kopp kaffe ur termosen och en bulle (Briochekaka, köpt på Coop i Lärbro) och sätter kurs mot Göteborg. Vädret är OK för årstiden, inget regn, ingen frost, sådär 4-7 grader hela vägen. Inte många som är ute på vägarna i Småland en tisdagskväll i slutet av oktober. Kort sagt – lättkört. Vår bil hjälper till. VW Passat Alltrack är nästan självkörande – man kan sätta på adaptiv farthållare och även ”lane assist” om man vill. Den är också extrautrustad med ”intelligent LED belysning” som bländar av själv och lyser upp vägkanter på ett exemplariskt sätt. Bilen är en diesel som kan tankas med HVO 100, dvs ren biodiesel. Elbil är inte aktuellt ännu. Det ingick i kriterierna när vi köpte bilen att vi skulle kunna ta oss till och från Gotland på mörka vinterkvällar. Att stanna och ladda batterier en halvtimme eller mer på vägen (5,5 mil på Gotland och 35 på fastlandet) är inte något man gärna gör en mörk kväll i synnerhet om man är ensam. Den dag elbilar har batterier utan ”konfliktmetaller” , vettigt pris och en rimlig räckvidd kan det bli annat, men än så länge är det även ekonomiskt bättre att betala biodiesel. Problemet är att färjetidtabellen är lite knepig vintertid om man bor i Göteborg – man kommer till ön vi midnatt eller till Oskarshamn kl 19 eller 20 beroende på veckodag. Det blir nattkörning, åtminstone på ön. På fastlandet finns ju utvägen att sova över på hotell i Oskarshamn, men det sparar vi till akutlägen.

Vi kommer hem strax efter midnatt efter en lugn resa. Inga älgolyckor denna gång. Senast vi åkte var det stopp utanför Borås medan blåljusen röjde bort en påkör älg. I natt varnade de för att en lastbil kört på en älg utanför Eksjö, men eftersom vi tar den bättre vägen via Vetlanda när det är natt så passerar vi inte där.

Dagen är slut och huset på fastlandet väntar i god ordning.