Berättat av Jessika

Berätta om din dag: ✏️

Den 24 oktober 2023 är en tisdag. I vanliga fall jobbar jag alltid hemma på tisdagar.

Jag jobbar på kontoret tre dagar i veckan. Måndag, torsdag och fredag.

Jag vill aldrig vara på jobbet på tisdagar för då är många på jobbet och ljudnivån blir helt galen, Men den här tisdagen har vi en workshop och vi var tvungna att komma in IRL.

Jag bor i Bagarmossen och jobbar i Solna. Det tar ca 50 minuter för mig att komma till jobbet med tunnelbana och pendeltåg. Jag har inget körkort eller bil så jag åker alltid tunnelbana och pendel. Jag har en tioårig son som jag vill träffa så mycket det går så jag försöker komma hem tidigt på dagarna, samtidigt vill jag inte jobba deltid så jag löser det genom att starta tidigt på dagen.

Jag vaknar 05.30 av väckarklockan på min mobil. Jag försöker stänga av den så fort som möjligt för att inte väcka min sambo eller min son som alltid sover i vår säng. Han har en egen säng men vi låter honom sova hos oss så ofta han vill (alltså han kommer ju börja vilja sova själv så fort han närmar sig puberteten).

Jag går inte upp direkt fast jag borde. Jag ligger och skrollar nyheter och sociala medier i 20 min. Jag är trött. Jag har inte gått och lagt mig i tid kvällen innan. Min sambo och jag var uppe lite längre än vanligt för att försöka ses lite själva. Vi kollade på ett avsnitt av Good Omens 2 från en strömningstjänst, vi castade den på tvn, via mobilen, vilket innebär att vi öppnade avsnittet på mobilen och fixade så den visades på en större skärm i rummet. Det var mysigt men det blev sent så jag sov för lite.

Jag klär på mig i vardagsrummet, borstade tänderna och packade ner frukost. Jag hade gjort en overnight oats av havre, havremjölk, banan, kakao och jordnötssmör. Den låg i kylskåpet över natten och jag gör en macka av en av de sista hembakta frallorna från helgen. Jag försöker lära mig baka ordentligt men orkar aldrig riktigt så det blir nästan alltid samma kalljästa frallor med solrosfrön på. Men det är bättre än inget. Jag har mycket mat i kylskåpet för jag har precis haft en matleverans dagen innan. Vi handlar på Mathem. Det är dyrt men allt är dyrt just nu så det gör ingen skillnad.

Jag går till tunnelbanan, det är inte så långt men det är kallt. Jag har mössa och vantar och sjal men fortfarande höstjacka. Det är friskt i luften.

Jag tar tunnelbanan, Bagarmossen är så nära ändhållplatsen att jag får sittplats utan problem. På tunnelbanan kollar jag att jag har med mig min virkning och mitt anteckningsblock. Jag har två jobbdatorer, en på jobbet och en hemma, så jag slipper släpa på en dator men i stället har jag ett anteckningsblock där jag skriver ner allt jag gör och som jag planerar att göra nästa dag. Jag brukar virka och lyssna på talbok när jag åker tunnelbana. Om jag inte har en bra bok så lyssnar jag på en tv-serie. Alltså jag har tv-serien på mobilen men jag har den i fickan och tittar på virkningen. Det gör inget att jag inte kan se serien för jag ser alltid om serier flera gånger och kan se handlingen framför mig när jag hör dialogen. Dagen innan hade jag glömt virkningen och tittade direkt på tv-serien jag håller på att se om. Det var märkligt otillfredsställande. På tisdagen är den med och jag har ett nytt tjockt och mjukt garn som fäller massor över min tygpåse. Virkningen är viktig just nu för att min bästa vän har bröstcancer och jag ska virka henne en mössa. När min pappa hade cancer första gången virkade jag honom mössor av restgarner som han hade på sig när han tappat håret av cellgifterna. Vi hade en jobbig relation och mössorna blev viktiga för oss båda och jag minns dem som så fina och lätta att göra. Nu när jag försöker göra en mössa till min bästa vän blir de jättefula och klumpiga och jag vill inte ge dem till henne. Tisdagens virkning är det tredje försöket och jag har gått ifrån tanken på gulliga baskrar utan försöker mig på en riktigt mjuk och varm vintermössa.

Jag byter från tunnelbanan till pendeltåget vid Odenplan. Jag tar hissen ner från ena perrongen till den andra. Jag skäms alltid lite när jag tar den då den är till för barnvagnar och rörelsehindrade och jag behöver gå mer, inte mindre, men på här tidigt på morgonen är det inga barnvagnar och jag tränger mig in bland alla andra fullt rörliga människor. Jag får vänta lite på tåget men jag är inte stressad att komma för sent för jag kommer alltid minst en timme innan min chef och de flesta andra.

Jag kommer till jobbet vid 07.30. En kvart senare än vanligt men det betyder att huvudentrén har öppnat så jag kan gå in den vägen. Jag jobbar på SEB i Solna. Det är ett jättestort kontor bestående av 3 höga hus som sitter ihop med ett lägre hus. Det finns en reception och spärrar när man kommer in och jag öppnar en spärr med mitt kort. Jag går förbi kafét i entrén utan att köpa något eftersom jag har med mig frukost idag. Luften är tjock av doften av nybakat bröd och nyrostat kaffe. Men jag har min frukost så jag går stolt förbi färgglada smoothies, yogurtbehållare med nötter och honung och rader av trinda frallor överfulla med pålägg. Jag tar hissen upp till min avdelning. Det är så många våningar upp att jag inte skäms över att jag inte tar trapporna.

Jag hänger av mig mina ytterkläder och byter skor till ulltofflor med hård sula. Jag går och hämtar min kopp från mitt skåp och gör en kopp te. Det finns massor av koppar man kan låna men sen jag slutade dricka kaffe har jag tagit med en egen kopp som är större och trevligare att dricka ur. Jag dricker mitt te vid min plats framför datorn. Det är egentligen inte min plats för det är meningen att vi ska ha ”clean desk policy” men eftersom jag kommer så tidigt är det ingen som tar den.

Det är nästan tomt på kontoret men några kollegor är där. En del går till gymmet innan de börjar jobba, jag orkar aldrig det. Om jag tränar på jobbet gör jag det innan lunch. Min bordsgranne tränar varje morgon och visslar när han kommer och sätter sig. Jag hinner jobba en timme innan workshoppen börjar. Jag skriver kod och testar den och skickar mail och meddelanden till kollegor runt om mig och andra avdelningar. Jag äter min frukost vid skrivbordet. Folk fortsätter komma in. Det är alltid många som jobbar på tisdagar och de vill att alla ska vara med på workshoppen så nästan hela avdelningen är där.

Vi går ner till en aula för workshopen. Folk visar powerpoints och pekar och pratar. Vi ska dela upp oss i mindre grupper och prata. Vi ska skriva ner saker på lappar. Det handlar på något sätt om hur vi jobbar och om hur vi ska jobba bättre men det är bara saker vi sagt förut som mals runt. Jag fokuserar på att prata med kollegor som jag gillar och träffar sällan och saknar. Vi pratar mycket strunt och skrattar. Vi äter lunch ihop i restaurangen längst ner. Det finns två men vi gillar den som är längst ner. Den har mycket grönsaker och maten serveras som på en buffé där man väljer själv hur mycket man vill ha. Vi betalar med samma kort som vi har för att komma in i kontoret med. Det är praktiskt.

På lunchen pratar vi boende. En av mina kollegor bor i en grannstad och det tar två timmar för honom att komma till jobbet. Vi försöker locka honom att flytta till Stockholm, nu när räntan är så hög har tvåor blivit billiga och att han ska passa på innan räntan går ner och bostadspriserna upp. Jag projicerar mina problem på honom då jag går och funderar på om jag borde köpa en större lägenhet i Skarpnäck medan de är billigare än vanligt. Men det är så läskigt att bo i Skarpnäck och Bagis med alla skjutningar så jag vet inte om jag vågar. I den senaste skjutningen jag vet om var det en 14årig pojke som blev skjuten i skogen på grund av något knark och gängrelaterat. Ibland när jag inte kan sova på nätterna ligger jag och oroar mig för att sonen ska hamna i ett gäng och bli skjuten eller skjuta någon. Men om vi flyttar så flyttar vi ifrån alla de vi känner här vilket också känns läskigt. Kollegan säger att han är för lat för att flytta och att han har för höga krav på lägenhet. I en lång stund är jag avundsjuk på honom och hans frihet.

Sen pratar vi med en annan kollega som nyligen köpt hus längre ut i förorten och har höns och bin. Jag är mer avundsjuk på henne. Hon har honung med sig till jobbet den dagen. Jag köper 2 burkar.

Eftermiddagen blir lite stressig då workshopen stulit dagens tid. Jag har ett par möten och skriver och testar lite mer kod. Jag går från jobbet vid kl. 15 och tar pendel och tunnelbana hem. Jag kommer hem till kl. 16 och sätter på datorn hemma. Jag har mitt skrivbord med dator och skärm i köket. Det är meningen att jag ska jobba en timme till för att få ihop dagen men på tisdagar är det svårt att hinna med, så jag sitter en liten stund med det viktigaste innan jag sätter igång med att göra mat. Sonen har capoeira kl 17.15 på tisdagar så vi måste hinna äta något innan dess. Jag gör tomatsoppa av lök, vitlök, tomater på burk, buljongtärning, riven morot och vatten. Jag rostar de sista frallorna till. Min syster ringer när jag håller på att laga mat. Jag blir glad. Vi pratar och jag raljerar över dagen. Jag blir glad av att prata med henne. Vi diskuterar om hon ska spela padel fast hon har lite ont i halsen. Hon kommer fram till att hon ska det eftersom hon ska jobba kväll följande dagar och inte har något emot att bli sjuk.

Sonen kommer hem från skolan 16.30. Han har varit på fritidsklubben och varit en stund i gympasalen och sprungit omkring och sen spelat bara en liten stund på en padda i fritidsrummet. Jag kramar honom och säger att han måste äta middag. I vanliga fall äter vi ihop vid 17.30 men tisdagar är capoeira. Han är lite sur för att jag stressar honom. Han är trött efter skolan och vill inte äta snabbt. Jag äter stående medan jag jobbar klart. Han blir gladare när vi går. Han har bytt om till sina vita capoeira kläder och det är så kallt att han får ta på sig överdragsbyxor och jacka. Jag packar ner te och några kex och min virkning och mina två mobiler. Jag har jour den här veckan så jag måste ha med mig jobbmobilen var jag än går på kvällen. Det är ett gammalt stabilt system så det är nästan aldrig någon ringer. Jag får extra pengar för att jag har jour så det är rätt lyxigt att det så sällan händer något.

Sonen har capoeira på folkets hus, jag sitter utanför salen i en soffa och virkar på min mjuka luddiga mössa som fäller på min tröja och hoppas att den inte kommer fälla så mycket då den är klar. Jag tittar på en tv-serie på min mobil men lyssnar mest. Jag vill inte virka fel. Jag dricker te med havremjölk och honung från min kollega och äter kex. Jag sparar två kex till sonen som han kommer få efter träningen. Jag har hans vattenflaska hos mig och han kommer ut då och då och dricker. Han vill inte ta med den in. Jag tror det är för att han är rädd att jag ska lämna honom. Jag tycker det är konstigt för jag har aldrig någonsin lämnat honom. Min sambo ringer och säger att han kommit hem från jobbet och frågar hur jag mår och hur sonen mår. Vi pratar en stund. Det är mysigt. Jag har känt mig rätt trött och ledsen och blir glad av att prata med honom.

Efter capoeiran går vi hem. Sonen är glad och pratar mycket. Han är mycket piggare nu efter träningen. Han frågar om han får kolla på youtube när han kommer hem och jag säger att han får det om han duschar direkt när han kommer hem. Han är nöjd med det svaret. Hemma håller sambon på att bygga ihop en IKEA byrå till sonens rum. Vi har två ökenråttor som bor i sonens rum, i en bur på den gamla byrån. Vi tar ut dem varje dag i en hage i vardagsrummet. De rymmer jämt. Efter sonens dusch bestämmer vi oss för att låta dem få vara i halva vardagsrummet och använda hagen som ett stängsel. Vi tar vi deras små hus och lådor och broar och hjul och sätter ut på golvet. Vi sitter med dem medan de springer omkring runt oss. Jag sitter med ryggen mot soffan och de klättrar upp på min kropp och använder mig som en bro till soffan. Deras små morrhår kittlar min nacke. Vi ger dem små bitar sallad och torkad mjölmask. De står på bakbenen och håller maten i tassarna och mumsar. Vi spelar lite på switchen (tvspelskonsol kopplad till tvn) där vi sitter och ökenråttorna kryper upp och undersöker kontrollerna. De känns nöjda med den extra platsen.

Det är sambons tur att lägga sonen, vi gör det varannan kväll. Sambon och sonen går och borstar tänderna och lägger sig, jag vaktar ökenråttorna en stund i deras nya stora hage och sen fångar jag in dem och tar dem till sin bur igen och ger dem mat och nytt vatten. Sen går jag också till sovrummet. Vi brukar spela duolingo innan vi somnar. Det är en app där man lär sig språk. Vi håller på att lära oss spanska. Jag spelar med dem en stund och sen läser sambon för sonen och jag går upp och tar disken och köket. Vi har diskmaskin och det tar inte så lång tid att få ordning på det. Jag har på en tvserie på min mobil som jag lyssnar på medan jag håller på. När jag är klar sätter jag mig och spelar Zelda en stund på switchen men jag är för trött så min karaktär dör hela tiden så jag går och borstar tänderna och lägger mig. Jag hinner prata en stund med sambon innan han går upp men sen somnar jag.