Berättat av Jenny Lundin

Berätta om din dag: ✏️

Mobiltelefonens alarm började ringa kl 6.30. Mariagatan låg fortfarande inbäddad i mörker. Jag tände stearinljusen på köksbordet i vanlig ordning. Ägnade en halvtimma åt att gå upp tonårssonen. Har verkligen full förståelse för att han inte vill gå upp, vem vill det, när det är mörkt? Jag njöt ändå av min kopp chai-te och min goda smörgås, innan det var dags att bege sig till det relativt nya jobbet som musiklärare. I snart två månader har jag haft jobbet, och jag börjar slutligen komma in i det. Meningsfullt och roligt, men med väldigt stora utmaningar. På vägen dit fungerar jag över hur jag ska få ordning och fokus i salen. Lyssnare verkligen eleverna så illa förr? Hade de så svårt med koncentrationen? Jag letar förklaringar i mina tankar, och kan inte låta bli att skylla dels på nyliberalismen och dels på alla skärmar och uppmärksamheten de ”kräver”. Väl på plats har jag en fin dag. Niorna gör ett prov i musikteori och det går bra för de flesta. Med klass tre sjunger vi i kanon och provar gitarr. Ljudnivån i rummet är hög och efter bara tre lektioner behöver jag tystnad. Jag har ett givande möte med min mentor för vi diskuterar de kommande bedömningarna som ska skrivas. Trots att jag bara har haft eleverna i knappt två månader ska jag redan skriva omdömen. Känns väldigt svårt. På eftermiddagen kommer jag hem till vår lägenhet i ett landshövdingehus i Kungsladugård i Göteborg. Gatan utanför är kantad av ståtliga träd i höstfärger. Ännu sitter löven kvar. Min son går till Kulturskola för att ta sin trumlektion som han har en gång i veckan. Älskar att han får gå dit och uttrycka sig och vara kreativ! Jag lagar snabb mat, för direkt efter trummorna ska han bege sig till Bunkerberget i Gamlestaden för att åka skateboard. Jag är inte överförtjust över att han åker dit en vardag. Dels blir det sent och svårt att hinna med läxor, dels hinner det bli mörkt innan han kommer hem och han är trots allt bara tretton år. Men vi äter pasta och sedan far han dit. Jag promenerar bort till hans skola för ett möte. Alla klassföräldrar har möte med rektor och mentorer en gång i månaden. Det pratas om renovering, matsituationen och information om drogsituationen som råder i området. Det förekommer langning mitt på ljusa dagen och vi är medvetna om vissa problemområden. Vi rekommenderas att ha koll på våra ungdomar samt delta på möten med polisen och socialförvaltningen. Bra att hålla sig uppdaterad. Väl hemma från mötet har min sambo kommit hem. Han ligger på soffan och sover och jag smyger in i hallen. Vill låta honom vila då han är mycket pressad för tillfället. Om tre dagar medverkar han i en musinföreställning om Beatles som har premiär på Stadsteatern. Tiden räcker inte till och de har jobbat sig blå de senaste veckorna. Ändå har de inte hunnit repetera hela föreställningen ännu. Jag hoppas att det kommer bli lyckat, jag ser hur han sliter och gör allt för ett bra resultat. Vi tänder ljus och gosar med katten. Jag slår på datorn, även om jag känner att orken tryter, och skriver på ett körarrangemang jag ska skiva till skolan. En julsång som ska framföras på avslutningen i skolan. Sonen kommer hem och är nöjd över att få ha åkt skateboard. Jag pustar ut och inser att jag är lung först när han kommit hem. Vi dricker te och äter satsumas. Om ett par dagar får jag och sonen ett välförtjänt höstlov. Då ska vi njuta av sovmorgon och långa frukostar. Ute lägger sig mörkret tidigt. Julstämningen kommer smygande så smått. Vid 22 30 kryper jag ner i sängen och läser i min bok Lejon och lamm. Katten ligger vid mina fötter och spinner.