Berättat av Jennifer Nyström

Berätta om din dag: ✏️

Hektor och jag vaknade vid 8. Hektor är min 7 månader gamla son. Vi gick upp och satte oss i soffan för att kolla på nyhetsmorgon, jag drack kaffe och ammade min son.

Min sambo Jesper satt i badet och förberedde sig för att åka till skolan. Han hade med buntband spänt fast datorn på en badkarshylla så att han kunde plugga medan han badade.

Vi gick en promenad genom parken och stannade på ett ställe för att kolla i lekia-katalogen som kommit i brevlådan tidigare. Det påminde mig om när jag var mindre och man ringade in det man ville ha i julklapp för att visa föräldrarna. Jag tänker att han kanske kommer göra samma sak om några år men jag vet inte hur barn gör nuförtiden. Det kanske finns en app som gör sådant där nu? Att ringa in med tuschpenna känns lite för manuellt för att det ska vara något Hektor kommer göra om några år.

Det känns både hoppfullt och hopplöst att tänka på framtiden. Hopplöst för att det händer så mycket hemskt i världen just nu med krig och katastrofer. Men sedan kollar jag på min son och känner att inget är så hoppfullt som framtiden eftersom han är en del av den. Att få barn är nog samma sak som för 150 år sedan, det är och har alltid varit ett löfte och en tro på framtiden men det finns inget som gör en så sårbar som kärleken för ditt barn.