Berättat av Jeanet

Berätta om din dag: ✏️

Gullmarsplan kl 07:19

Jeanet, 35 år är jag. Jag funderar på vart mitt liv är på väg. Jag har precis fått ett nytt jobb som jag håller hemligt från min chef. Jag tar en kaffe och en croissant i väntan på att han ska hämta mig som ska hämta mig. Jag betalar 220kr för en vatten en croissant och en mellankaffe med mjölk. Vi ska till Düsseldorf på mässa, detta blir min sista resa för detta jobb. Ett jobb jag har haft en hat/kärlek till. Jag har jobbat som produktdesigner på ett litet företag som heter 4LIGHT, ett företag mina morbrödrar hade startat 2014. Det har precis blivit höst och min favorit årstid, min ena katt är nyopererad, dom drog två itty-bitti babytänder från den lilla lilla käken som bara vill mumsa i sig gélemat, och jag bor ett stenkast från området där det precis skett massa bombdåd i det stundande gängkriget som infekterat Stockholm dom senaste åren. Min kille är fan bäst, han är en riktigt mans-person som stöttar och kämpar för kvinnor och djur. Han hävdar sig inte och tror inte på våld, samtidigt kan han se läskig ut för han e lite hårdrockare med cowboy boots och semilångt hår, han spelar trummor och gitarr i massa olika band – och är grafisk designer. Han låter mig få va arg, lat och älskar mig trots mina humörsvängningar med insomnia – och han väcker mig varje morgon med kaffe i sängen – det är fan kärlek! Han förtjänar allt!

Jag har vida låga byxor från Monki, med ett par spetsiga låga Acne skor, dom ömmar men dom e fan snygga, och mässan kommer vara full av bygg och säkerhets-industriarbetare. Jag är inte som dom och jag tänker att det är ok att vara mig själv, det är trots allt något jag kämpat med i flera år. Att veta vem jag är. Jag har ovanligt lite packning med mig, endast handväska med ”nödvändigheter” i form av 75 olika vätskor men tydligen är dom numera OK att ha löst när en ska flyga så jag testar och kör en rysk roulette dvs packar utan påse…det var en lögn jag har en påse med mig, en vill ju inte sabba köflödet i kontrollen och riskera flygplatsfängelse och onda blickar! Och en bärkasse från mitt tidigare jobb på J.Lindeberg med OMBYTEN lol. Jag ska vara där i 48h och jag har precis sagt upp mig – så det lär ju bli en toppen skoj resa det här.

Utanför går duktiga människor, folk som är påväg, mest folk mellan 16-50 år. Folk har så jävla bråttom kl 07:20 på en tisdag morgon, men sen ser jag en äldre kvinna släpa på sin dramaten, hon lunkar i lugn o ro och sticker ut i mängden, jag tycker att våra liv möts och där i ett löjligt pretentiöst försök till dubbelexponering vill jag fånga oss på bild. Båda påväg men åt olika håll. Vem är hon då? Vad har hon vart med om? FYFAN vad gott med kaffe. 7Elevens kaffe är så mycket godare än pressbyråns blaska och jag tittar överlägset på den lilla pressbyrå skylten längre fram medan jag tar en lång slurk o ba AHHHHH. Pling-Pling!! ”utanför sushi stället” – chefen är här. Jag tar mitt skräp som så många skiter i att slänga och slänger det, det är anarki att bry sig. Förövrigt – Vilka är det som spottar ba..spottar? såhär *dfuff* ibland en långsam spott, och ibland en typ aggressiv loska, vad är det ni spottar? varför? har ni äckligt saliv? är ni sjuka? är ni tuffa? det är iaf jättetöntigt och fett äckligt.

Jag håller i mitt kaffe i ett klo-likt grepp, en trygghet jag kan ta mig till när chefen börjar säga stela saker som ”nu ska vi bygga ut huset det kostar 700.000 med det är ok man tar ju ba rot-avdrag på det höhö” själv sa jag upp mig för att jag inte fick högre lön och är gravt underbetald (och har vart i flera år, litat på att ”snart stänger vi emissionen, då skaru se!”) sådär bra är han på att läsa rummet, förövrigt är han endast några år äldre än mig och gottar sig i det.

Undrar hur lönegapet ser ut i framtiden mellan kvinnor och män, jusste jag har även en master i fine arts, han är outbildad – detta är på riktigt. 48h i Düsseldorf, sen är det bara två veckor tills det nya jobbet börjar – som ligger EN VÅNING UNDER mitt nuvarande jobb. Kosmos jobbade hårt där – livets ironi och det är på ett företag vars kläder han bär – ENKOM

mitt hår e flottigt – det är aldrig flottigt, men nu är det det. jag skiiter i. jag duger som jag är, och jag säger ifrån – även om det kostar mig ett bekvämt jobb. Förövrigt har jag rädsla för att starta familj för hur fan ska jag ha råd med barn när jag knappt har råd med en kaffe en croissant och en vatten år 2023? 220kr – och inte minst den totala förödelsen av mänsklighet som pågår ö.v.e.r.a.l.l.t – djur natur och människor – helt värdelösa i maktens ögon. krig katastrof, ekonomiskt förfall, racism och facism, inbördes krig, pandemier (vars allvar och verklighet folk också ifrågasätter) och usel musik.

Hur har ni det? finns det rent vatten och elektricitet? finns vi kvar?

Hoppas vi löst allt skit och att folk är trygga och lyckliga nu, för jag är livrädd.

Om det fortfarande finns musik så lyssna på slomo med slowdive och all form av vacker bzzzzzz shoegaze från 70-90 talet.

pussa era nära och kära och dröm om något vackert som får det att pirra i magen.

Puss hej.