Berättat av Jane Doe

Berätta om din dag: ✏️

Idag, tisdagen den 24 oktober, går min pojkvän och jag upp klockan 8 efter att ha sovit ut. Vi satt uppe alldeles för sent kvällen innan för att kolla på (och somna till) Game of Thrones, och tur har vi som har möjligheten att göra det tack vare det nya fenomenet ”jobba hemifrån”.

Jag ställer mig framför den avlånga spegeln vi har i sovrummet och betraktar min nyväckta kropp. Min kropp känns öm. Öm från gårdagens core-pass och klättring. Spanar kritiskt in mina bröst, mage, rumpa och tänker på de där chokladbitarna jag tryckte i mig några timmar innan i tv-soffan. Som de flesta andra dagar lovar jag att jag ska hålla igen på portionerna och godiset idag. Jag drar som alltid slutsatsen att mina tankar är ett resultat av en ungdom präglat av flera år av fuckade skönhetsideal och bulimi. Jag suckar och tänker att de självkritiska tankarna kommer nog inte dra sitt pick och pack idag heller. Får lära mig att leva med det helt enkelt.

Som de flesta andra dagar hoppar jag i mina blå yoga-tights från Cubus. Tights av den där sköna versionen som typ inte säljs längre. Och sen en kofta jag köpt på Busfrö. Håret får vara nersläppt då det fortfarande är fint sedan gårdagens föning (onödigt att förstöra den med en rufsig bun). Pojkvännen sätter på kaffet medan jag matar och snabbrastar hunden.

Därefter äter vi frukost i lugn och ro. Fil och musli med äppelbitar i. Äppelbitar från vår alldeles egna, lummiga trädgård. Tända ljus har vi också för att lätta upp i höstmörkret. Sen, sakta men säkert öppnar jag datorn för att starta min arbetsdag som, likt de flesta andra dagar, jag förutspår blir lugn och händelselös. Inte mycket på agendan. Svara på lite mail, ringa några telefonsamtal.

Vips så slår ångesten och oron till. Som på rutin, som ett dagligt brev på posten. Organisationen jag jobbar för är rörig och brinner. Jag är omotiverad och uttråkad. Med min höga utbildning och erfarenhet så borde jag väl ändå jobba med något som jag finner meningsfullt? Jag älskar ju att jobba och jag vet av erfarenhet att om jag inte blir ordentligt sysselsatt så går det ut över mitt privatliv. Därför letar jag efter andra jobb och skickar in ansökan efter ansökan. Har gjort det ett bra tag nu. Men inget svar. Vilken liten skitstad man bor i. Ska det vara så jävla svårt? Flytten från storstaden har varit jobbigare än förväntat. Tanken är nedslående och jag känner mig dålig. Jag börjar tappa hoppet och paniken infinner sig. Vi har ju precis köpt hus. Kommer vi klara oss? Är jag så oönskad? Det känns hopplöst.

Jag försöker rycka upp mig och tänka på vilket lyxproblem detta är i jämförelse med allt annat som försiggår i världen just nu. Men detta leder oftast till att jag får ännu mer ångest och skuldkänslor. Jag slår bort tankarna, det blir alltid enklast så.

Dagen går förvånansvärt fort ändå. Tar lite pauser mellan mail och jobbansökningar. Städar lite, plockar lite, äter lite. Det är skönt att ha min pojkvän hos mig hela dagen, nära tillhands att prata med och pussa på. Och likaså min stora, fluffiga, vita varg till hund. Mitt 9-åriga pälsbarn. Yinget till mitt yang, Thelma till min Louise. Vi har gått igenom så mycket tillsammans. Skilsmässa, pojkvänner, roadtrips och flytt. Min värld. Vad händer med mig den dagen då du lämnar mig? Ångesten slår till igen, det hugger till i magen. Jag slår återigen bort de jobbiga tankarna.

Kvällen inleder jag med en 4km löptur och en kort powerwalk med en väninna. Även fast att jag är trött och egentligen inte orkar socialisera, så tvingar jag mig till det. Otrevligt att ställa in, det brukar ju bli trevligt ändå?

Kommer hem och ställer mig för att laga mat per usual. I vårt hushåll har vi könsstereotypiska roller. Inte för att vi vill, det har helt enkelt bara blivit så. Vi har stora renoveringsprojekt och han är händig, jag är inte det. Och då måste man väl hjälpas åt för att rättvist fördela arbetet?

Det blir linsgryta med färsk sallad, crème fraîche och pitabröd.

Som efter varje middag infinner sig ett lugn. Kroppen börjar bli trött. Sötsuget smyger sig fram, som jag idag lyckas motstå. Vi avslutar dagen med två avsnitt av Games of Thrones. Vi är chockade över att vi båda höll oss vakna denna gång.