Berättat av Gabriella Andersson

Berätta om din dag: ✏️

Jag vaknade av mobilens alarm, som vanligt. Och precis som vanligt snoozade jag ett antal gånger. Tisdagar är min sovmorgonsdag och jag börjar vid tio istället för halv nio. Jag hade ändå två alarm ställda. 7.47 och 7.50 vill jag minnas. Snoozningarna avföljde varandra i kanske en kvart innan jag kände mig vaken nog för att våga stänga av dem. Eftersom det var lite sovmorgon för mig unnade jag mig att ligga en stund i sängen och spela mobilspel och scrolla igenom instagram innan jag gick upp. Det var höst och kallt så jag tog på mig en långärmad tröja och ett par långbyxor. Tröjan, en svart, tunt ribbstickad lång tröja med silvertrådar blandat med det svarta garnet, köpte jag på myrorna i Umeå när jag fortfarande pluggade. Jag tror att det till och med var i början av mina studier så min gissning är att jag köpte den 2009. Jag har sedan burit den ofta och behövt laga ett litet hål som blev i sömmen i ärmhålan. Byxorna är betydligt nyare, kanske två år i min ägo. Även de är köpta på secondhand men från början är de från Lindex och kan knappast kallas för vintage. Efter att ha piffat upp mig lite och smörjt in mig med solkräm i ansiktet (inte för att någon sol sken direkt) gick jag ut i köket och åt lite frukost. Jag hade bakat bröd på söndagen, en stor limpa rödbetsbröd med några utgångna förkokta rödbetor jag hittat i kylskåpet. Jag bredde en skiva med smör och åt ståendes i köket. Varför jag gjorde så vet jag inte riktigt. Så bråttom hade jag inte egentligen. Sedan tog jag en matlåda ur kylen. Det blev resterna från gårdagen, pasta med en sås av tomat och fetaost som jag bakat i ugnen. Förutom pastan var allt köpt på extrapris och några av tomaterna hade jag fått av min syster som odlar. Jag har matlåda varje dag numera. Med inflationen har jag inte direkt råd att köpa lunch. Visserligen kan jag köpa lunch för strax över 60 kr i skolans kafé. Men även det är för dyrt för att göra varje dag. Om jag väl vill köpa lunch testar jag hellre någon spännande restaurang trots att det kostar det dubbla. Men nu glider jag iväg på andra tankar än det jag skulle redogöra för. Klockan var runt nio när det var dags för mig att röra mig mot jobbet. På med kappa och skor. Skorna nya sen i somras men kappan gammal. Jag bytte kappan mot en klänning i ett forum online innan facebook med sina grupper tog över allt sånt. Det var över tio år sedan nu. Runt halsen tog jag en rundhalsduk som jag stickat själv i gammalt garn från second hand. Dags för en kort promenad mot tvärbanan genom Årstabergsparken till Årstadal. Det var många fina höstlöv på marken och några kvar på träden också. Jag gillar hösten och kom att tänka på något jag läste för ett tag sedan om att ingen egentligen gillar hösten eftersom alla argument för hösten handlar om att vara inomhus och undvika väder och vind. Jag gillar hösten och det gör jag dels för att jag kan vara inomhus utan dåligt samvete men också för att jag gillar doften av jord och lövens förmultning. Det är något tryggt i kretsloppets tydlighet under hösten. Allt dör och bryts ner. Det är en påminnelse om livets förgänglighet och att det är värt att leva om ens bara för en kort stund.

Från Årstadal tog jag tvärbanan till mitt jobb i Sundbyberg. Jag jobbar på vuxenutbildningen och undervisar på sfi. När jag kom in på jobbet blev jag genast indragen i samtal med en kollega. Han hade en idé om hur vi kan digitalisera och göra vårt material tillgängligt på en lärplattform för våra gemensamma nybörjarelever som jag tyckte lät bra så vi diskuterade lite hur och när vi skulle kunna sätta igång med det. Jag visade honom hur man lätt kan göra qr-koder till hemsidor för att också underlätta tillgängligheten på det material som vi delar ut i pappersform.

Tiden gick snabbt och det var dags för min första lektion. Jag undervisade klass 1B, som är en grupp med kort skolbakgrund men som kommit en liten bit på vägen i alfabetisering och svenskan. De är mellan 19 och 65 år gamla så en ganska stor spridning. Just nu jobbar vi med temat kropp och hälsa och då passade det bra att vi arbetade med apoteket. Vi pratade om vad som finns på apoteket och såg på en kort youtube-film som visade en person som handlade på apoteket. Vi fick se flera gånger och pausa och prata för att förstå vad de sa. Lektionen gick snabbt och rätt som det var var det lunchrast. Jag tog mig upp till lunchrummet och värmde min matlåda och åt tillsammans med mina kollegor. Vi pratade om allt möjligt och om hur mycket som händer i världen och att man inte riktigt orkar med att lyssna på nyheterna längre. Det känns så mörkt i världen.

Efter lunch hade jag ytterligare en lektion att undervisa i. Nu med en grupp blandat med 1A och 1B men med elever som är tidigare i sin läs-, skriv- och språkutveckling. Vi tränade på diktamen och skrivning. Jag läste de ord de hade i läxa för veckan och de fick träna att skriva dem på små whiteboards. Vissa ord var svårare än andra att få rätt. Men eleverna var på gott humör och skrattade mycket. Vi fick till och med med några extra ord som de undrade över nämligen skägg och mustasch. Vi körde en kort rörelsepaus innan eleverna fick träna på att skriva orden en gång till men den här gången på ipad med talsyntes. Det är ett svårt jobb att lära sig att läsa och skriva i vuxen ålder. I vissa elevers fall för helt första gången men för några är det ”bara” ett nytt alfabet.

På eftermiddagen satt jag sedan och planerade lite av veckans lektioner. Eftersom jag skulle hem till några kompisar på kvällen var det ingen idé att åka hem tidigt. Jag fastnade istället i google maps och streetview. Jag tycker om att drömma mig bort och är nyfiken på hur det ser ut på andra platser. Jag hamnade mest på platser som kanske inte hade så mycket streetview utan mest sfäriska foton där man kan se en plats i alla vinklar från en fast punkt. Det började i sydvästra Kina men blev också några nedstig på Olkhon i Bajkalsjön (där jag faktiskt varit) och i Iran och Tadzjikistan innan jag packade upp och lämnade jobbet.

Ute var det riktigt kallt. Jag hade egentligen tänkt att gå från jobbet till närheten av Solna Station där min kompis bor. Istället tog jag mig bara till Myrorna där jag hittade en kasettbandspelare med radio. Precis vad jag behövde då min nuvarande kasettbandspelare är lite trasig. Sen tog jag bussen vidare till Solna.

Jag hör till en av de få i Sverige som är religiösa. Jag är frikyrklig och medlem i en EFK-församling. Många av oss i församlingen är med i mindre grupper som träffas nån kväll i veckan för att fika, diskutera livet, något ämne från Bibeln och be tillsammans. Vi kallar det för hemgrupper. Det här var en sådan kväll och det var därför jag åkte till Solna. Vi var inte full styrka i gruppen, bara fem stycken, idag. Men vi fikade och pratade om det som hänt i veckan. En i gruppen jobbar som kommunikatör på läkare utan gränser och han pratade om att han var besviken över att hans tänka arbetsperiod i Irak inte verkar bli av då hans chef satt käppar i hjulet. En annan pratade om sina studier och en tredje pratade om sin arbetssituation. Vi diskuterade ämnet från söndagens gudstjänst som var enhet och läste de bibelord som låg till grund för predikan tillsammans. Nu minns jag inte vilka verser det var men jag minns att vi pratade om konflikter inom församlingar och samfund och att vi ofta fastnar i småsaker som egenligen inte är så viktiga.

Ibland tar det emot lite innan vi ses för att ha hemgrupp och det brukar kännas mer lockande att åka hem och vila i soffan framför nån serie på netflix men när man väl är där ångrar jag mig sällan för den tiden vi har tillsammans. Vi avslutade kvällen med att be. Vi bad bland annat för konflikten i Palestina och Israel, en svår situation oavsett om man tar någons sida eller inte och även kriget i Ukraina men också våra personliga problem.

Någon gång efter åtta på kvällen var vi klara och vi började röra på oss för att gå hem. Vi gäster tog sällskap till pendeltåget. Tre av oss skulle söderut och en norrut. Vi som skulle söderut fick vänta längst, en hel kvart innan tåget kom. Min kompis Linnea pratade om sina planer att flytta till Frankrike i framtiden. Hon är cellist och tror att det är lättare för henne med jobb där. Nu förbereder hon sig med franskakurs på folkuniversitetet och hennes man håller på att starta upp ett företag som han hoppas kunna jobba med på heltid istället för som musiklärare vilket är hans nuvarande sysselsättning. Sen hoppade mitt sällskap av, först vid Odenplan och sedan vid Stockholms södra och jag blev ensam kvar till mitt stopp vid Årstaberg. Förut skulle jag nog direkt stoppat in musik i hörlurarna men det tar jag det lite lugnare med nu. Kanske är det en vana jag dragit ner på sedan de pratade om höjd nivå för terrorhot men jag har också märkt att det är lugnare utan musiken hela tiden.

Sedan gick jag hemåt i kylan från stationen. Trött efter en lång dag. Kanske borde jag ha städat och fixat lite hemma innan jag gick och la mig men istället hamnade jag först en stund på soffan med mobilen i handen. Det blev planlöst scrollande. Många minuter – ja, kanske rent utav timmar av korta klipp och reels på youtube och instagram varvat med det mobilspel jag spelat mest på sistone, nonogram. Klockan blev som vanligt för mycket innan jag kröp ner i sängen och då var jag lite frusen efter att ha varit stilla så länge. Jag hade inte heller satt på värmen i sovrummet så det var ganska kallt särskilt eftersom jag har en japansk futonsäng och jag ligger nära golvet. Jag låg i sängen ett tag och läste på mobilen men kom inte riktigt till ro eftersom jag kände mig så kall. Jag fick ta på mig både strumpor och ett par långkalsonger innan jag kunde få upp värmen och somna och då hade klockan redan passerat midnatt.