Mitt Liv

  • okänd

  • Eva Örtenberg

  • Barbro Björklund

Berättat av Eva Örtenberg

Berätta om din dag: ✏️

Måndag 23 oktober (mulet, 8 C) SPF, Povel Ramel

Sov bra. Eftersom vi sover separat för att inte väcka varann på natten, gick jag in till Sune kl 7, och vi mornade oss tillsammans och lyssnade på nyheterna innan vi gick upp strax före kl 8 och åt frukost. Sen rutinmässig dagboksuppdatering, och tidningsläsning fram till fikat, det vanliga med kaffe och ostkex.

Funderade på om jag skulle gå hem till mig först, eller stanna kvar tills det var dags att åka till Viksjö och lyssna på SPF-föredraget om Povel Ramel, men bestämde mig för att gå hem uppför backen till Svetsarvägen. Då hann jag ta hand om blommorna, kolla mailen och äta lunch, som var det vanliga: en knäckemacka med avocado och rökt skinka, tillsammans med sallad, gurka, tomat, och efteråt en mandarin. Sen var det dags att hämta S och åka till till Viksjö. Föredraget med tillhörande kaffe och kaka hölls i ett mindre rum i kyrkan av Johanna Broman Åkesson, som disputerat i musikvetenskap med avhandlingen ‘Povel Ramel och musiken’. Hon berättade om hans bakgrund, och lyfte fram honom som epikuré, och den idéhistoriska kontexten till det, med musikexempel. Hur han var lekfull och nydanande, såg det sköna i varje ögonblick och tog det till vara, och alltid betonade ett uppror mot det stela, uniforma och rigida: Ta av dig skorna t ex. Ett mycket bra arrangemang, som inspirerade oss att gå med i Povel Ramelsällskapet.

Kom hem igen efter föredraget ca kl 15, och kom iväg med bilen mot Uppsala kl 17. Stannade till vid Symaskinboden på Kungsgatan i Uppsala och lämnade in min symaskin till reparation. Den tar inte undertråden, och det är drygt 5 år sen den servades. Passade på att titta in på nya Power (fd MediaMarkt) på vägen till kören, men blev lite besviken, de hade tagit bort övervåningen, och har nu mindre sortiment.

Fortsatte till Missionskyrkan och vår repetition av Beethovens nia, An die Freude, som vi sjunger i konsert 29 oktober. Jag kom ca 18.10, bland de första. När alla kommit var vi 65 sångare, en superduktig pianist, Anyssa Neumann, och tre dirigenter (Duk-Kyung Chang för orkestern, och våra kördirigenter Nisse Pålbrant (Fyris Kammarkör) och Barbro Björklund (Barbro Björklunds kammarkör, BBKK) som lyssnade. Vi fick först öva inmarsch och placering, sen körde vi så det rykte med Nian. Det gick bra allting, även om jag behövde ta det lite lugnt i fortena och på de högsta tonerna för att spara rösten till helgen. Det är svårt att som andra alt ligga flera takter i ett långsamt tempo i ett pianissimo på tvåstrukna e, som man gör. Det var skönt när det bestämdes att andraaltarna fick pausa på det stället, och att bara de högre damstämmorna skulle ta det.

Jag blev tillfrågad igen om jag inte skulle delta i festen efteråt, och om inte Sune ändå ville vara med, så jag blev rätt sugen på att ändå gå – körfester är ju kul och vi båda gillar att sjunga. Undrar om han kan tänka sig att omvärdera det? Ingen av oss är visserligen så tilltalade av mingel, utan föredrar mindre sällskap, men vi behöver ju inte stanna länge…

Det gick bra att köra hem. Att åka kommunalt funkar inte, då jag först måste ta buss mellan Kallhäll och Rotebro, sen pendel till Uppsala C, och därefter buss till vår vanliga replokal i Vindhemskyrkan och kören, sen samma väg tillbaks. Det tar dubbelt så lång tid, och på hemvägen går dessutom sista bussen från Rotebro samtidigt som repetitionen i Uppsala slutar kl 21.30. Tröstar mig med att jag kör en laddhybrid, och därmed minskar mina utsläpp av koldioxid. Det tar ju bara ca 50 min via E4 och tvärvägen från Rotebro till Kallhäll – fyrfiligt hela vägen – så jag var tillbaks hemma igen strax efter kl 22. Jag glömde att ta Propavan så jag chansade på att kunna sova ändå.