Berättat av Eva Edqvist

Berätta om din dag: ✏️

24 oktober 2023

Vaknade tidigt som vanligt men ledig från teamet, skönt för det är så djävla kallt så vill inte gå upp riktigt än. Väntar till nästa ringning kl 07.10.

Fortfarande svinkallt väntar tills 8 när jag får ta min medicin för då blir det bättre om en halv till en hel timme. Så man kan klara dagen. Trist men så är det att vara beroende.

Framemot 09 börjar jag bli människa igen. Läste lite i en bok som var lite speciell, handlade om en kvinna och pendlade mellan när hon var liten och avgudade sin 7 år äldre syster som försvann spårlöst något år efter hon gifte sig, vilket blev ett ständigt återkommande mysterium som följde huvudpersonen Maud genom så gott som hela livet, åtminstone tills hon var en bra bit över 80.

Vartefter hon blev äldre och mer och mer dement så fick man verkligen följa hennes allt mer förvirrade tillvaro, tills hon inte ens visste vem hennes dotter, eller dotterdotter var. Hon pendlade mellan dåtid och nutid, allt skrivet på ett väldigt ärligt och samtidigt förvirrat sätt.

Min syster blev dement så boken kändes väldigt viktig för mej att läsa. Kunde verkligen få en för mej viktig inblick i kvinnans liv och sätt att tänka.

Boken heter Elizabeth är försvunnen. Elizabeth var en mycket nära vän till huvudpersonen, och hon fick aldrig veta vad som hänt henne. Författaren heter Emma Healey. (Det är alltså två försvinnanden i boken.)

Boken börjar i slutet av andra världskriget, när huvudpersonen Maud är en ung flicka. En mycket rörande och fin berättelse som jag gärna rekommenderar.

Oj, plötsligt börjar klockan bli mycket, ska ju jobba idag och har lovat köpa tårtor till Fredrik som fyllde år igår, dags att dra järnet till affären. Kunde inte bestämma mej, så det blev två stubbar. En prinsess och en budapest (tror jag). Alla verkade nöjda.

Lika lyckat som vanligt på redaktionen, tiden rusar iväg och tankar och idéer studsar fram och tillbaka mellan oss i rummet, gillar verkligen våra tisdagsträffar. Diskussionerna går höga som stora vågor. Plötsligt är tiden slut och vi måste packa ihop och göra oss klara att kasta oss ut i den nu redan mörka kvällen fast klockan bara är lite efter 18.

Känner mig ganska färdig men tji den dan är inte slut än.

Hann bara hem så var jag tvungen att sticka iväg ut igen, hade ju lovat att åka och hjälpa mitt ex, som fortfarande är så illa skadad sen han halkade på en isfläck i början av året. Så det var bara att ta permon till affären och köpa lite mat och sånt, för han hade ju helt tomt och sedan åka hem till honom med allt.

Så nu först kom jag hem igen, klockan 22.30 ungefär. Nu ska jag bara beställa bilen tills imorgon bitti 07.15, sen får jag äntligen lägga mej. Hoppas att kunna sova.

Slut på 24/10-23

Eva