Berättat av Eva

Berätta om din dag: ✏️

En dagboksanteckning från oktober 2023..

Jag arbetar på en vårdcentral, det är stressigt och varje dag orimligt mycket att göra. Ändå älskar jag patientarbetet. Att möta människor och få dela en skärva av deras liv.

I morse åt jag en riskaka med smör till frukost. Min son hade lämnat den och jag ville inte att den skulle gå till spillo. Dessutom hade jag försovit mig en aning så jag hann inte göra frukost till mig själv. Inte hann jag meditera heller, en ny vana sen ett par veckor.

Nåja, en ny chans imorgon.

Sen lämnade jag sonen på skolan och körde till jobbet. Jobb jobb, jobb, alldeles för mycket och stressigt. Ändå lämnar man inte allt och går därifrån, eftersom patienterna, människor av kött och blod och lidande då skulle lida ännu mer.

Efter skolan tog vi med en vän till sonen hem, de lekte och sen åkte vi stuvade makaroner och köttbullar till middag.

Nu sover sonen och jag ligger utsträckt i soffan och slökollar på en tv-serie om tidsresor.

Min man har gjort irish coffee åt oss. Min man, som har låtit mig uppleva kärlek som inte kräver förändring eller anpassning. Kärlek bara, här och nu. Han sover bredvid mig i soffan och vi får väl se om kvällens avsnitt imorgon. Jag betraktar honom och förundras över hans skönhet. Han är 12 år äldre än jag, men så fantastiskt vacker.

Det är krig i Ukraina och Israel-Palestina- konflikten rasar med ökad intensitet. Mitt hjärta gråter men jag fattar samtidigt inte hatet, det som är nedärvt genom generationer, med tron som bas.

Jag själv lever utan religion och tror världen skulle vara en bättre plats om vi alla behandlade varandra med värme och vänlighet

Behöver det vara mer komplicerat än så, egentligen?

Samtidigt har jag ganska lite hopp för vår framtid som kollektiv sett. Vi verkar inte klara av att se verkligheten i vitögat vad gäller klimatet. Inte bortse från krav om ekonomisk tillväxt.

Jag må odla grönsaker i min trädgård, köra elbil, källsortera och ha solceller, men det är större beslut som ska till. Beslut jag inte tror hinner genomföras.

Well, människans hopp och tro är envisa ting och dem som lever får se.

Be kind.