Berättat av Ernst

En dag som alla andra? Nej, detta är en tredubbel högtidsdag. Vår yngste son fyller 33 år. Nordiska Museet 100 år och så är det FN-dagen. Sonen har skött sig bra. Har egen rörelse, som synes gå bra. Han har studerat på sin fritid hos Hermods och har därigenom fått förutsättningar för framtiden.

Själv blev jag pensionär för något mer än ett år sedan. Därigenom har jag fått tid att ägna mig åt den kära sysselsättningen att läsa goda böcker. I bokhandeln gick jag med i ”Månadens bok” och köpte Sven Stolpes bok ”Birgitta i Sverige och Herbert Tingstens senaste bok, båda inbundna för 5 kr. styck. Jag fick förbinda mig att under ett år köpa ytterligare 4 böcker, med rabatt. En god ide. Nu väntar jag på Sven-Edvin Sal jes senaste bok: ”Hem till havet”

Den är redan recencerad i tidningen. Jag har tidigare alla Sal jes böcker, de flesta i förstaupplaga. Salje, Dan Andersson, Moberg och Per Lagerkvist är mina käraste författare.

I dag förbereder jag mig för en studiecirkel, som jag lovat leda, den är för pensionärer och behandlar gången tid, särskilt då om hur torpare och småfolk levde och hade det kring sekelskiftet. Som litteratur har vi en bok ”Odalmöda och framtidstro”, som jag skrivit. Egentligen skulle den hetat, ”Odlarmöda och framtidstro”, men tryckeriet slarvade och så blev det så. Visst är det intressant med cirklar för pensionärer. Kanske allra främsta värdet för pensionärerna är, att få komma tillsammans och utbyta tankar, varför inte då om tider som varit.

I dag som alla dagar sitter vi i vår lilla villa. Mitt mesta sällskap är böcker. Min hustru är varmt intresserad av hemmet, som hon sköter om lika bra som hon sköter om mig. Barnen är sen länge utflugna, alla fem. De är spridda över landet, från Gävle i norr till Lund i söder. Mest träffas vi per telefon numera. Vi har sällskap av vår lilla hund och av radio och TV. Det har blivit konstiga tider. Förr gick folk till varandra utan att vara bjudna. Nu synes det som om var och en är sig själv nog. Människorna synes inte behöva varandra längre, på samma sätt som förr. Har vi kanske fått det för bra i Sverige? Är det orsaken? Varför stillar sig inte människorna i dag? Är jagandet efter status något som kan höja oss människor? Frågorna är många. Kanske svåra att besvara.

För att återgå till studiecirkeln tror jag, att det skulle vara bra för vår tids ungdom om de fick en inblick i hur deras förfäder levde och under vilka förhållanden de fick framleva sina liv. De arbetade, strävade och försakade och ändå var de nöjda. De ägde en rik gåva, de ägde förnöjsamhet. Ungdomen skulle kanske få en annan syn på mycket om de visste hur fäderna hade det. Med detta intet ont om vår tids ungdom. Vi har väl aldrig haft bättre, vaknare och lärdare ungdomar än vi har nu. Felet med ungdomen är till stor del pressens fel. Om någon eller några ungdomar gör någon olaglighet så slår pressen upp detta i stora rubriker. Men om en ung flicka eller pojke i många år studerat, kanske försakat mycket, fått ett fint betyg, då blir det två små rader med petitstil i tidningen, i allra bästa fall. Detta är inte rätt.

Så vill jag framföra ett varmt tack för årets ”Fataburen”. Den var en av de allra intressantaste årgångarna jag läst bland de många jag har.

Själv bor jag i den församling där Carl von Linné är född: Sten-brohult. Sedan 20 år tillbaka är jag med i styrelsen för vår hembygdsförening – Hembygdsföreningen Linné – Utom att vi där vårdar minnet av bygdens store son har vi ett ganska omfattande arbete. Närsluter med detta brev 1 ex. av min lilla bok, teckningarna är, som synes, gjorda av Sven Hagman, en konstnär som nu bor i Stockholm, men har sitt hem i Liatorp.

F.n håller jag på med förberedelser för en cirkel i ämnet: Våra ortsnamn, som jag skall försöka leda. Själv har jag bara sex terminer i en halvtidsläsande skola, som skolunderbyggnad. Något litet har jag kanske lärt genom att läsa god litteratur. Ty litteraturen har för många, isynnerhet på landsbygden, varit deras lilla universitet. Jag har haft förmånen att den mesta tiden av mitt liv arbeta med levande material, med blommor. Har haft en liten handelsträdgård i 44 år. Det har varit arbetsamt men på samma gång mycket intressant. Som omväxling i det många gånger hårda arbetet har böckerna och pennan varit en god omväxling. Ber om ursäkt för min dåliga svenska i detta mitt lilla brev av den 24/10 1973.