Berättat av Emily

Berätta om din dag: ✏️

Tisdag 24 oktober 2023, kl. 21.34

Hej! Fick tips på nätet om Nordiska museets minnesprojekt den 24 oktober och inte ska jag väl vara sämre än att delta. Jag skriver inte dagbok längre förutom på resor, så gör ett undantag idag. Emily, 31 år, bor i Stockholm och arbetar på bokförlag.

Min plan var egentligen att jobba hemifrån idag, dagen efter tandläkarbesöket, men kände mig oväntat pigg och smärtfri, så åkte in till ett möte kl. 11 ändå. På vägen ut från mötet sprang jag på Anna, som brukade vara min närmaste kollega innan jag bytte tjänst, och vi gick till restaurang Jappi runt hörnet och åt lunch tillsammans. Första gången på länge som vi sågs, hade saknat henne så mycket! Fick berätta om hur långt vi kommit i bröllopsplaneringen och säga att en inbjudan kommer snart. Det roligaste är verkligen att få ha så många personer där. Och intressant att prata bröllopsplanering med någon som hyfsat nyligen gjort det själv och jämföra planer. Jag kommer ha en gul långklänning som jag ärvt av mormor, min fästman ska ha en frack han ärvt av sin morfar, vi kommer båda att ha vigselringar som vi ärvt från äldre släktingar. Anna hade också en ärvd vigselring, och sin mammas brudkrona.

Jappi har jag bara gått till på kvällstid tidigare då de har en så kallad ”genuin kinesisk meny” då, men lunchmenyn var helt okej ändå, även om jag önskar att kvällsmenyn kunde få finnas dagen lång!

På eftermiddagen blev det hemmajobb ändå, och fick rätt så mycket gjort. Det har varit ett par riktigt hektiska veckor sen jag kom tillbaka från semestern i Sydkorea den 12 oktober, så mycket möten att jag knappt hunnit av att jobba på riktigt! Jag är också så mycket mer effektiv när jag inte har en bultande visdomstand som stör…

På kvällen kom min fästman David hem, efter att ha varit i Göteborg under helgen. Han har nyligen tagit körkort och passar på att hyra bil och köra mycket, så att han får in vanan. Han var så trött att han hällde köttbullarna i pastavattnet, stackarn. Men så älskvärt. Och att få sitta bredvid varandra i soffan och se på Youtube och bara vara nära varandra, det har jag saknat medan han var borta.

Solen sken idag, sån där höstsol som verkligen värmer. När jag klev upp på Sveavägen från Rådmansgatans tunnelbana så var ljuset och värmen så bländande, och gatorna sådär solvarma och dammiga att det doftade utomlands. Färgskiftningarna i löven har gått så snabbt, nu är allt sprakande gult och vackert.

Det känns ändå som att den här hösten varit otroligt lång. Birna skrev till mig på Messenger och konstaterade att förra hösten ägnade vi oss åt så mycket höstmys, och den här hösten har vi bara jobbat, stressat, varit sjuka och haft tandont. Det har hon rätt i, förra hösten inledde vi med skördefest på Öland, sen åt vi månkakor och mochi till Mid autumn festival och gick på Krümel café och åt kakor. Bättring! I helgen ska vi kanske på höstmarknad på Ulriksdals slott, det får vara startskottet.

Det har också varit en mörk höst i världen, som följt på flera mörkar vårar och höstar. Snart närmar vi oss fyra år sedan covid 19-pandemin slog till och hade världen i sitt våld i nästan två år år, det är den mest globala händelse jag varit med om. Inget innan eller efter det har påverkat så många människor så mycket, samtidigt. Och knappt var pandemin slut, de sista restriktionerna mot smittspridning i Sverige hade bara varit lyfta i två veckor, när Ryssland invaderade Ukraina. Det kriget pågår än, och länge till skulle jag tro, med energi- och ekonomisk kris på många ställen som följd. Sedan månader tillbaka råder så många konflikter mellan kriminella gäng i Sverige, där det sprängs hus och barn mördar folk på uppdrag. Sedan två veckor råder fullskaligt krig mellan Israel och Hamas, med stora mängder döda civila, båda israeler och palestinier, men de sistnämnda kommer att lida mest.

Samtidigt som allt detta jobbar jag, har tandvärk, planerar ett bröllop. Det är så litet. Och så stort, så ouppnåeligt.