Berättat av Elisabeth Florman

Berätta om din dag: ✏️

Vaknade innan väckarklockan ringde. Idag skulle jag åter till vårdcentralen för provtagning. Under ett helt års tid har jag varit en trogen besökare på olika sjukvårdsinrättningar eftersom jag drabbats av en cancersjukdom. Eftersom jag fått vissa organ bortopererade, krävs uppföljning och medicinering.

Efter att ha mätt blodsockret, ätit min vanliga frukost bestående av fil med müsli, kaffe och rostat bröd, gjorde jag mig i ordning för att promenera till vårdcentralen.

Kl. 10:20 var det provtagning och därefter gick jag till apoteket för att köpa medicin, Creon. Väl på apoteket fick jag reda på att de fortfarande inte fått in detta läkemedel. Eftersom jag konsumerar cirka 100 kapslar/vecka av detta viktiga enzym blev jag orolig! Receptarien kunde få fram uppgift om att sjukhusapoteket fortfarande hade preparatet i lager. Hå, hå, ja, ja! Vilket elände att det är brist på vissa läkemedel – enligt receptarien hamnar hon i denna situation i princip varje dag nu….

När jag nu ändå var vid brevlådan intill mataffären kunde jag posta mitt brev till min brevvän i Wilmington, North Carolina. Vi har brevväxlat sedan 1966 så vi känner varandra väl!

Efter promenaden hem kände jag mig lite missmodig eftersom jag inte lyckats få tag på den viktiga medicinen och tagna prov inte visade riktigt bra värden, det betyder mycket när man är sjuk! Min man erbjöd sig att följa med och kolla om medicinen fanns på sjukhusapoteket. Sagt och gjort, vi tog bilen (Toyota RAV4Hybrid som idag drevs på el) till sjukhuset och lyckades där köpa 3 burkar Creon för 1405 kr. Hoppas att det inte dröjer så länge innan jag kvalificerat mig för högkostnadsskyddet igen.

Lunchen denna dag fick bli fiskgratäng med sallad och vatten. Varje måltid måste kompletteras med medicin, bl a ovan nämnda Creon. Eftersom jag kan kalla mig ”friherinna”, ”dagledig” eller rätt och slätt pensionär, kunde jag unna mig en stunds läsning utsträckt på sängen. Hade några deckare jag köpt på PMU:s second hand för 15:-/st. Därefter kollade jag mailen och upptäckte att en väninna bett mig kontrollera om hon lyckats skicka en länk till ett TEAMS-möte på torsdag. Odd Fellow började pröva digitala möten under pandemin och vi fortsätter att mötas på detta sätt ibland, inte minst för att reducera antalet bilresor. Bränslepriserna har ju ökat kraftigt och miljömedvetenheten likaså.

I familjen har vi två norska skogkatter som gärna vill ut och inspektera villaområdet dagligen. De får gå ut när vi är hemma och de måste ha ett halsband med sökare på. Idag har de sprungit ut och in flera ggr och däremellan ätit både torrfoder och blötmat.

Vid 15-tiden intog jag och maken ”fika”, något vi gör varje dag i princip. Kaffe och en kaka eller liknande. Idag hittade jag en muffin i frysen. Maken är glutenintolerant så det fick bli en annan kaka till honom.

Även idag vill jag göra något nyttigt här hemma – har en hel källare med saker som ska bort i ordnad form, d v s återbruk eller avfallsanläggningen. Jag gruvar mig för att börja sortera redskap, verktyg, spik m m. Flera generationer har samlat ihop till en imponerande mängd saker och nu är det min uppgift att tömma förråden på det vi inte behöver. Denna arbetsuppgift är i och för sig inte dum att ta till som avledning från alla orostankar som dagligen stör sinnesron. Krig på alla möjliga ställen på vår jord, svält och ett Sverige som börjar ändra skepnad. Den minoritetsregering som med stöd av SD nu trampar på allt jag sett som heligt gör mig fly förbannad och bestört. Bristen på omsorg om nästan, oviljan att hjälpa folk i nöd och inte minst den ökande främlingsfientligheten är för mig ett rött skynke! Jag blir så frustrerad och vet ännu inte vad jag konkret kan göra för att motarbeta utvecklingen. Tyvärr så är det lätt att hamna på olika sidor om en gränslinje nu, vänner upphör att vara vänner, syskon grälar om politiska ting och hatet blossar upp. Jag har lyckan att både vara adoptivmamma och ha många vänner i andra länder och jag vet efter alla dessa år att hudfärg och kultur är bisaker när det kommer till riktig vänskap. Vi måste vara villiga att tolerera varandras olikheter så länge det inte skadar.

Ett ord som jag kommit att tycka illa om de senaste veckorna är TRAMS! SD:s ledning verkar ha skaffat sig monopol på det ordet. Önskar man livet ur en f d statsminister är det ”Trams” o s v.

Efter att ha ”skrotat omkring” i huset med dessa funderingar blev det dags att äta en yoghurt vid 17-tiden. Strykjärnet fångade därefter min uppmärksamhet och jag gjorde lite nytta i tvättstugan. Stryka skjortor är inte min favorituppgift, men det måste ju göras… Medan jag gjorde detta väntade jag på ett telefonsamtal som gällde ett svar på fråga om ett föreningsuppdrag. Är f n ordförande i ett nomineringsutskott och vi håller på och söker personer till olika förtroendeuppdrag i föreningen. Alltid lika svårt att få positiva svar, föreningslivet brottas verkligen med problemet ”vikande engagemang”.

Kl 19:30 är det dags att bänka sig framför TV och ta del av nyheterna – blir less på SVT:s nyhetsrapportering eftersom de inte speglar omvärldshändelserna speciellt bra. Därför brukar vi emellanåt titta på BBC och SKY-news för att få lite omvärld, inte bara skjutningar och matpriser. TV-tittandet fortsatte till kl. 21 då jag måste gå ner i köket och ta en spruta insulin. Är ovan, så det är lite bökigt och jag är ledsen över att behöva den medicinen också efter operationen. Ikväll hade jag ingen lust att fortsätta TV-tittandet utan övergick till att läsa i boken. Ngn gång vid 23-tiden var det dags att släcka lampan för idag.