Berättat av David Rylander

Berätta om din dag: ✏️

24/10.

Väderleksappen lovar en regnfri dag. Den sa inget om att luften är så vattenmättad att det känns som att cykla genom ett duggregn som hamnat i slowmotion på väg till arbetet.

Bromsarna gnisslar in på slaget åtta som vanligt, eller kanske några minuter över, som vanligt. Det är konstigt att det är så svårt att hinna allt på morgonen och komma i tid fast det bara tar fem-sex minuter att hoja till kneget.

Vakna, somna om, sova för länge, vakna igen, kliva upp, klä på sig underkläder, mata marsvin, väcka barn, hitta matlåda, tömma diskmaskinen, äta frukost, tjata på barn om kläder, om skärm, om frukost, värma lunchmat, tömma sopkorg. Hitta läxpapper, klä på sig arbetskläder, borsta tänder, pussa sin fru. Låsa dörren.

Idag hinns det bara med en tjugominuters morgonkaffe, bilen ska besiktigas. Tredje gången gillt, verkstan hade missat att byta en liten sketen lampa som besiktningen haft synpunkter på redan första gången. Det gack bra, lampan lös och bilen får rulla vidare ett år till.

Efter det far jag och bilen vidare till en kyrkogård i stan där en sten ska graveras.

Det duggregnar, trots väderleksappens löften, så jag sätter upp tältet över stenen, en liten kur just lagom för en sten, en blästerklocka och en medelålders gubbe.

Torkar stenen med tryckluft och värmepistol, drivna av kompressor och elverk i bilen, en liten rullande verkstad.

Har valt en tunn duk vilket egentligen är för tunnt för jobbet ser jag nu, det ska blästras halvdjupt, 5mm och duken riskerar att smulas sönder innan dess. Jag tar det kraftigare limmet istället, hoppas det ska hålla ihop allt graveringen igenom.

Det gör det inte, jag hinner inte ens igenom första bokstaven innan duken lossnar på flera ställen, fladdrar och blåser upp sig som en ballong. Jag har att välja på att limma i och hoppas det fäster bättre eller att börja om från början. Jag tror inte det kommer att hålla vidare bra, det kommer nog att bli skit och pannkaka och ett helsike att reda ut så jag packar ihop allt.

Tar ner tältet, viker ihop pressenningar, rullar ihop slang och sladd, pusslar in allt i bilen och kör tillbaks till firman där jag plottrar ut en ny duk, tjock denhär gången. Turligt nog en datasatt text och inte handritad så den finns lätt tillgänglig och reproducerbar.

Åter på kyrkogården inom en timme. Regnet har har upphört, jag ser tillochmed lite blått mellan molnen över hustaken så tältet får ligga ouppsatt. Skönt, det kommer jag att få nog av under kommande vintermånader ändå.

Smackar på nya duken, matchar upp de första bokstäverna som är påbörjade, det passar bra, skönt.

Hör kyrkogården jag är på nämnas i pratpodden jag lyssnar på, den handlar om världsutställningar och Hildegard av Bingen, ett universalgeni.

Nu har det redan blivit lunchdags. Sätter mig i bilen, i mattermosen en slags gryta jag hittade i frysen, couscous tror jag. Ser ett halvt avsnitt av en dokumentär på svtplay, om Denisovanmänniskan. Spännande och intressant.

Klockan ringer, dags att arbeta.

Täcker marken runtom och stenarna bredvid med pressenning för att samla upp all sand. Sätter öronproppar i öronen och drar igång kompressorn, öppnar ventilerna för att driva ut kondensfukten.

Klär på förkläde för att slippa få fickorna fulla av sand, ansiktsmask för att slippa få lungorna fulla av silikos, kraghandskar för att slippa få sand upp i ärmarna och blästermask för att slippa få sand i ögonen.

Stänger kompressorn, luftar blästerklockan, sätter mig på knä framför stenen, de börjar bli stela, gnisslar när jag böjer dem. Kör igång, nytt glas i masken så sikten är god.

Blästern spottar och fräser, sanden är fuktig, det blir ideligen stopp, jag får chocka klockan genom att strypa ett reglage, skaka apparaten så sanden rinner till, årstiden är hopplös för jobbet.

Med några bokstäver i taget blir graveringen klar, djupet blir fint, botten jämn.

Duken satt fast, limmet är bra men svårt att få bort efteråt. Spreja med lösningsmedel och rengöringsmedel, låta verka, skrubba med rotborste, göra om 3-4 gånger, skölja med vatten emellan.

Plockar ihop sakerna för andra gången på dethär jobbet, kör tillbaks till firman för andra gången, nu med krypkörning i köerna.

På verkstan har jag en timme och en halv att göra av innan hemgång. Dricker kaffe, äter frukt, snackar lite.

Börjar rita på en duk, för hand, det är roligt jobb. Avtryck har tagits på befintlig text på en sten, en gnuggis med tejp och grafitstift. Från detta pusslas ett nytt namn ihop, en maka eller make, en dotter. Bokstäver klipps ut och arrangeras om, nya ritas dit. Skärs sedan ut med skalpell ur gummiduken, blir en mall som blästras igenom med sand i en sten.

Klockan tickar mot fem, dags att gå hem.

Hemma, arbetskläderna hängs upp i hallen, skorna töms på sand i krukan för pinnar, stenar, grus och annat innanför dörren.

Tvättar händerna, lägger mig på soffan. Har mer än en timme ledigt nu! Läser en stund och sover en kvart. Barnen lagar pannkakor, vilken lyx, vi har ledigt både jag och min fru.

Hjälper barnen grädda pannkakor, det är roligare att äta dom, tycker de.

Halvsju, dags att packa och följa sonen till sin parkourträning, vi cyklar dit, kom iväg i tid, ingen stress, inget tjat, så skönt.

Jag cyklar vidare till kolonilotten. Det har varit inbrott i området senaste veckorna och kvällarna, jag behöver kolla läget.

Allt är lugnt, ingen har varit här. Allt som hänt sen sist är att en pressenning blåst bort och ligger i hörnet, runt äppelträdet.

Hämtar sonen från träningen, får stå och vänta en stund utanför med andra småhuttrande föräldrar, hej, hur är läget?

Först, de ensamma snabba, sen några ströbarn som oftast blir hämtade av sina föräldrar, sen det coola gänget, 4-5st, de drar o hänger i klätterställningen bredvid, sist eftersläntrarna.

Sista pappan ut är jag, som alltid, tillockmed coola gänget har dragit vidare.

Min son får en majsenergichokladkaka med jordnötssmak, hans favorit, samma som han alltid får. Vi hänger en stund innan kakan är slut och vi kan cykla hem.

Vi cyklar fram till Stora Trillabacken, ett namn sen forntiden, sen dagis, sen går vi.

Han vill lyssna på musik, jag kör igång vår spellista på musikstömningsoligarkappen, de som snart sänker sin royalty ännu mer och inför golv på antal spelningar artisterna måste ha innan de alls får betalt, hur de nu kan bestämma det helt själva utan att stim har något att säga om saken.

Sen kommer vi hem igen. Det ska läsas läxor, ätas kvällsfika, borstas tänder, nattas.

Sen får jag vila. Ååh, denna soffa, denna ljuvliga soffa som får ryggen att värka och benen att skrika, så skön den är.

Något program på Kunskapskanalen, de har verkligen blivit sämre. ”Idag ska vi utforska övergivna platser, vi ser en mur, det är som den ruvar på en hemlighet, där ett bananskal, det är som människor haft bråttom härifrån, se, en plastmugg! Vad ÄR det de har gjort här!? Har det med andra världskriget att göra!?”

-Nej!, jag lovade ju att rita ett tygmärke till en scoutgrej, det ska vara klart på torsdag!

Jag måste bara sova lite först, jag sätter klockan på 20 minuter, sover en timme, vaknar vid midnatt.

Sitter framför datorn, försöker designa, ögonen klipper, det är segt i kolan. Får fram ett förslag som jag lyckas mejla iväg klockan halvtvå.

Sen får jag gå och lägga mig.

Klockan åtta doftar det kaffe på jobbet igen.