Berättat av Bodil Båvner

Berätta om din dag: ✏️

Jag heter Bodil Båvner, är 57 år, bor med min man Per, 53, och barn i en hyreslägenhet på fem rum i Axelsberg söder om söder i Stockholm. För tillfället bor en 14-åring (Ante) som går i nian hos oss på heltid, och yngsta bonusen som är snart 21 går på folkhögskola och veckopendlar. Han bor varannan helg med oss och varannan med sin mamma som bor några tunnebanestationer bort, i Bredäng.

Vi ska snart fira 15 år i lägenheten. Jag vill gärna fira alla möjliga saker, så kallar det så. Nästa onsdag är det 15 år sen vi flyttade in; från var sin lägenhet med var sin uppsättning barn; och efter två veckor här så föddes vårt gemensamma barn. Förutom vi två och den nyfödda, var min mans barn nästan 6, 8 och 10 år gamla och mina 15 och 17 år. Nu är det som sagt endast vår gemensamma som bor kvar på heltid, och yngsta bonusen varannan helg.

Övriga (från yngst utflyttad till äldst)

– pluggar till ingenjör i Umeå och bor med sin flickvän,

– arbetar som teaterlärare i kulturskolan i Waxholm (tog examen från Örebro universitet i somras) och bor i kollektiv utanför Stockholm,

– jobbar med marknadsundersökningar för radio, läser en masterutbildning i människa-data.interaktion och bor i en bostadsrättslägenhet, en etta med sin amerikanska flickvän. Hon flyttade hit för drygt ett och ett halv år sedan. De var ihop på distans i flera år med nån resa om året; under pandemin bestämde de sig för att hon skulle flytta hit för att förhållandet skulle funka. Sen tog det nästan ett år innan hon fick uppehållstillstånd och hon kunde flytta. Nu behöver hon förnya uppehållstillståndet och de tror att det tar åtta månader, trots att hon bor och lever som hon gjorde när hon flyttade hit. Och har än mer anknytning till landet i och med att hon har fått jobb här. Hon jobbar med grafisk design av nyhetsbrev och hemsidan på Casall, som säljer träningskläder m.m. Hon är lite orolig att hennes föräldrar ska bli sjuka under tiden som hon inte har tillgång till sitt pass.

– Jobbar som arkitekt och bor med sin man i London, där han jobbat som research analyst på Google. De har kvar den bostadsrätt de har i Midsommarkransen och hyr ut den medan de bor i London (sedan ett år, planerar nog några år till).

Nu blev det mycket bakgrund 😊 Här kommer mer av dagen.

Jag vaknade till lite för tidigt, sådär efter fem så satte på lite musik på mobilen och tog hörlurar för att somna om. Jag har särskilda låtlistor som är bra att somna till. Bland annat en där jag shufflar (låter Spotify välja låt slumpmässigt i listan) och tänker att de tre första jag hör är typ förutsägelser hur nästa dag ska bli. Lite som horoskop (inget jag tar på allvar, men som ofta får mig att le lite nöjt, eftersom jag enbart har positiva låtar att välja mellan i den listan). Jag somnade om. Som det ofta händer fortsatte låtlistan. Jag har ett konto på något som heter last.fm som mest handlar om att upptäcka musik, och som också för statistik på vad man lyssnar på. Där ser jag ibland vad som har varit på när jag har sovit. Om jag har en kort låtlista som går runt och runt blir de låtar helt plötsligt mina favoriter för jag har hört dem så mycket. Även att jag mest har sovit….

Denna morgon vaknade jag igen strax före sju. Efter jag somnat om drömde jag att jag var med mitt jobb på nån slags utbildning. Vi hängde mestadels i en stor aula där någon föreläste. Men en lektion valde jag och några som skulle på eftermiddagens Waitskonsert att istället lyssna till en intervju med Tom Waits, inför konserten. Där kunde jag konstatera att det var många från min avdelning på jobbet som skulle gå på konserten, många jag inte hade en aning om var Waitsfans (och nog inte är det utöver i drömmen… förutom en fd kollega som har haft en liten klubb Waits & Wiskey. Har jag tur får jag vara med nån gång). På lunchen i drömmen var jag med en manlig kollega (minns tyvärr inte vem. Sannolikt någon som inte finns.) Utan större förvarning tog han fram olika smycken som han ville ge mig. Försökte skämta bort det för det kändes rätt obekvämt, men då blev det ännu värre. Han tog fram en ring och tyckte att vi skulle gifta oss. Jag förklarade att det skulle vi nog inte, och det var helt ok. Han frågade om det ändå inte fanns något han kunde få ge mig för han så gärna ville. Jag bad om tunna fingervantar, för såna tappar jag alltid bort. Då lovade han att jag skulle få vantar, och så fort jag tappade bort dem skulle han ge mig nya. ’Til death did us part. Så både ständig tillgång till vantar och Waitskonsert i samma dröm – det skulle jag verkligen önska slog in! (Hann vakna före konserten dock.)

Jag gick in med frukost till 14-åringen, som redan kommit upp och satt vid datorn och spelade Hearthstone som vanligt. Han drack äppeljouice och åt smultronfil med flingor. I sin gula muminskål med Snorkfröken, som de flesta mornar. Jag och Per åt frukost i vardagsrummet framför TV:n där vi kollade in nattens NFL-match; San Fransisco 49ers mote Minnesota Vikings. Inget av våra lag (jag hejar på Buffalo Bills och maken på New England Patriots) men det är roligt att se så många matcher som möjligt. Vi har en streamingtjänst som gör att vi kan se alla matcher, antingen när de spelas eller när som helst efteråt under hela säsongen. Man kan välja mellan hela matcher, 40- eller 5-minuters versionen. Jag väljer nästan alltid den långa om jag ska se en match i efterhand.

Under frukosten pratade vi om jobbnära frågor, vi jobbar båda med utbildningsfrågor, och pratar ofta jobb hemma. Jag kollade in mobilen för att planera dagen; kollar mail och kalendern i jobbets outlook och sneglar på Bluesky som jag har börjat följa istället för Twitter/X. Där har det blivit hemskt med alla högerextrema främlingsfientliga typer som vill dissa det mesta och få Sverige att framstå som eländigt på olika sätt.

Under dagen pratade jag med kollegor om sånt, hur vi inte får tappa perspektiven och bara se elände. Särskilt inte i Sverige, även om det verkligen är det i Ukraina och Mellanöstern. En av mina närmaste kollegor (och närmaste vänner) har en syster som är gift med en israel och har bott länge i Israel med deras fyra barn. De flyttade till Sverige just innan Hamas hade sin attack på festen i öknen och vedergällningen från Israel drog igång. Där är det otäckt på riktigt! Samtidigt som de som flyttat hit är djupt imponerade av hur allt direkt flyter på. Systern och barnen är svenska medborgare och mannen har uppehållstillstånd sedan de planerade att flytta hit för något år sedan. Yngsta barnet som är 10 har fått plats i judiska skolan och är överlycklig över hur väl allt fungerar, och att lärarna är snälla och ingen skriker på henne när hon gör fel. Ett barn får börja förberedelseklass i gymnasiet för att komma in i svenska språket. Båda vuxna kan jobba kvar på sina jobb i Israel på distans. Och hon hade bara bott i Sverige en vecka innan hon blev kallad på mamografi! Det blev hon förvånad över.

Sonen cyklade i hyfsad tid, kanske han lyckades komma i tid idag, trots att vi fick fiska upp nycklarna som ramlat bakom elementet när han skulle gå. Jag och Per cyklade samtidigt, jag på elcykel och han på sin vanliga. Han är tydlig cyklist; själv är jag det mer sen jag började leva med honom; och särskilt sedan jag fick en elcykel av honom. Tidigare tyckte jag inte om att komma svettig till jobbet utan avstod ofta om jag hade tidiga möten och inte hann duscha tex (dessutom AVSKYR jag att duscha så vill helst inte göra det varje dag.) Men elcykel funkar fint!

Det tar en dryg halvtimme till mitt jobb på SKR(Sveriges Kommuner och Regioner) i Slussen. Dagens första möte var med en nära kollega vid 9. Vi började med fika i vår fina konferensdel högst uppe i huset, med utsikt över Mälaren, Gamla stan och Norrmälarstrand. En kollega som gick förbi och kommenterade utsikten berättade att det hade funnits ett förslag att göra ett allmänt bad när de byggde om Riddarholmen, men att det var för mycket risker med närheten till Högsta domstolen. Man hade kunnat tänka att de kunde flyttat dem…

Vi blev fyra kollegor som ville äta lunch på restaurang och vi gick till ett ställe i trappan vid Mariaberget och åt pokebowls. Jag och vegetarianen åt med pumpa och de andra två med tonfisk. Under lunchen pratade vi bland annat om ett förslag från chefen att vi ska ha planeringsdagar lunch – lunch med övernattning. Vi fyra var inte särskilt pepp på det, bland annat för att vi ska resa på sektionsresa för första gången på många år i november, och det blir nära i tiden. Vi ska åka till Estland, bland annat för att höra hur de jobbar med digitalisering i skolan, de är bra på det. Just nu är det mycket symbolpolitik från regeringen om att det inte är bra med digitala lärverktyg, det är väldigt krångligt att hantera. Som om skolan kan vara nåt helt annat än samhället utanför; homogent (och vitt) och inga digitala saker. Tröttsamt!

Jag har ett fritt jobb och det är skönt! Idag har det varit några planerade möten, en hel del prat med kollegor. Jag har en roll där kollegor kommer och frågar om råd om allt möjligt, det är riktigt roligt. Idag handlade sånt om ”vad vill vi kommunicera om små kommuner”, ”vad kan vi säga om nya vägar till utbildning för yrken i välfärdssektorn”, ”några fransmän vill hitta gymnasieskolor för ett Erasmus + projekt, vad svarar vi”, ”hur ska vi förbereda diskussionen om PISA”, ”en gymnasieskola undrar över om lokalkostnader kan räknas in i bidraget de ska få från kommunen”, ”varför var inte x-organisationen inbjuden till rundaborssamtal”, ”vad vet vi om obehöriga lärare i olika kommuner” m.m.

Mellan dessa svar läser jag även privata mail och svarar min gamla mamma (95 år) på dagens kommentarer om politiska utspel. Hon har alltid varit politiskt intresserad och är tack och lov inte dement alls, så har mycket att säga. Alltid roligt och välformulerat. Och förutom politiken så är hon positiv om det allra mesta, så det är roligt att hjälpa henne. Skönt att hon och jag bor nära varandra så jag kan hjälpa till när det behövs. Det blev även några roliga diskussioner med kompisar på mail, bland annat om olika musikquiz.

Jag har som person inte svårt att hålla isär jobb och privat utan kan växla snabbt när det behövs, vilket också gör att jag blandar dem rätt mycket i tid. Jag skriver ofta lite jobbgrejer hemma på kvällen (och läser och svarar på mail) och gör på motsvarande sätt en del privat på jobbtid. Imorgon ska jag komma ihåg att beställa en banktid för mamma och påminna om att de ska komma och laga ett av våra fönster.

Jag cyklade hem innan det blev mörkt, och kom ihåg att hämta ett paket i Axelsbergs centrum. Det är min mamma som köpt en födelsedagspresent till yngsta när han fyller 15 om några veckor. Det är en liten glaselefant, en skulptur av Bertil Vallien. När han föddes fick han en liten glasskulptur av honom, precis som mina äldsta barn fick när de var små.

Per var hemma och höll på att göra middag. Förutom att jobba håller han på att utbildar sig till lärare, och håller nu på att göra praktik på en skola, i högstadiet. Han blir trött på att göra det dubbla, men orkar göra middag varje dag, jag lagar sällan något. Idag åt vi potatis och citronlax som var färdig från Ica.

Vi åt vid TV:n och tittade samtidigt på tredje säsongen av ”Lupin”, en fransk detektivserie om en mästertjuv. Vi har olika serier vi ser när det är enbart jag och Per, eller när något eller fler av barnen är med.

Efter middagen tittade jag och Per på resten av matchen som vi började titta på till frukosten. Ante satte sig vid datorn. Han blandar att spela spel, prata och skriva med kompisar, och läsa läxor. Han har inte så många prov kvar innan lovet, enbart teknik tror jag. Idag hade han fått tillbaka matteprov och var nöjd med det B han fick i betyg. Vi blev trötta och la oss först – och jag påminde Ante om att somna innan jag gick och la mig.