Berättat av Bobski

Berätta om din dag: ✏️

Försover mig. Min pojkvän petar på mig, jag sträcker mig efter termometern. Registrerar och läser av i appen. ”36,26 grader. Använd skydd”. Fertil. Snart 30 år och så kluven. Gör fullkornstoast med tryffelsalami till min pojkvän och går ner till kontoret. Lyssnar på Eminem och känner mig dyster som nästan alltid nuförtiden. Solen bländar mig genom träden som snart tappat alla sina blad. Min PMS är på väg och överallt verkar det vara kaos och krig. Känner mig oduglig på jobbet men orkar knappt bry mig. Åker till min psykolog. Babblar av mig. Tröstshoppar på H&M för 769 kr och gråter medan jag väntar på pendeln på Stockholms central. Alla stressar i rulltrappan och jag är rädd för terrordåd, rädd för november som snart kommer. Känner mig som en egoist som inte bryr mig om kriget i Gaza. Tycker folk är idioter på båda sidor men självklart är det synd om alla som drabbas. Jag känner mig dum. Mina ögon tåras och jag gömmer mig under kepsen. Alla barn och civila. Är vi inte alla barn innerst inne? Jag snorar och längtar bort. Det är 6 grader idag. Min kappa från Zara känns lite för varm men i själen fryser jag. Det är så dyrt att leva, och jag har inte ens roligt. Kliver på pendeltåget. En tonårspojke dricker Monster och äter chips ur en liten påse. När jag ska kliva av är alla så djupt försjunkna i sina iPhones att dom inte flyttar på sig. Jag himlar med ögonen under min keps, kniper ihop munnen och hinner precis kliva av på Spånga station innan dörrarna stängs. Det är mina sista dagar som 20-någonting innan jag blir 30. Då ska jag ha en stor fest. Försöka tränga undan den diffusa ångesten som alltid svävar som ett moln över mig. Ska försöka glädjas över livet, men det är svårt när allt känns svart. Scrollar på Instagram. I mitt flöde: nyfödda bebisar och kvinnor i min ålder. Tårar av lycka i deras ögon. Tårar av sorg och längtan i mina. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv.