Berättat av Bella

Berätta om din dag: ✏️

Väckarklockan på Samsungen skramlar igång i köket och det är dags att kliva upp. Snabbt ska den stängas av så att yngsta barnet inte vaknar av den – barfötter mot kyligt laminatgolv, men luften i huset är varm. Tack och lov för elavtal som med tur bundits i rätt tid – innan chockhöjningen.

Nu gäller det att snabbt servera de hungriga bengalkatterna sin Musch innan en av dem får för sig att putta ner porslin eller glas i golvet för att jag dröjer. Igår kördes de sista frukostskålarna till kommunens återvinningsstation. Det blir uppenbarligen ännu en vända till IKEA för inköp av det billiga 365-porslinet. Så mycket för klimatsmart leverne… Älskade kattkräk.

Skolbarnen serveras rostat bröd med ost den här morgonen. Bröd nu igen, javisst, men ååh så smidigt det är med uppskurna limpor att bara skicka fram på bordet när man är trött och har mycket att stå i på morgonen! Men ja, frukosten borde varieras mer, särskilt med tanke på hur mycket brödmat det tydligen ska ätas nu för tiden. Det tycks vara varje unges favorit: pizza, tacos, hamburgare, kebabrulle…

11-åringen kommer in i köket yrvaken i sin bästa tröja, den dyra Puma-hoodien som maken trodde ingick i rean på Intersport men som tydligen inte gjorde det. Han vet att vara rädd om den – barnen får mestadels andrahandsköpta plagg. Nya plagg är något alldeles särskilt. Man måste ju tänka på klimatet (men mest av allt är det ekonomin som styr, i ärlighetens namn, precis som när vi handlar mat – hjärtat kan inte trolla fram mer pengar ens för klimatets skull).

8-åringen är förkyld, precis som jag själv. Hopplöst med alla dessa förkylningar – annat var det under corona. Vi har aldrig varit så friska som då! Då, när alla tvättade händerna och höll sig hemma när de var sjuka.

4-åringen vaknar med spretigt flätat hår när 11-åringen just ska gå till skolskjutsen. Tacksam för att skolbarnen får åka med på tomplats i kommunens skolskjuts när vi valt skola i en annan kommundel. Slippa skjutsa med bil, som i början. Men bil blir det ändå när 4-åringen ska till förskolan.

Förskola… Tänk att vi till slut hamnade där ändå. Det trodde ingen, allra minst vi själva. Klimatet i förskolorna är inte gynnsamt för barnen med så få vuxna, det har vi alltid sagt. Lillan påtalar emellanåt hur lite taltid hon får där med de vuxna, och ingen som hinner lyssna. Hon skulle bara veta hur det var på de kommunala förskolorna för 15-20 år sedan, när jag jobbade där som vikarie. Inte konstigt att vi sedan valde bort förskola till våra barn. Men så kom det där behovet av förskola trots allt, hur vi än kämpade emot och gjorde anpassningar, och vi valde förskola med omsorg. Ett litet föräldrakooperativ ute på landet blev det, och jag valdes ganska snart in i styrelsen och fick god inblick i verksamheten. Det känns tryggt och lillan går ju bara på allmän plats 15 h/v, gratis.

Jag får med mig ett fjärrlån hem från förskolan som ska återlämnas till folkbiblioteket. Jag är ansvarig för låneböckerna på förskolan och arbetar dessutom extra på folkbiblioteken i kommunen och har litteraturvetenskap i bagaget, så det blev naturligt att valet föll på mig. Boken lägger jag i bokinkastet utanför biblioteket – jag är förkyld och tänker inte gå in dit. Innan Covid-19 hade jag gjort det.

Jag parkerar vår Skoda Superb och går in till 8-åringen som väntat hemma under förskolelämningen. Han är upptagen med Youtube eller xbox på tv:n, jag tittar inte så noga utan går direkt till mitt skrivbord i samma rum. Jag ligger lite efter i studieplanen sedan förra veckans vabb och nu måste jag verkligen sätta igång. Metadata står på schemat idag när jag öppnar Chromebooken. Skönt med distansstudier och att kunna se föreläsningar när man har lust – den här får vänta tills ikväll. Först vill jag läsa ikapp kurslitteraturen. Jag börjar med Metadata (Pomerantz), vilken jag får digital access till via mitt lärosäte Linnéuniversitetet. Smidigt, men jag saknar ofta den bekanta känslan av en tryckt boks överblickbarhet och blädderförmåga när jag läser e-böcker, i synnerhet kurslitteratur som man rör sig fram och tillbaka i. E-böcker uppskattar jag enbart när barnen ska nattas – att kunna läsa skönlitteratur i mörker är trots allt guds gåva till mänskligheten!

Hux flux är det lunch och sjuklingen har svårt för uppvärmd mat. Han tillåts laga snabbnudlar, stekt korv och hemodlad gurka till lunch och är otroligt nöjd över att få skräpmatslunch. Senare skryter han för storebror om vad han åt, jodå minsann! Själv värmer jag köttfärssås och spaghetti i mikron och bubblar vatten i streamern. Tänk att vi hittade svart trumpetsvamp för någon månad sedan, så lyxig köttfärssåsen är!

En timmes studier till innan förskolehämtning. Sjuklingen ska ha skärmfritt den timmen, bestämmer jag. Läsning går han med på och han läser ett kapitel ur Mysteriet i Frostköping (Hildén) och sedan en berättelse ur sin favorit: sagosamlingen av Ulf Stark. Idag blev det Storebrorsan, men oftast väljer han Elmer djurdoktor. Han älskar djur och omhändertagande lekar och kan relatera till den dikten.

Oljelampan lyser, Skodan ska ha en slurk innan vi rullar mot förskolan. 8-åringen följer med i bilen nu. Alltid ska det spelas upp låtar från Spotify via mobilen, sammankopplad med bilens stereo via Bluetooth. Radio tycks förlegat – barnen är vana vid att allt serveras on demand. Samma med tv:n, allt on demand. Jag är förresten likadan själv – 37 år och vill gärna välja själv, kunna pausa och bläddra. Ser aldrig på tv, streamar bara. Ibland undrar jag vad det gör med oss. Rastlöshet och mental stress?

Trafikljus vid förskolan – haha! Mitt ute i ingenstans – förvisso på asfalt – ska en busshållplats renoveras och halva vägen är avstängd. Den byn har väl aldrig någonsin sett ett trafikljus, men här står de nu. Tillfälliga förstås. Personalen på förskolan blev upprymda första dagen trafikljusen stod där, skulle visa lantisbarnen på promenaden. Jag tänkte att lantisbarnen redan sett trafikljus – de flesta familjer har minst en bil idag och har inga svårigheter att ta sig till större orter – men gläds med personalen över att något nytt händer i den stillsamma byn.

4-åringen spelar en låt av TheFatRat på Spotify på vägen hem och jag drar mig till minnes artistpresentationen på Spotify.. Det var något i den som påminde mig om Open Access-diskussionerna kring forskningspublicering. Han var unik, tror jag, för att han gjorde sin musik delbar för vem som helst. Och han tycks vinna på det. Det är nytt, jag måste googla på det. Eller kanske står det något relaterat i artikeln jag ska läsa på utbildningen, den där Close Reading Big Data… Jag skummar igenom den imorgon.

11-åringen visar stolt upp sin halloweenpumpa han köpt för egna pengar. Nackdelen med att ha syskon är att man måste dela med sig – exempelvis av nöjet att karva pumpan till Halloween. I år kom han tydligen på en lösning på sitt problem.

Jag missar mitt personalmöte hos Vivida Assistans idag pga förkylningen. Synd. Smörgåstårta hade smakat!

Nu ska katterna ha lite Bozita torrfoder i sin aktivitetsbräda så att de inte slår sönder husgeråden när de vaknar nästa gång. Kattskrällen.