Berättat av Åsa Leander
Berätta om din dag: ✏️
Hej!
Just denna dag den 24 oktober 2023 började så bra men slutade med en stor klump i magen. Det skulle bli fest hos några som jag brukar träffa en gång om året sedan många år tillbaka. Det sker vanligtvis på sommaren, men i år gick det inte för en av festdeltagarna hade just förlorat sin man och dessutom hamnat i rullstol för hon har skadat ett ben.
Vi var runt tolv personer som träffades högst upp i en takvåning på Östermalm i Stockholm. Det tog lite tid innan festen kunde börja för rullstolen gick inte in i hissen och vi skulle sex trappor upp. Starka karlar löste det till sist. Vi började med skumpa och en quiz om olika platser på jorden. Värden hade hämtat frågorna på nätet, där det också fanns facit. Vi delades in i lag genom att dra spelkort. Nästan alla på festen var vinnarskallar och mycket beresta, så var och en trodde nog att de skulle vinna. Jag som inte har rest så mycket och min kompis i rullstolen tävlade tillsammans. Vi kom tvåa!
Det var fri placering till middagen. Jag hamnade mellan två trevliga herrar, den ene tycker jag riktigt bra om. Vi är gamla studentkamrater. Nu har vi båda fyllt åttio. Till förrätt serverades gåslever på salladsblad med en klick gele´ ovanpå. Varmrätten kom med hissen direkt nerifrån restaurangen i gatuplanet. Det blev en läcker lammstek direktlevererad av krögarens vänner från deras gård på Gotland. Till dessert avnjöt vi en enorm fruktsallad innehållande jag vet inte hur många exotiska frukter. Det var värdens skapelse. Ingen glass eller grädde till. Det hade det nog blivit om hans fru hade fått råda. Till kaffet fick man plocka choklad från en stor hög med olika exklusiva chokladkakor.
Genomgående serverades vitt och rött vin, men ingen starksprit. Konversationen gick sådär. Det blev en del tal om krämpor, TV-program och resor, lite om barnbarnen men ingenting om börs eller politik. Någon hade bytt ut en höftled, en annan hade fått glaukom och en tredje håller på att bli dement så han kunde inte komma. Kort efter middagen kom värdparets två söner och hämtade gästen i rullstolen. En rullstolstaxi stod på gatan och väntade. Vi andra stod kvar ett tag och småpratade. Det var då det hände!
En av gästerna började berätta om hur fantastiskt duktig hennes son är. Jag känner honom så jag vet att det är sant. Jag försökte skoja till det och sa något om att hälften kunde vara nog och att han kunde ge resten till sin syster (som inte är lika begåvad, fast det sa jag inte). Då brast det för mamman, hur kunde jag säga något så uridiotiskt! Och vem har berättat om henne, sa hon och vände sig häftigt till sin man som jag hade suttit bredvid under middagen med min käre gamla klasskamrat på andra sidan. Mannen erkände och jag beskylldes av hans fru för att vara en riktig skvallerkärring. Hennes ord var knivskarpa och gick rakt in. Mannen hade dock inte behövt erkänna något, för det här var en sanning som hela gruppen kände till sedan många år tillbaka och det var hon själv som brukade berätta om det. Annars hade jag aldrig skämtat om det.
Jag tog inte mer invektiv, utan började bryta upp. Frun vägrade säga adjö till mig. Jag gick ut i hallen och började ta på mig ytterkläderna. Då kom min vänlige gamla klasskamrat och höll mig sällskap. Han rådde mig att inte bry mig om vad hon hade sagt. Vi visste båda två att hon är på väg att bli blind, så hon var nog bara lite extra stingslig och stressad. Det kändes skönt att tala med honom, men jag åkte ändå hem med en stor klump i magen.