Berättat av Anne Halldin

Berätta om din dag: ✏️

Min dag den 24 oktober 2023 handlade om att jag måste vara i tid till Tehuset i Hallstahammar för det var jag som hade nyckeln. Och så handlade den om att det var FN-dagen och jag skulle hålla i mötet där vi volontärer träffar kvinnor från andra länder som vill lära sig prata svenska och lära sig om det svenska samhället. Så jag var uppe före 6, luftade mig, åt frukost, stoppade en kladdkaka i ugnen och satte mig vid datorn för att strukturera upp det jag skulle prata om. Första värdskriget, Nationeras förbund, andra världskriget, Förenta Nationerna/FN, länderna med veto-rätt, de mänskliga rättigheterna 1948 som är en gemensam viljeyttring och ett moraliskt ställningstagande, 9 konventioner till, milleniummålen till 2015 och globala målen till 2030. Och hemsidor att bläddra mellan om detta.

Vi var 6 volontärer, 2 kvinnor från Eritrea och 3 kvinnor från Somalia. Via en hemsida med namnet ”Blir världen bättre” från UNDP kom vi in på milleniummålet om att minska antalet kvinnor som dör vid förlossningar. Sen fortsatte allt av bara farten och vi pratade om våra olika kulturer, om familjplanering, om Sverige förr och nu, arbetsfördelning, preventivmedel, abort, Astrid Lindgren som födde i Köpenhamn och inte hämtade sin son förrän han var flera år, hur kvinnor använde stickor för att få bort fostret, om jämställdhet – vilket slutade med ett konstaterande på hemsidan med namnet ”Blir världen bättre?” att om jämställdhetsutvecklingen fortsätter i samma takt så kommer det att ta 300 år innan det blir jämställt.

Under fikat kom vi in på det som nu händer mellan Israel och Pakistan, att utplåning nu verkar vara målet. De två somaliska kvinnorna vid vårt bord led helvetets kval av att se och höra nyheterna. Den ena berättade att hennes far dödats 2005 och hennes mor, bror och fler släktingar dött av en bomb som spridit dem över marken 2009. Hon var då 23 år.

Det finns en sån kraft i att möta människor från andra kulturer och prata om livet och allt som berör oss. Om vi och våra ledare kunde fatta det så skulle vi kanske tillsammans kunna öppna dörren till våra hjärtan och släppa ut kylan som nu härskar där. Kanske är det ändå bara kvinnorna – och män som inte räds att gå emot den dominerande mansrollen – som kan ändra utvecklingen från att fokusera på välfärd och materialism till att minska lidandet i världen. Att börja bete sig som medmänniskor och planetvårdare. Kanske är det först då mänskligheten kommer att förstå vitsen med de globala målen.