Berättat av Anna-Stina

Onsdagen den 24 oktober 1973

En höstdag men med en föraning om den stundande vintern. När jag kokade mitt morgonkaffe vid 7-tiden visade termometern i norrfönstret -50. Marken var frusen och ännu tun t snöbelagd efter säsongens första flingor, som på måndagskvällen plötsligt dalat ner i tjocka, täta schok. Men framemot förmiddagen tittade solen fram och lyste på mitt enda äppelträd, där några stackars gulröda frostnupna äpplen ännu höll sig kvar på toppgrenarna.

Solen lyste förstås också på all förödelsen runt om huset och trädgården. Så gott som halva kvarteret vid Möllebacken och Kyrkogatan har i höst rivits ner och man håller nu på med att restaurera ett par gamla byggnader, s.k. kulturhus. Och på de tomma tomterna skall det byggas nya hus i ”kulturhusstil”. Kyrkogatan är uppriven för ledningsarbeten och knappast mer än någon meter neri jorden har man blottat flera skelett av begravda människor. Här var en gång för länge, länge sedan en liten kyrkogård som hörde till det närliggande sjukhuset och kapellet. Nu lyser solen med sina sparsamma höststrålar på skelettet av en ung mor med sitt barn på armen, där nere i den uppgrävda gatan, där jag så ofta trampat stenarna.

Solskenet lockar mig – trots kylan – till en hastig skogspromenad och då jag just nu deltar i den s.k. TRIM-orienteringen /som kan avverkas i etapper och utan tidsgränser/, ger jag mig ut i Brunnsskogen och avverkar ytterligare några kontroller. Det är härligt att ströva i skogen, man kopplar av helt från alla bekymmer, man får god motion och andas frisk luft och gläds åt allt det vackra i naturen.

Väl hemma igen sätter.jag med förnyade krafter igång med den påbörjade höstrengöringen, tvättar fönster och gardiner och lyssnar samtidigt på radions program ”Vardag”.

Det är ju FN-dagen idag och några reflektioner kring FN är därför en av programpunkterna.

Ett annat aktuellt ämne som berörs är ”Bark som iärmekällan och bägge dessa ämnen för ju tankarna till det just nu pågåådde kriget i Mellanöstern, där FN försöker göra sin insats för att få ett vapenttillestånd och där de oljeproducerande länderna vill göra oljan till ett vapen i kriget.

Nordiska Museet, grundat av Arthur Hazelius för 100 år sedan, har öppnat en utställning i Stockholm, kallad ”Svensken 100 år”, som skall visa oss hur medelsvensson haft det under den tid musået existerat. Det skulle varit roligt att få se den’. Ja, stockholmarna har det bra som har tillgång till så många intressanta kulturevenemang, som vi här i landsorten endast får ta del av i pressen. Men – ändå skulle jag inte vilja byta ut småstadslivet mot storstaden; här är nog betydligt lugnare och så har vi ju skog och hav så nära inpå oss.

När jag putsar mina fönster rena från rivningsdammet och lyssnar på radion, tänker jag också på, hur skönt det är att numera ha gott om tid för dessa hemsvsslor. Under alla de år jag var verksam i yrkesarbete, ensam med två barn att försörja/ /jag blev änka i unga år med en 3-åring och en 1-åring/ ville tiden nästan aldrig räcka till för fönsterputsning. Nu är jag sedan 2 1/2 år friställd och fortfarande vad man kallar ”arbetslös”. Ett grymt öde efter 33 års trogen tjänst i samma firma, men ett-J5de som under de senare åren drabbat så många människor och särskilt kvinnor. Men man måste ju försöka se något positivt i allting, som nu detta med att ha mera tid till sitt förfogande. Ja, kanske jag borde unna mig någon timmas avkoppling på bio mitt på eftermiddagen’. ”Husmors Filmer” ger gratisföreställning och det brukar vara riktigt trevligt. – Det var det också denna gången och jag tror att detta är en ganska god form av reklam, som når många husmödrar och bör ge en önskad effekt. En hastig kopp kaffe hos en av mina ”gamlingar”, som alltid gläds åt besök, hanns med på hemvägen.

En liten TV-stund medan stickorna rasslar samtidigt – det skall bli dockkläder åt lilla barnbarnet PIA – men inte bjuder TV några precis roliga nyheter. Det är kriget mellan Israel och Egypten/Arabstaterna och det är Nixon och den skumma Watergate-affären även ikväll.

Ute har temperaturen sjunkit till 0° och väderprofeten i TV lovar för morgondagen ”blidväder med regin och friska vindar” för oss som bor i Blekinge, ”Sveriges Trädgård.”

Litet kvällsläsning – just nu en reseskildring från Andalusien – och när klockan slår 12 slag i Heliga Kors Kyrka härbredvid, släcker jag sänglampan, ber min aftonbön för mina kära och mig själv och dagen har slocknat.