Berättat av Anna-Clara Rönner

Berätta om din dag: ✏️

Jag gick upp klockan sex för att äta frukost med min äldsta dotter Anna, som läser på läkarprogrammet och som just nu är ute på sin första praktik (på en vårdcentral i Backa). Vi åt havregrynsgröt med äpplebitar i och kokt ägg samt drack kaffe. Därefter tog jag en promenad till en läkarmottagning för möte med en ortoped. Jag har dragits med akut smärta i korsrygg och bäcken sedan i början på augusti, efter att jag tävlat i dressyr i en sadel som jag inte brukar rida i. Jag fick remiss till magnetröntgen och tid för återbesök, som jag ska omboka ifall inte bilderna från MR är klara vid datumet för återbesöket. Läkaren var mycket trevlig, effektiv ocjh professionell, jag kommer att lita på hennes beslut framöver. Kanske behövs en operation, vi får se. Jag har mycket sällskap och nytta av bussar och busschaufförer nu, då jag på grund av smärta kan behöva komma hem snabbt ibland. Efter läkarbesöket ringde min kompis Petra, som precis som jag är lärare och forskare. Vi pratade om lite av varje, inklusive julen, barnen och om ett lärarlag med matematiklärare som vi båda en gång tillhörde. Vi pratade om att ha en återträff i det gänget framöver. Samtidigt som vi pratade gick jag in på en blomsterhandel och köpte en halmkrans. I år ska vi ha ”jul hemma”, så därför tänkte jag binda en krans till dörren av gran- eller enris (den beror på vad jag hittar nedfallet i skogen). Mina kläder idag var i praktisk stil, en blus, ett par jeans, en vindjacka och en ryggsäck. Jag hade även med en ylletröja, men den behövde jag inte använda. På fötterna hade jag vandringskängor och såväl mössa som vantar och halsduk behövdes, då det var kallt i vinden. Idag tänkte jag mycket på hur bra man har det när man är frisk. Jag såg flera på bussen som var mer skadade än jag och kände tacksamhet för att jag säkert kommer att bli helt frisk i början av nästa år. Egentligen skulle jag vilja gå ut och plocka svamp i eftermiddag, för det är ett svampår med hur mycket trattkantareller och trumpetsvamp som helst, men jag har ont och får vila och ta det lugnt resten av dagen. Jag tänker mycket på min yngsta dotter som flyttat till Stockholm för att även hon gå på läkarprogrammet och längtar tills hon kommer hem och hälsar på och även till att fira jul ihop. Så här års tänker jag också mycket på min mormor och farmor som lärde mig så mycket om traditioner och att laga mat och sy. Jag tänker på hur närvarande de var då jag kom och hälsade på och försöker vara lika närvarande för mina barn. Det är svårt när man som jag arbetar heltid och pendlar, men nu när jag har en skada så är det lättare att lyssna och vara i nuet (trots fysisk smärta).