Berättat av Ann-Charlotte Heimer

Berätta om din dag: ✏️

Väckarklockan ringde som vanligt klockan 06.00. En alldeles vanlig analog väckarklocka! Jag snoozade som vanligt till nästa ringning några minuter senare innan jag steg upp. Gick och stängde av alarmet på min mobiltelefon. Jo, den ska ringa 06.10. Har två väckningar för att inte försova mig. Trots att jag är jättetrött just när jag stiger upp så älskar jag att gå upp på morgonen, varje dag. Nu är jag pensionär sedan ett par år tillbaka. Jag blev ålderspensionär 2017 men fortsatte att jobba fram till mitten av mars 2020 då den förhatliga coronapandemin slog till och jag inte ville vara i skolan som lärare längre. Var så rädd att bli sjuk och kanske dö och rädd för att smitta mina anhöriga. Men pandemin är en helt annan historia som jag verkligen vill lägga bakom mig.

Gick till badrummet och gjorde en snabb toalett innan jag klädde på mig och gick ned för trappen och ut i köket för att äta naturell yoghurt med lite hemlagad svartvinbärssylt och hemlagad müsli utan socker. Samma frukost varje dag. Tog också min blodtrycksmedicin och medicin mot högt kolesterol, två sjukdomar som för mig är ärftliga. Tur att det finns adekvat medicinering. Tittade lite på mobilen också, tittade på Aftonbladet, Expressen och Facebook lite snabbt och även på Instagram. Det sistnämnda är trevligt och klart mer positivt än vad facebook är. Strax före halv sjuk gick jag ut i mörkret och upp till stallet för att fodra och mocka åt våra tre hästar. Det är tre svenska halvblod, väldigt vackra och trevliga. Hästar har alltid funnits i mitt liv och är nästan som en del av mig, i alla fall en livsstil. Det är en fantastisk känsla att höra hur de mumsar på sitt väldoftande hö. När jag var klar i stallet gick jag min vanligt skogspromenad. Fortfarande var det ganska mörkt ute och där går jag utan lampa och det är tyst och duggregnsvått i skogen. Jag möter ingen människa i skogen och om jag mötte någon skulle han/hon säkert bli rädd att möta en alldeles mörkklädd kvinna.

När jag är tillbaka från skogen går jag ned till brevlådorna vid vägen och hämtar morgontidningen, i mitt fall Falu-Kuriren. Den blir bara tunnare och tunnare men dyrare och dyrare och jag har lovat mig själv att inte prenumerera på den mer när den här aktuella prenumerationen går ut. Över fyra tusen för ett år är för mycket eftersom det står så lite nytt i den. Tidningsbläddrandet ackompanjeras av en kopp nybryggt te och en smörgås med smör och ost på. I bakgrund står radion på, P4 och radio Dalarna. Vad som sägs i programmet lyssnar jag på med ett ”halvt öra” och att göra fler saker samtidigt, om än halvhjärtat, kallas numera multitasking.

Klockan är nu runt åtta och jag går upp i badrummet igen för att tvätta mig och trots att jag är hemma gör jag en lätt make-up! Lite fåfäng är jag fortfarande, men jag vet inte till vilket nytta. Vad har jag för kläder på mig då? Jo, underkläder förstås, vita hipstertrosor och en snygg behå från Marie Jo, storlek 70C, en tunn svart polojumper och lamullsjumper, svarta jeans, och svarta strumpor. På fötterna har jag alltid till vardags hemma ett par sköna träskor. Sulan på träskorna är inte av trä längre utan något plastmaterial så att skorna är tysta när jag går. Hemma utomhus har jag nästan alltid gummistövlar och en bra, funktionell jacka och en keps.

Idag var vädret mulet, men plusgrader, i morse var det 2 plusgrader och temperaturen steg några grader under dagen, och det föll också duggregn eller lätt regn under dagen. Skönt höstväder och skönt att det fortfarande är plusgrader. Värre var det för någon vecka sedan, då det var minusgrader, blev lite hårt i marken och snö föll och låg kvar ett par dagar.

Idag räfsade jag massor med löv, särskilt mycket löv är det under det stora kastanjeträdet och lönnarna. Det blev många, många lövhögar som jag ska köra bort i morgon med skottkärra. Det kommer att bli så snyggt.

Idag kom det ingen post eftersom vi numera bara får post varannan dag, så den här veckan kommer posten bara tisdag och torsdag, nästa vecka måndag, onsdag och fredag.

Till lunch åt vi rester av helgens middag; potatisgratäng, kantarellsås och tjälknöl, och det sista av mina egenodlade grönsaker, jo jag har fler tomat kvar. Toppen.

Vi vinkade också hejdå till en gammal kamrat som varit och hälsat på ett par dagar. Känns bra och roligt att ha kamrater som man känt sedan barndomen. Lätt att umgås med eftersom man känner varandra väl och känner till ens hela historia.

Idag går jag och längtar till slutet av veckan då min dotter och hennes man och deras första barn kommer hem till mig och hälsar på. Den lilla flickan Charlotte är idag åtta veckor. Min dotter är advokat och hennes man är civilingenjör.

När kvällen kom var jag litet trött av allt räfsande, så jag satte mig i soffan i teverummet med en kopp te och en rostad smörgås. Skönt. Tittade lite på programmet Efter fem, på kanal 4. Det är ett vad man kan kalla ett blandprogram med nyheter, intervjuer och korta reportage. Lätt att slötitta på. Sedan slog jag över till kanal 1 och där gick programmet ”Fråga doktorn” där man talade om åldrandet, gäst var professor Ingemar Skoog, en mycket kunnig och sympatisk person. En f d arbetskamrat ringde ett sorgligt telefonsamtal och berättade att hennes son avlidit i sin rektalcancersjukdom. Försökte trösta henne så gott jag kunde. Man ska inte dö före sina föräldrar.

Senare under kvällen ska jag titta på teveprogrammet ”Allt för Sverige” där några amerikaner med svenska bakgrund deltar för att få träffa sina avlägsna svenska släktingar. Programledare är Anders Lundin. Ett fint program där man ser hur lyckliga deltagarna är över att få veta mer om sin svenska bakgrund.

Klockan är i skrivande stund 19.14 och det är beckmörkt ute och jag kan höra att det regnar ute. Det är en så typisk höstkväll den 23 oktober 2023.