Berättat av Amma

Berätta om din dag: ✏️

Dagen började med de vanliga problemen att få iväg barnen till skolan rimligt snabbt. Min fru lämnade vår trerummare på Södermalm tidigt eftersom hon som läkare behövde operera så jag fick klara det på egen hand.

9-åringen stack dock iväg tidigt för att hinna till frukost på skolan (kommunal) så det var bara 6-åringen jag behövde tjafsa med till slut. Efter att ha lämnat henne på skolan gick jag och satte mig på ett café för att jobba i några timmar. Uppkopplad mot deras trådlösa nätverk hanterade jag mejl från kollegor via telefonen och tog fram en presentation i PowerPoint i datorn där jag försökte reda ut utmaningar på min arbetsplats.

Sen kastade jag mig tillbaka hem med bussen och hann precis innanför dörren i tid för att vara med på digitalt utvecklingssamtal för 9-åringen via telefonen. Han satt där tillsammans med sin lärare och pedagog och såg påtagligt förvirrad/stressad ut över att bara se mig på deras skärm. Dessutom lyckades jag inte balansera telefonen så bra, så jag måste ha hoppat väldigt mycket i bild. Allt verkar gå bra i skolan, han behöver öva lite på stavning och har för första gången börjat störa lite i klassen pga för mycket snack med sin bordsgranne.

Under eftermiddagen försökte jag jobba vidare men det är mycket svårare att fokusera framför datorn när jag är hemma än på café eller kontor.

Jag förberedde mig också lite inför den utbildning till nämndeman i tingsrätten som jag snart ska gå.

Vid 16:30 hoppade jag på bussen och tog mig sen med tunnelbana till Hötorget för att träffa min 84-åriga pappa. Vi sågs på konserthustrappan och enades om hur vackert konserthuset är i sin blåa färg och hur roligt det är att det fortfarande pågår torghandel på Hötorget. Sen åt vi god kyckling på en av restaurangerna nere i Hötorgshallen. Pappa verkar ha missat att man kan gå dit, kanske eftersom den sedan många år ligger dold under det stora biopalatset Sergel som dominerar stadsbilden där. Han överlämnade en regnjacka som jag via sajten Blocket köpt av en kvinna på Östermalm och pappa gått dit och hämtar. Pappa hade missat att betala henne men jag kunde snabbt göra det via tjänsten Swish i telefonen.

Vi förde långa samtal om varför vi har fått en sådan våg av gängkriminalitet med våldsdåd och mord utförda av tonåringar de senaste åren. Jag menade att vi måste inse att gängmedlemmarna inte vågar göra annat än att skjuta först, eftersom ingen av dem vill dö. De har lurats in och kan inte ta sig ut utan att dö. I det läget föredrar de fängelse framför att dödas och är därför närmast okänsliga för förlängning av straff. Vi måste fokusera mycket mer på rekryteringen och förebygga genom insatser mot 8-10-åringar. Plus att tonårskillar och unga män ofta har våld i sig. Pappa frågade varför detta isf har uppkommit nu, inte tidigare men så kom vi att tänka på forna tiders dueller mellan män och förstås mäns benägenhet att döda i vilda västern och under vikingatiden.

Sen pratade vi lite om det farliga i de internationella desinformationskampanjerna om att Sverige kidnappat muslimska barn (missförstånd ang Lagen om vård av unga) och alla koranbränningar, samt det hemska i det nyss startade kriget mellan Hamas och Israel där så många oskyldiga dött på båda sidor.

Jag betalade hela notan (430kr ink kaffe) med fysiskt betalkort. Jag är kanske onödigt misstänksam men det känns än så länge säkrare än att ha kortet inlagt i telefonen som min fru har.

Därefter tågade vi iväg till biografen Saga på Kungsgatan för att titta på den 3,5 timmar långa filmen Killers of the Flower Moon av fantastiska regissören Martin Scorsese om de hittills i princip okända övergreppen mot Osage-folket i USA för mer än hundra år sedan. Mycket bra film men i salongen som rymmer över 500 platser satt bara kanske 70 besökare. Vi funderade på om biograferna kommer att överleva när alla allt sedan covid-pandemin börjat streama så mycket film och serier hemifrån istället. Jag hoppas verkligen att de överlever. Biokänslan är svårslagen. Jag vill att mina barn och deras barn ska få uppleva den lika mycket som jag.

Sen gick vi tillsammans mot Stureplan, pratandes om filmen innan pappa vek av mot sin lägenhet vid Historiska museet och jag tog tunnelbanan hemåt. Många trötta passagerare på tuben.

Efter lite sedvanligt bråk hemma om veckans planering och onödigt stirrande på telefonen (nyhetsknarkande och artiklar om filmen) gick jag till slut och la mig, alldeles för sent som vanligt, trots att jag vet att bästa sättet att hantera krångliga barn och struligt jobb är att sova 8h.

En ganska vanlig dag.