Berättat av Åke

Solen tittar in i vårt klassrum och framför mig sitter 22 elever och kämpar med sina krior. De har samma uppgift som jag själv påtagit mig. Att tala om vad som händer i dag. Den 24 oktober 1973.

Eleverna har vissa problem med skrivstilen då det som bekant har gått undan med skolreformerna på sista tiden. Själv kommer jag undan problemet genom att odemokratiskt nog plocka fram min lilla Olivetti.

Det är underbara ungar jag har framför mig. Vi är tacksamma för att få ha vår lilla B-skola i fred från byråkrater. Det blir familjärt på en liten skola. Vi kickar boll tillsammans

på rasterna.

Jag fick gå ifrån klassrummet ett tag för att kvittera emottagan-det av 5400 liter eldningsolja. Det kan gå till på det viset på en liten skola. Om jag skulle ge mig på att leka kåsör skulle jag väl skriva att olja i dag är ett brännbart ämne. Energikris! Israelkriget!

Man är ständigt upptagen då man undervisar i en B-skola. Idag ges det lite andrum eftersom alla elever är sysselsatta med att skriva. Tankarna flyger då förbi delvis okontrollerat. Vilken framtid går ungarna framför mig tillmötes? Strontium i skelettet? Blir deras barnbarn offer för en översvämningskatastrof år 2070? I dag är vi glada och lyckliga tillsammans och det kanske inte är värt att tänka alltför långt framåt i tiden?

På samma gång känner jag ansvaret att påverka elevernas inställning till den värld vi lever i. Framför mig har jag kanske framtida riksdagsmän och kvinnor?

Har jag berättat om den 24 oktober? Kan inte med bästa vilja i världen ge mig själv särskilt bra betyg på det här. Man blir relativt fort gammal i vår tid. D.v.s om man ser det så att en 50-åring kan ha svårt att få arbete. Min kria skulle kanske haft rubriken: ”I huvet på en gubbe”. (För att låna idéer av Hans Alfredsson) Ungarnas krior får tala. Alla får renskriva sina alster för att ge en uppfattning om genomsnittsförmågan i en 5/6:a i en B-skola den 24 oktober 1973.