Berättat av Eva-Lena År

Berätta om din dag: ✏️

Väster-Kälen, Krokom i Jämtlands län klockan ringer 05.50. Jag har sovit själv i sängen inatt. Mannen är på resande fot till Norrköping.

Idag ska jag fotograferas för ett tidningsreportage så jag har noga valt ut vilka kläder jag ska ha. Men först ska jag duscha.

Jag tar med mig kläderna i famnen. Går ned för trappan till nedervåningen. Det är ganska kallt. Vi eldar fortfarande för att hålla elkostnaderna nere. De har varit skrämmande höga under föregående år. Sen är det mysigt med eld också.

Jag går på toaletten, borstar tänderna och sen till duschen. Duschar ca 3 min och klär sedan på mig underkläderna, sen svarta byxor och strumpor, grön blus och scarf, samt en brunrutig skjorta. Håret är relativt nyklippt så jag behöver bara rätta till benan.

Jag tänder upp i kaminen så det ska bli varmt i huset. Dottern som bor hemma (men studerar på universitetet) får elda senare under dagen för att hålla huset varmt.

Jag glömde att tanka bilen på kvällen innan, så jag skippar frukost och förbereder för avfärd lite tidigare än vanligt mot jobbet.

Jag kör en Volvo XC70 från -01 för tillfället. Det är egentligen dotterns bil, som hon ska få när körkortet är taget.

Jag sätter på mig min kappa och gula fjällrävenryggsäck innan jag sätter mig i bilen.

Första stopp blir OKQ8 i Krokom. Bensinpriset är fortfarande högt, så det blir en dyr tankning då tanken var nästintill sopslut på bensin.

Nästa anhalt blir parkeringen bakom kyrkan. Där kan man fortfarande parkera utan att behöva betala för att arbetspendla med tåget. Pendlarparkeringen har de senaste 3 åren varit avgiftsbelagd av någon konstig anledning (då man borde uppmuntra till pendling).

På parkeringen sitter jag kvar en stund och köper ett pendlarkort mellan Östersund och Ånge, samt flexibiljett mellan Krokom och Östersund. Jag tänker att jag ska lifta med mannen resterande del av månaden och därmed behöver jag inte köpa pendlarkort mellan Krokom och Ånge. Pendlarkortet är billigt. Ca 1100kr för att åka fritt med Norrtåg/Vy en hel månad. Det är ju ändå 1h och 40 min enkel resa till Ånge.

Jag har arbetat i Ånge snart 4,5 år. Jag arbetar som biträdande skolchef och verksamhetschef för den medicinska elevhälsan, men har även den psykologiska delen direkt under mig, så man kan slarvigt säga att den övergripande elevhälsan är mitt ansvarsområde.

Idag kliver jag på tåget i Krokom. Jag möter en bekant på perrongen. Vi utbyter lite ord om vardagen.

När vi kliver på tåget så går vi åt varsitt håll. Det sitter personer på varje plats, men egentligen finns det lediga platser, men de flesta har sina väskor bredvid sig.

Jag sätter mig bredvid en kille. Jag drar upp datorn ur ryggsäcken och börjar jobba.

En kvinnlig tågvärd scannar av mina biljetter. Hon är trevlig, men inte så pratsam. Hon har vitt hår i page. Hon har arbetat på tåget i flera år.

En man vänder sig om och kollar på mig mellan sätena, men vänder sig lika snabbt tillbaka. Jag hann inte se om det var någon jag kände. Men jag får den känslan. Kanske en gammal kollega? Det får mig att fundera ett tag, men sen släpper jag det.

Tågvärden ropar ut i högtalarsystemet att dörren i första vagn inte går öppna.

Sedan ropar hon ut att kylarna är trasiga så det finns inga kalla drycker eller mat, men varma drycker kan man inhandla. Jag som var sugen, eftersom att jag inte ätit frukost.

Killen som jag satt mig bredvid kliver av redan nästa stopp: Östersund västra. Det är i Östersund de flesta kliver av, så nu får jag sitta själv och kan jobba ostört hela vägen till Ånge.

Idag går jag inte till kommunhuset som vanligt, utan jag ska sitta på vår nybyggda förskola på Åsgatan. Fotografen ska komma dit 11.00 och ta kort på mig till ett eller två reportage i Ånge framtid. Eftersom reportagen handlar om samarbete med Mittuniversitetet inom övningsförskola och den införda barnhälsan i förskolan så är det såklart lämpligt att vara i den miljön. Jag får låna kontoret av biträdande rektor.

Jag får gå en promenad på ca 10 minuter. Möter en gammal elev på vägen som hälsar. Han åker på en eldriven kickbike.

Vid förskolan så ber en rektor, via sms, att jag ska ringa upp vid tillfälle. Jag ringer direkt.. Hon ska också fotograferas. Det slutar med att det blir avstyrt och en annan rektor blir utsedd att intervjuas och fotograferas.

När jag kommer till kontoret blir jag väl emottagen. Personal hälsar på mig. De är förberedda på min närvaro och att det ska fotograferas. Men inga barn eller personal ska bli fotograferade.

Jag sätter mig på arbetsplatsen och öppnar datorn. Jag ska vara med öl föreläsning om kränkande särbehandling hela dagen. Det är Ledarna, en facklig organisation som håller i det. Jag hade tänkt att jag kunde lyssna och kanske arbeta lite samtidigt, men det blir inte riktigt som jag tänkt. Vi ska vara aktiva. Jag som bara ville veta ett par saker får ni lägga orimligt mycket tid på utbildningen, men den är bra.

Vid rasten så går jag till personalrummet. Träffar på några personal. Alla är trevliga och nöjda med den nya förskolan, trots att dörren till personalrummet knappt går öppna. Jag skämtar att man måste vara smal för att få jobb på den här förskolan. De berättar att mattan ska öppnas upp och att det ska åtgärdas.

Jag dricker te så jag får lite hjälp att hitta tepåsar.

Jag frågar om jag får ta med tekoppen ut i verksamheten och får till svar att man får det om man ska till kontoret, inte annars. Tur jag frågade.

På lunchen smiter jag iväg lite tidigare och får med mig rektorn på förskolan. Vi går en promenad tillsammans, ca 10 min. Det blir pizza. Vi pratar massor om allt mellan himmel och jord. Arbete och privata saker blandas.

Vi går sedan tillbaka till förskolan.

Nu har adminstratören kommit. Det är ett delat kontor. Jag fortsätter med utbildningen och är ganska osocial.

När klockan blir tre så avviker jag och går mot tåget. Vem möter jag om inte samma elev på eldriven kickbike, på samma plats. Vi flinar lika gott båda två åt det konstiga i händelsen och hälsar på varandra.

Mitt tåg går 15.24 från stationen. Jag utbyter några ord med andra pendlare som också arbetar på kommunhuset. Man blir som ett eget litet arbetspendlargäng. Kul med tanke på att vi är från olika avdelningar. Många saker har lösts på tåget.

Jag deltar på möte med förskolan i östra delen av kommunen (Fränsta, Torpshammar och Ljungaverk). Det är deras APT och Folktandvården är också inbjuden. Vi pratar samarbete och om vi ska borsta tänderna på barnen. Vi är första kommunen i Västernorrland som deltar i ett sådant här tätt samarbete. Det är nytt, ovant, men viktigt.

När jag kliver av i Krokom ser jag mannen igen. Han som troligen kollade mellan sätena. Det var en gammal kollega. Jag får inte ögonkontakt med honom, så jag kliver bara av utan att hälsa.

Jag går till bilen. Gör ärende på affären Ica Supermarket i Krokom. Kattmat ska inhandlas bl.a, dottern har skrivit sms att det behövs.

Kör bil hem till Västerkälen. Nästan all snö är borta. Tråkigt. Det är så ljust och fint med snö.

Kommer in hemma och det är varmt och mysigt. Dottern spelar musik och har eldat.

Vi sitter tillsammans i soffan. Tittar på olika program. Hon tycker att jag har dålig smak, så hon ritar mest.

Jag saknar mina yngsta barn så jag ringer dem på Messenger. Inget svar. Telefonen ringer, det är mina barn. Vi avbryter och ringer på Messenger igen (med bild). Berättar om sånt som hänt eller ska hända. Säger att vi älskar varandra och snart ses.

Min älskade man kommer hem. Jag berättar vad jag skriver. Han blir lite less, men väntar in mig. Han har så mycket att berätta.

Vi går och duschar tillsammans och lägger oss. Inatt slipper jag sova ensam i sängen. Det är tryggt att ha någon där bredvid. Speciellt när tre av fyra barn är hos sin pappa. Men nästa vecka då blir huset fullt igen. Det ser jag fram emot.