Berättat av Marianne

Berätta om din dag: ✏️

Väckarklockan ljöd kl 05.45 som vanligt på tisdagar. Jag steg upp, gjorde en smoothie på fryst banan, rått ägg, havremjölk och kakao. Hoppade i träningsuniformen, packade väskan för dagen och gick i halvmörkret till Friskis & Svettis på S:t Eriksgatan för att leda mitt Coreflexpass. På grund av renovering har vi flyttat passet till stora hallen. Det kom 17 motionärer, de flesta stammisar. En tjej sa att det var hennes första träningspass efter en hjärntumörsoperation. Passet gick bra, jag kan det äntligen utantill och behövde bara snabbjustera när jag i huvudet hamnade en låt före. Efter passet sprang jag 40 minuter distans på löpband. Jag följer ett program i en träningsapp för att bli snabbare på fem kilometer (det tar sig!). Efter stretch och dusch kände jag en tröghet i kroppen när jag gick vidare till jobbet, såpass att jag tog hissen upp. Jag piggnade till efter en andra frukost bestående av kaffe med varm havremjölk, Finncrisp och räkost. Benade i ett par frågor och förberedde mitt utvecklingssamtal senare i veckan. I vår korridor städas rummen vid lunchtid på tisdagar. Under tiden gjorde jag i ordning min medhavda nudelsoppa och växlade några ord i köket, sen återvände jag till skrivbordet för att svara på mejl i mitt stiftelseuppdrag. Skrev en hälsning till min bästis för att berätta om helgen i Malmö. Började må illa, drack vatten och kopplade upp Skype för veckans enhetsmöte som var snabbt avklarat. Prövade att dricka kaffe och öppna fönstret när illamåendet höll i sig. I tjugoårsåldern hade jag några rejäla yrselattacker när allt bara snurrade. Det är längesen men vid tanken på en eskalering bröt jag för dagen strax efter tre och packade med datorn för att vara beredd att jobba på distans i morgon. Chefen såg bekymrad ut, jag brukar ju vara piggelin. Jag promenerade hem i den friska luften med mamma i luren. Kollade mejlen i mobilen och lade mig, det hade börjat susa i öronen också. Dåsade till en podd. Obehaget släppte efter ett par timmar. Inget brådskande väntade i jobbmejlen. Det var nog bra att kroppen sa till. Tvättstugan och protokolljusteringen får vänta medan jag håller mig i skinnet.