Berättat av Linda Madsen

Berätta om din dag: ✏️

Stockholm, den 24 oktober 2023

Jag snoozade mobilen som vanligt, flera gånger. Ville ligga kvar i sängen. Sjuåringen hade kommit in under natten och sov så gott bredvid mig. Men, det är skoldag och hon börjar redan 8.10 varje dag. Så vi går lite motvilligt upp till resten av familjen som sitter och äter mackor och yoghurt med havreringar. 12-åringen sitter i sitt tunna sovlinne fast det har blivit superkallt. Själv letar jag upp min mossgröna ullkofta.

Strax efter åtta tar jag med sjuåringen till skolan. Den ligger bara 2 minuter bort – eller 1 min och 51 sek som lilla brukar säga. Japp, vi har tagit tid. Solen lyser på den röda tegelfasaden på Högalidsskolan, som är delvis täckt av någon slags klarröd och mycket vacker klängväxt. Vi spanar efter någon kompis att gå in med. Lilla vill inte gå in själv och vi föräldrar får inte gå in i byggnaden alls längre. En rutin som sattes under pandemin och som lärarna var så nöjda med att de valt att behålla den. När vi hämtar skickar vi ett sms till en telefon och sedan skickas barnet ner för den stora stentrappan själv. Vi hatar det. Det är så opersonligt, och opraktiskt. Jag har klagat flera gånger men får bara höra att det är bestämt så och de inte tänker ändra det. Det känns tungt, men eftersom hon trivs vill vi ändå inte byta skola.

Barnens pappa, min man, lämnar 12-åringen som har en skola längre bort. Vi åker både tunnelbana och tvärbana, det tar ungefär en halvtimme. Det är en resursskola och barnen som går där kommer från en icke-fungerande skolgång, har någon form av npf-diagnos och ofta ångest och andra svårigheter. Vi har precis bytt hit efter många års hemsk kamp för hennes rätt till utbildning och åratal av okunskap och bristande anpassning. Här finns kunskapen äntligen och hon har börjat gå till skolan, om än bara halva dagar än så länge. Vi stod länge i kö för att få plats, flera år. Så ser det ut för alla i Stockholm vars barn inte klarar vanliga skolan.

Jag går hem, brygger en kanna kaffe till och sätter igång med jobbet. Jag jobbar hemifrån i princip heltid, för att kunna vara hemma när 12-åringen kommer hem från skolan vid lunch. Hon kan inte vara själv i flera timmar. Mitt jobb som kommunikatör är flexibelt och jag kan sköta det mesta hemifrån. Pandemin hjälpte ju såklart till att göra hemarbete mer rumsrent och numera har vi nästan alla möten via Teams. Jag är så tacksam att jag kan jobba hemifrån. Min man jobbar på skola och kan inte göra det. Och du får inte vabba ett barn som inte klarar att gå till skolan. Det finns inga ersättningar, ingenting. Så utan min möjlighet hade någon av oss nog fått säga upp sig.

Jag småduttar lite med att klippa ner en film av ett tal som jag ska publicera på webben, sedan sätter mötena igång. Flera stycken på rad. Jag sitter i vardagsrummet vid ett plankbord jag tillverkat själv. Bredvid mig ligger ett 759-bitarspussel som jag bygger med sjuåringen. Det är bara ett tjugotal bitar kvar och jag vill helst bara lägga dit dem nu, men jag har lovat att vänta på henne. Fokuserar vidare på jobbet istället.

Barnens pappa är hemma och hostig idag. Det är så ovanligt att vi är själva utan barnen så jag känner mig lite crazy och bestämmer att vi ska äta take away-lunch ihop. Vanligtvis lagar jag något litet till lunchen, helst någon slags nudelrätt. Eller koreansk street-toast. Men idag cyklar jag uppför Hornsgatan till Mariatorget och hämtar 2 st falafel-sallader på Falafelbaren. Ganska nyöppnat men mycket poppis lunchställe och maten är så himla GOD! Känner mig lite uppspelt av denna lyx, men jobbet kallar och jag kör igång igen. Vid 12 kommer 12-åringen hem, hon åker själv den vägen sedan någon vecka och behöver inte bli hämtad. Det är så skönt.

Sjuåringen hämtas av pappa vid 13.50, passar på att göra det lite tidigt nu när han ändå är hemma. De äter mellis i köket men jag har möten och kan inte vara med. Bryter jobbdagen strax efter 16 och tänker att jag borde ägna mig åt sjuåringen, men hon ligger i soffan med min telefon och kollar på youtube. Favoriterna är Yumi och Tomu, ett ungt gamerpar som gör olika pranks och testar massa konstiga saker, som att bara äta rosa mat i ett dygn.

Jag smiter in i sovrummet och lägger mig raklång i sängen. Vi bor i en trea men har delat av ett av rummen med en gipsvägg så att barnen ska få varsitt rum. Hyran är runt 12 000. Det är ovanligt att bo i hyresrätt här inne i stan, men vi gör det.

Vaknar till av att mannen buffar på mig och säger att det är mat. Jaha, jag somnade såklart. Han har lagat quorngryta med kokosmjölk och curry med ris. Jag hackar snabbt upp lite grönkål och slänger på eftersom jag tycker att det är för lite grönt.

Efter maten ritar och mäter jag och sjuåringen upp olika farliga och giftiga djur på ett tre meter långt papper. Vi ritar inlandstaipaner och blåringade bläckfiskar och håller en lång stund på med att mäta upp längden på olika ormar. Barnens pappa diskar och röjer i köket och 12-åringen är i sitt rum och virkar amigurumis och kollar på youtube. Vid 19.30 blir det kvällsfika för lilla, macka eller lite frukt framför tv:n. Jag ligger på golvet bredvid och gör lite träningsövningar som jag fått för att stärka upp höfter och rygg som har jag ont i ofta. Känner mig duktig eftersom jag är usel på att göra övningarna.

Vi nattar varsitt barn, jag och min man. Vi nattar fortfarande 12-åringen, det är en supermysig stund. Hon och jag kollar på South Park, som hon totalt snöat in på. Jag såg det själv i gymnasiet. Tycker att det är väldigt grov satir för någon i hennes ålder men hon älskar det och vi diskuterar programmen om något konstigt kommer upp. Vi har så trevligt så jag kommer inte ut i vardagsrummet förrän framåt halv tio. Min man sitter redan i soffan med en öl och en kexchoklad. Det är hans klassiska kvällsfika. Vi kollar på en rätt spännande serie på Netflix, den handlar om ett par gäng som säljer droger i London.

Vid 23 går min man in och lägger sig. Jag älskar att sitta uppe en liten stund för mig själv så jag gör det, även om jag såklart blir för trött imorgon. 44 år och lär mig aldrig. Men jag är faktiskt väldigt kvällspigg.

Det sista jag gör innan jag lägger mig är att ta sjuåringen på toaletten. Ibland vaknar hon till då och följer med mig in till vår säng, ibland inte. Jag tycker om att sova med henne så det är oftast bara mysigt.

Går och lägger mig och känner att det varit en ganska bra dag. Tisdagen den 24 oktober 2023.