Berättat av Rolf Grandell

Berätta om din dag: ✏️

Vaknade igen tidigt, fyratiden. Låg och lyssnade till podden Filosofiska Rummet på Spotify. Därefter Deutsche im Alltag och till sist Gillade låtar. Klockan sex ger jag mig tillåtelse att stiga upp, koka kaffe och läsa morgontidningen. Sambon är bortrest. Klockan åtta kokar jag te och äter frukost som består av tre smörgåsar, två med rostat rågbröd och en knäckebröd. Pålägg: Tahini och ost, örtpastej.

Idag skall det bli en kulturdag. Tar tåget till Helsingfors för att bli en av de första som träder in i Ateneums salar när de öppnar klockan 10. Av gammal vana går jag till huvudsalen som inte är en del av impressionistutställningen utan den permanenta samlingen. Jag får i varje fall ströva i lugn och ro. När jag sedan stegar upp en våning till impressionisterna ringer min dotter från Oslo och vi pratar en god stund i trappan innan jag går till utställningen som inte motsvarar förväntningarna, det är mest verk av finska konstnärer som jag sett förut. Mest av Finch som inte är finländare, men som verkade här under många år. Jag har sett hans verk på en separatutställning och har katalogen från den hemma. De utländska inslagen är inte många, några Sisley, Pisarro och en Puvis de Chavannes.

Jag äter lunch i Ateneums café, minestronesoppa och sallad. Sedan promenerar jag till Musikhuset via Odet. Jag har haft som vana att besöka matinéerna i Cameratasalen där musikstuderande gratis spelar för publik. Den här gången är de så många att jag besluter mig för att gå i pausen. Jag tar en kaffe och en pistageglass i caféet. Det blir dyrt och jag inser att jag har överstigit min dagliga budget. Tar tåget hem där jag nästan färdigställer en påbörjad målning. Eftersom jag har ätit en stadig lunch blir det bara gröt med sylt till middag.

Det är FN-dagen idag och för att fira den ordnas en konsert i Nya Paviljongen. Jag går dit för att mitt barnbarn sjunger i Granhultskolans kör. Det är skolungdomar från stadens skolor som uppträder så salen är fullsatt av föräldrar, syskon och far- och morföräldrar. De sist anlända får stå eller sitta i trappan. Programmet håller hög klass. Det egna barnbarnet som går på ettan verkar ha en släng av rampfeber och drar och tuggar på sina flätor. Jag tar bilder av kören och skickar till henne.

Nöjd efter dagens kulturutbud promenerar jag hem i kvällen. Hinner just fram till de svenskspråkiga TV-nyheterna. Sedan blir det kvällste med tre mackor i stället för de sedvanliga två eftersom middagsmålet var lätt. Ser det första avsnittet av en serie om Marilyn Monroe och en seglingsfilm på Youtube. Efter tio borstar jag tänderna och tar en halv Mirtazapin och en Melatonin. Sedan sätter jag mig i lässtolen och läser några kapitel ur Owe Wikströms ”Från ett cafébord i Paris. Om vänskap, tristess och samtalets nyanser.”

Jag går till sängs och ligger och lyssnar till podden ”Nothing Much Happens” som jag brukar somna till. Det gör jag inte, har ont i nacken. Stiger upp och tar en Paramax och en tredjedels Opamox, lägger mig sedan och lyssnar till ”Get Sleepy” tills jag somnar.