Berättat av Yvonne Birgitta Eklund

Berätta om din dag: ✏️

Tisdagen den 24 oktober 2023

Min dag

Mörkret smyger sig på, det är mörkt när jag vaknar och mörkt när jag kommer hem från min arbetsdag. Jag upplever att mörkret kommer snabbare än tidigare höstar, är det åldern eller klimatförändringarna med värme som förvillar………….

Det är grått och disigt ute, ett av höstens många ansikten. Jag tycker om hösten, den ger ett lugn. Sommaren har innefattat så många krav, på vädret, på aktiviteter, på förväntningar och inre och yttre krav. Hösten ger mig en tid av reflektion och återhämtning. Ibland kan det kännas svårt att säga att mörkret är välkommet, då många har en motsatt uppfattning.

Idag är det FN-dagen. På morgondagens Eko-nyheter är det krig som rapporteras. Väpnade konflikter så väl internationellt som nationellt. Det är tungt att höra att människan utplånar sig själv i hopp om makt, status och tro om sin suveränitet. Har vi inte kommit längre än så, tänker jag, medan jag rör i grötkastrullen. Det finns de som slutar konsumera nyheter, för att slippa ifrån det tunga. Jag tillhör inte dem, jag tycker att jag som människa har en skyldighet att se verkligheten så som den är, en slags kollektivistisk solidaritet för medmänniskors livsvillkor.

Jag cyklar till jobbet som psykoterapeut. Mitt arbetsrum är vackert i ett gammalt lagerhus med vattnet som rinner utanför ett stort fönster. Panta rei, allt flyter. Tiden rinner förbi och inget är beständigt. Några år väntar till en ny fas, pensioneringen. Vetskapen finns där men vill inte riktigt realisera sig. I mitt yrke är jag i förändringar hela tiden, önskningar om att de skall ske eller motstånd mot dessa. Vi är ständigt i rörelse som människor och rör oss mot det oundvikliga. Jag söker tröst i den existentiella filosofin för att finna mod att vara människa i en värld som inte är så lätt att förstå sig på.

Jag cyklar hem i ett stundande mörker, nästa vecka skall klockan ställas om till vintertid. Ljusare morgnar men mörkare kvällar som kommer tidigare. Cykellampan behöver få nya batterier. Kanske ha pannlampa och reflexväst redo. Trafiken är aggressiv och jag märker av att många struntar i trafikregler. Allt oftare har bilförarna sin blick riktad mot annat än trafikomgivningen.

På kvällen är jag på teater och ser en föreställning om drömmar och att realisera desamma. Teater är livsviktigt för mig. Där kan jag i träda mig en skådespelares gestaltning och känna efter hur det är att vara en annan karaktär. Det handlar även om mötet. Det som uppstår mellan mig som publik och skådespelarna. Teater är magiskt. Om jag får leva ett nytt liv så vill jag äga en teater.

Yvonne Eklund, Gävle